Marcus Birro skrev en krönika i Expressen som inleds med Vi har kollektivt sålt oss till lögnen som säger att vi är vad vi gör, att vårt värde som människor ligger i vad vi åstadkommer. Vi (jag och min fru) håller med, det är konstigt att så många väljer att sätta barn på dagis tidigt. Vad är viktigare än närhet till den egna avkomman? Avbetalningen på surfplattan?

Jag har varit hemma med vår dotter i 15 månader nu. Jag är inte pappaledig eftersom jag inte har en anställning. Vi har gjort val som gjort det möjligt för mig att vara hemma med vår dotter. Vi har valt bort bolån, billån, semester utomlands, TV(!), oxfilé en gång i veckan, biobeök, restaurangbesök, träningskort och vad mer som det finns att lägga pengarna på förutom hyra, mat, el, mobil, internet och tv-licens (för att vi har en dator).

Vårt liv hade kunnat sett annorlunda ut. Jag hade kunnat jobba, min fru hade kunnat jobba och vi hade kunnat leva med en högre materiell standard samt andra utsvävningar. Vi hade kunnat tjäna mer pengar och unnat oss själva samt vår dotter andra upplevelser än de vi kan bjuda på idag. Hade vår familj varit lyckligare då? Vi tror inte det.

Vi tror att det viktigaste för vår dotter är närhet till oss som föräldrar. Eva Rusz skrev i Aftonbladet 2012-05-08 att: När ett barn har fötts i dag är en av de mest förekommande tankarna hos föräldrarna: ”När kan det börja på dagis”? och den frågan är en icke-fråga för oss. Vår önskan är att vara hemma med vår dotter fram till att det är dags för skolstart!

Marcus Birro-krönikan: http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/krav-av-nyblivna-foraldrar-att-de-ska-arbeta-mindre/
Eva Rusz-artikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article14794301.ab