Vi reste från Arlanda 10:00 och landade i Los Angeles ca 17 timmar senare inkl. byte i Chicago. SAS levererade under hela flygningen, trevliga värdinnor, helt okej mat och bra underhållning. Ett par midair speed bumps ovanför Kanada, annars normalt med turbulens främst norr om Island, över södra Grönland och in över norra Kanada.

På flygplatsen i Chicago promenerade vi 5 minuter innan vi köade vid immigration. Det var väl skyltat och en vakt pekade ut vilken disk vi skulle gå fram till. Gränsvakten var brysk och allmänt misstänksam. Han frågade oss om varför vi varit på Zanzibar året innan, vad vi gjort där och vem vi besökt.

Vi fick även redogöra för vara jag (Björn) inte hade någon resväska med mig, vem vi skulle besöka, hur länge den personen bott i USA, vad den personen jobbar med och hur mycket pengar vi hade med oss. Vi fick även lämna våra fingeravtryck och bli fotograferade. Tre hårda stämplingar i våra pass och vi fick komma in i USA.

Ryssen framför oss blev “blacklined” dvs han fick antagligen sitta i något rum och förklara sig. Det senare kan tyvärr hända de flesta och hela upplevelsen vid immigration kan nog få vissa att vilja åka hem igen. Det är inte direkt välkomnande.

Vi gick vidare, förbi bagagebanden, tog ut den på Arlanda incheckade väskan och gick fram till ett par uniformerade vakter som frågade lite fler frågor om vad vi skulle göra i USA, innan vi blev hänvisade till United Airlines bagageinlämning. Sen var det att ta sig vidare till C17 i terminal 1. Dit kommer man med ett tåg som ser ut ungefär som de i New York. De löper på en plattform en bit upp från marken, är gratis och förarlösa. Har du svårt med balansen bör du sätta dig ner eller hålla i dig hårt. Accelerationen är ungefär i par med Stockholms tunnelbana dvs ganska hastigt och lite ryckigt.

Framme på terminal 1 gick vi till säkerhetskontrollen. Av med skorna, tröjan och upp med handbagaget. Inget pip här heller och gick vidare till vår gate. Vi köpte lite mat, fotograderade och upptäckte något vi inte visste sen tidigare: United använder “sections” när de ropar ut vilka som kan boarda flygplanet. Det stod inget om section på våra boardingkort men personalen vid disken fixade det direkt och lite senare klev vi ombord på ett ganska slitet litet flygplan som skulle ta oss vidare mot resans slutdestination: Los Angeles!