Idag på BJÖRN-bloggen: Ett gästinlägg av Josefin Sennbrink om varför du bör skriva ett förlossningsbrev och vad det brevet ska innehålla – viktig kunskap om ett viktigt brev som kan påverka hur din upplevelse av hur förlossningen blir. Josefin har själv fött fyra barn så texten nedan bygger på stor egen erfarenhet:

Du som är förstföderska och även du som har en eller kanske flera förlossningar bakom dig i ditt liv har säkert en föreställning om hur förlossningen kommer bli. Har du inte det, kan det vara läge att börja fundera – ju bättre förberedd du är desto större chans har du till en fin förlossning.

Kanske har du redan bestämt dig för vilken smärtlindring du vill ha, kanske har du en stark åsikt om när navelsträngen ska klippas, om hur du vill ta emot ditt barn eller kanske har du inte tänkt på förlossningen alls utan vill bara ta det som det kommer? För ingen förlossning är ju den andra lik.

Vad är det då för mening med att skriva ett förlossningsbrev? Jo, att sätta sig ner och skriva ner sina tankar inför en förlossning kan vara bra ur flera perspektiv:

  1. Det får dig att fundera över vad som är viktigt för dig och vad du har för behov. 
  2. Förlossningsbrevet skapar en naturlig stund att samtala med din partner om hans förväntningar, tankar och behov och förmedla dina till honom.
  3. Du kan förmedla det som är viktigt till den barnmorska som ska stötta dig under förlossningen. För helt ärligt, att tro att du i lugn och ro ska kunna prata om huruvida du vill ha morfin eller inte när du knappt kan andas igenom smärtorna, är lite naivt…

Förlossningsbrevet bör vara kortfattat och lättläst. Ofta finns det gott om tid till att läsa ett brev och sedan samtala om det som står i det när du väl är på förlossningen. Men ha som utgångspunkt när du skriver att din barnmorska ska få en insikt i dina önskemål och hinna läsa brevet när du kommer in 10 cm öppen redo att krysta. Ingen C-uppsats alltså.

Skriv dina tankar, önskemål och behov. Var samtidigt öppen för att förlossningen inte blir till punkt och pricka som du har tänkt sig. Ibland inte alls. 

Vad ska man då skriva? Svaret på den frågan är att det inte finns några rätt eller fel sätt att skriva ett förlossningsbrev. Följande är ett exempel utifrån hur jag själv skrivit mina förlossningsbrev:

Börja med ditt namn och personnummer. Skriv gärna namn och telefonnummer till din partner eller den som ska vara med på förlossningen, om det skulle komma att behövas.

Bakgrund: Har jag fött barn förr? Har jag erfarenheter med mig (bra eller dåliga) som kan vara bra för en barnmorska att veta om så att hen kan stötta mig på bästa sätt?

Förväntningar: Hur blir du stöttad och peppad på bästa sätt? Ska man tala uppmuntrande? Ska det vara tyst? Har du en målbild du vill titta på eller bli påmind om? Vill du själv ta emot barnet? Vill du se i en spegel? Känna på huvudet? Hatar du när någon tar på dig eller hejar på? Här är läge att berätta det som du kanske inte förmår yttra senare mitt i stundens hetta.

Smärtlindring: Finns det något du önskar få eller något du absolut INTE vill ha? Har du lärt dig någon speciell taktik för att hantera smärta på som du vill få hjälp med? 

Inför min första förlossning trodde jag att i princip alla valde epiduralbedövning och att det var helt riskfritt. Jag tyckte inte att risker adresserades under föräldraträffarna. När jag senare väntade mitt andra barn började jag läsa på mer om de olika smärtlindringarna – hur det fungerar, vilka fördelar som finns och om riskerna.

Jag var fortfarande öppen för medicinsk smärtlindring, men hade en tydligare bild om NÄR jag i så fall skulle vilja ha sådan och vilken. Under mina tre senaste förlossningar har jag inte behövt någon medicinsk smärtlindring alls.  

Eftervård: Har du tankar om amning? Vill du amma? Har du gjort det innan? Har du goda eller negativa erfarenheter? Vill du åka hem så fort som möjligt eller önskar du få stanna kvar på BB? Vill du ha moderkakan? 

Vid komplikationer: Även om det inte är så roligt att tänka på, så går inte alla förlossningar smidigt. Om något oförutsett sker finns sällan tid eller möjlighet att själv välja hur vården går till. Men det betyder inte att du inte kan uttrycka din önskan. Vill ni att partnern följer med om barnet måste tas iväg eller ska han vara kvar hos dig? Har ni tankar om akut kejsarsnitt? 

Övrigt: Här skriver du det som inte ryms ovan. Exempel på det kan vara allergier, specialkost eller att ni inte vet vilket kön ert barn har och själva vill kolla.

Lycka till!

// Josefin Sennbrink