Instinct of future preservation

Pineapple in water on beach

Själv-bevarelse, allt vi gör att för att bevara det vi har eller upplever oss ha idag. Kontroll över nuet och en önskan om kontroll över vad som möter oss i form av utmaningar i framtiden: Att vi ska ha alla verktygen som behövs för att övervinna utmaningarna. Att vi ska göra vad vi kan nu, inför en okänd framtid, för att bemästra det okända när det kommer till oss, vad det än må vara.

Självbevarelsedriften är stark inom oss själva. Den färgar alla beslut vi gör, från känslan av trygghet genom att vi varje kväll låser ytterdörren. Vi tar på oss strumpor på morgonen för att vi inte vill känna kylan från golvet möta våra fotsulor. Vi ställer oss inte mitt i gatan bara för att vi kan, vi har en självbevarelsedrift inom oss som motpol till det hämningslösa levernet (och för att det ont att bli påkörd).

Men eftersom vi har en stark självbevarelsedrift leder det till att vi gång på gång lever nu för en ideal framtid som vi aldrig kommer att uppleva. 

När det här författas är det sista veckan i november. Den kommande månaden innebär förberedelser inför en afton i gemenskapens tecken. Det är den afton som som många av oss sett fram emot hela året, kanske mer så när vi var små än nu när vi är vuxna. Då, när vi var små behövde vi inte bry oss om alla julförberedelser. Vi såg hemmet förändras, gardiner skifta nyans till rött, kanske att det finns ett svagt minne om att vi blev ombedda att städa extra fint på våra rum.

Pappa kom in med en väldoftande gran. Den skavde mot taket men där mitt i vardagsrummet stod ett livs levande (nåja) träd. En julgran. Den pyntade vi med allehanda dekorationer, en del hade legat och dammat till sig i förrådet hela året, en del saker var nya. Smällkarameller, glitter och så ljusslingan som av någon okänd anledning trasslade ihop sig fastän ingen rörde slingan på ett helt år.

Från köket kände vi doften av nybakt bröd. Den sorten som mamma bakade inför julen och aldrig annars. Vi hade redan bakat lussebullar, byggt pepparkakshuset och fått veta att ett visst paket var från oss till ett av våra syskon, även om vi inte hade en susning om hur den leksaken hamnat i paketet.

Vi människor lever våra liv i nuet och samtidigt i en föreställning om vad som kommer att hända. Det är grundläggande för vår överlevnad. 

Om jag står här nu på trottoaren och om tre sekunder kliver ut i gatan blir jag ihjälkörd av en bil. Om jag gör mina arbetsuppgifter nu kommer min chef att uttrycka gillande senare. Om jag anstränger mig för att måla klart huset kommer jag att ha en känsla av “yes, du klarade utmaningen” inom dig. Om jag inte duschar nu kommer jag att lukta illa om tre dagar. 

Du ser? Det går inte att frikoppla nuet från framtiden men vi kan välja några saker att göra nu som inte handlar så mycket om vad vi faktiskt gör, utan mer om hur vi förhåller oss till nuet.

Det är lättare sagt än gjort. På samma gång som jag nu ber dig frikoppla nuet och framtiden kommer du inte att överleva mer än möjligen några dagar om du kopplar bort framtiden helt och hållet.

  • Vad det handlar om är inte att du ska sluta tänka på framtida ansträngningar och utmaningar. Du ska istället välja att uttrycka tacksamhet inför var du befinner dig nu.
  • För att om du inte finner tacksamheten, inför din egen eller andras prestationer/beteende, kommer du bara leva ditt liv med en framtid i åtanke, en framtid du dessutom aldrig kommer uppleva. 
  • För du är fullt upptagen fysiskt och mentalt på att förbereda dig för en ny framtid, en ny framtid och en ny framtid. 
  • Det är en process som aldrig tar slut eftersom vi människor visserligen kan föreställa oss framtiden men vi kan aldrig uppleva den på samma vis som vi upplever nuet.

När du frikopplar nuet från framtiden och uttrycker tacksamhet och värdesätter nuet kommer du att börja leva på riktigt. Det har egentligen inget med självbevarelsedrift att göra. Det är sunt förnuft och en väg för att på ett bättre vis balansera känslor av otillräcklighet och krav som andra ställer på dig, verkliga och upplevda. Du måste aktivt gå emot instinkten som säger dig att du ska planera för framtiden i allt du gör.