new born 615751 1280

Nu har vi avverkat förlossningen nummer fem och ett samtalsämne under väntan inför “ploppet” var pappans (min) roll under förlossningen. Kortfattat: Vara ett stöd i alla lägen, bortse från dina egna behov och sätta din kvinna i främsta rummet.

För dig kanske det är självklart att du ska närvara under förlossningen. För andra kanske det inte är lika självklart. Den här texten vänder sig således till dig som bestämt dig för antingen eller. Texten innehåller uppmaningar och rekommendationer, för dig att ta till dig och dela med andra som du tror behöver lära sig mer om förlossningar.

För det första är det en fantastisk upplevelse att få vara med om en förlossning. Min svägerska var med oss denna femte gång och hon sa att det var den bästa upplevelsen i hennes hittills 26-åriga liv. Det är personligt, intimt och bygger på förtroende. Det är samtidigt utlämnande så du bör nog fundera ett extravarv innan du bjuder med någon.

Å andra sidan kan en tredje person i rummet utöver personalen vara ett bra stöd. Det kan bli lättare att konversera, skapa en mjukare övergång från förväntningar till värkar. Enkla saker som att värma mat i matsalen eller hämta vatten, kan en tredje person serva med. Men den stödperson som är viktigast är du – pappa.

En metod som vi funnit hjälpt oss båda är att diskutera förväntningar, oro och tankar om vad som kommer att ske väl på förlossningen. Min rekommendation är att du gör detsamma med din partner. Det kan vara saker om huruvida du ska ge massage efter varje värk, eller om det räcker med att du klappar din kvinna på pannan.

  • I stundens hetta är det bra om ni på förhand bestämt om du ska klippa navelsträngen eller inte. Jag har gjort det fyra gånger, femte gången fick min svägerska göra det. En liten sak med stor symbolik. Kanske något du bara gör en eller några gånger i ditt liv.
  • Lyssna till din kvinna inför, under (och efter) förlossningen. Om hon förväntar sig massage mellan värkarna och du inte ger det, kommer det att skapa onödig friktion som hade kunnat undvikas om ni talat med varandra. Att ha förutsättningarna på det klara innan ni befinner i den starka situationen som värkarbete och förlossningen i sig innebär, kan inte understrykas nog.

Förlossningar idag välkomnar mannen att närvara vid förlossningen. Tro mig, barnmorskorna som jobbar där har sett det mesta. De vet om att män kan uppvisa nervositet och är beredda på det oväntade, inte bara från din (pappans) sida utan de är även beredda på att stötta kvinnan, som är huvudpersonen i sammanhanget.

  • Svenska förlossningar är inte som för femtio år sen. Du lämnar inte din kvinna i vårdpersonalens händer, sätter dig i väntrummet och tänder en cigg (som Don Draper gjorde i Mad Men). Nej nej, idag får du vara med och du behöver dessutom inte klä dig i förkläde, munskydd och plasthandskar som du kanske sett på TV. Bara en sån sak.
  • Men jag ska inte sticka under stolen med att det är mycket starka känslor involverande under en förlossning. Du som man kommer att se din kvinna ha väldigt ont. Det krävs ett starkt psyke för att klara av det.
  • Vid några tillfällen under åren som gått sen vårt första barn har jag diskuterat en blivande pappas närvaro på förlossningen med andra pappor. Ett stort hinder anser del att papporna inte kommer att kunna se på sina kvinnor likadant som innan hon födde barn. Nu har vi inte gjort ett vetenskapligt urval utan lyssnat till personer i vår närhet. Andra kan uppleva andra hinder.
  • Ja, lite chockerande i vårt jämställda samhälle och samtidigt en verklighet att förhålla sig till, inte minst för de pappor som känner så.

Vad jag vill uppmana till är att du som är eller ska bli pappa och känner tveksamhet inför att närvara vid förlossningen: Tänk bortom dina egna känslor. Det du känner är ljusår från vad din kvinna kämpar med: Oro, smärta, känsla av otymplighet. Hon behöver ditt fulla stöd för att värkarbetet och förlossningen ska gå bra. Du behöver bara vara där och serva henne.

  • Ge henne massage
  • Klappa henne på pannan
  • Ge henne saft (sugrör)
  • Lovorda henne
  • Påminn om andningen
  • Ge ev. lustgas
  • Stå bredvid sängen

Skulle du trots ovanstående enkla arbetsuppgifter kämpa med stark egen oro, rädsla eller nervositet som går över i irritation och som riskerar att göra din kvinna orolig, stressad eller ledsen – diskutera detta tillsammans. Tala om era förväntningar om vad respektive ska göra på förlossningen.

Vad kvinnan ska göra är självklart, mindre självklart vad du som man ska göra väl där. Du kanske känner dig rädd inför vad du ska få se. Du kanske inte vill känna dig hjälplös inför smärtorna som din kvinna upplever (ja, det gör fruktansvärt ont att klämma ut en unge).

Första förlossningen kände jag mig som okunnig blivande pappa att jag var i vägen. När personalen kom in och riggade upp sängen höll jag mig i bakgrunden. Det fick jag lära mig senare var fel. Jag skulle ha stått bredvid sängen och klappat på min fru. Men eftersom vi inte diskuterat den förväntningen innan så visste jag inte. Här har du chansen att lära dig något och ta det vidare in i samtal med din kvinna.

Forskning har nämligen visat att stöd under värkarbetet och själva förlossningen inte nödvändigtvis måste komma från dig som pappa. Fler som kan utföra den uppgiften är personalen på sjukhuset, en väninna eller en doula (inte så vanligt i Sverige). Studierna visar att ett gott stöd under hela processen leder till fler (spontana) vaginala förlossningar, färre kvinnor behöver smärtstillande och kvinnor har en sammantaget bättre upplevelse av värkarna samt förlossningen (källa).

Välkommen att stanna kvar på bloggen: Här finns det sen tidigare publicerade texter om hur det känns att vara pappa och vad du kan packa i BB-väskan. Det finns även texter om vikten av gravidförsäkring och förlossningsbrev. Mest lästa texter handlar om bilbarnstolar och babyskydd.