Bo i Nora – Fortfarande en befriande känsla

Den friska luften utomhus, tystnaden om nätterna, närheten till sjöar och skogar, ett aktivt lokalt näringsliv och tillgång till grundläggande vård inom några kilometer. Att flytta till Nora var ett stort beslut 2017 men jag har inte ångrat det en sekund.

Visst har det sina avigsidor med att bo på en liten ort. Särskilt om du uppskattar att gå runt och shoppa ofta, så måste du ta dig till Lindesberg, Örebro eller till Marieberg söder om Örebro. Här i Nora finns inget av det. Tur att e-handeln fungerar så bra, med tre (kanske fler?) utlämningsställen på orten, för att få hem allt en kan tänkas behöva.

Men att konsumera är att inte vad jag återkommer till i tanken om att bo långt från en storstad. Det är istället bilden av Nora som en plats att bo och leva.

När jag nyligen var i Stockholm körde jag som vanligt bil till huvudstaden. Jag brukar ofta köra norr om Mälaren men den här gången körde jag via Eskilstuna och vidare österut. Samma sak på vägen hem och det slog mig att det efter Eskilstuna först känns som att jag lämnat storstaden bakom mig.

När jag svängde av sista hundra metrarna i Nora var det med ett inre äntligen hemma och frånvaron av en känsla att vara på väg någonstans. För det är det senare som jag bär inom mig i Stockholm. Jag och många runt mig är på väg någonstans. Den inre ro som infinner sig i Nora upplever jag aldrig i Stockholm.

Dels är det fler intryck i Stockholm. Det säger sig själv att den största staden med alla dess möjligheter är rörigt första timmarna och dagarna. När du befunnit dig i storstaden ett tag blir det röriga till det normala. Du anpassar dig helt enkelt.

Känslan att att bo och leva utan att vara på väg till en annan plats. Den känslan är ofta återkommande i Nora. Mer så när jag spenderat någon natt utomsocknes.