Vad ger bäst räckvidd? Insändare eller blogg/Facebook?
När jag var liten var det insändarsidan i Nerikes Allehanda som var mest spännande näst efter att åka moped i skogen. Året var 1992 och vi hade fortfarande inte fått prova på internet i gymnasieskolan. Insändarna gav oss möjlighet att berätta för andra om saker som vi tyckte bra eller dåligt om (mest dåligt). För det mesta var avsändaren av insändare någon som skrev under med signatur.
Idag, mer än 20 år senare (oj vad lång tid) har väldigt många möjlighet att göra sin röst hörd på väldigt många digitala plattformar. Insändarsidorna finns dock kvar i tidningarna, även om de ibland även visas upp på internet på tidningarnas webbplatser.
Nackdelarna med att försöka nå ut via tidningars insändarsidor är uppenbara. För 20 år sen fanns nackdelarna men inga alternativ om du inte kunde förmå en journalist att skriva en artikel om sin hjärtefråga. Nackdelarna idag är primärt räckvidd och risken för censur (”Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå en mottagare”).
Räckvidd
Lokaltidningen Bävernytt har en upplaga på 60,000 som enligt Wikipedia når knappt 200,000 läsare. Ingen kan veta med säkerhet att en insändare läses eftersom det är lite klurigt att bädda in Google Analytics i en papperstidning. Om det senare gick, tänk vilket tokigt värde vi skulle få för ”genomsnittlig tid på tidning”. Särskilt nu i vintertid när dagstidningar används för att torka blöta skor med.
Censur
Starkt ord men Åsiktsredaktionen (anno 1984?) på Bävernytt har tolkningsföreträde gentemot avsändare av insändaren, om vad i insändaren som ska publiceras och om insändaren ska publiceras över huvud taget. Redaktionen förbehåller sig dessutom rätten att stryka i insändare. Känns ju fräscht 2013, eller inte.
Fördelarna med insändare i dagspress är att du kan nå ut till en målgrupp som kanske inte konsumerar digital material i stor utsträckning. Vill du vara med att påverka på landsbygden är insändare i lokaltidningen en väldigt bra kanal. Du kan komplettera din insändare i efterhand med en bloggpost och hänvisa till insändaren. Har du tur så har din insändare publicerats på tidningens webbplats.
En annan fördel med insändare är att du slipper trollen i kommentarsfälten. Det är dessutom lite klurigare för en motpart att argumentera mot din åsikt om din åsikt bara finns i pappersform. Det skapar ett extra hinder vid citat osv. Dessutom så har papperstidningen en annan klang än vad en blogg har. Det är något djupt rotat i samhället att ord på döda träd väger tyngre än ettor och nollor på en skärm.
Å andra sidan kommer papperstidningens insändarsida inte i närheten av den genomslagskraft som en välplanerad kommunikationsplan med digitala inslag kan leverera. Du kan nå ut till hundratusentals bara genom att rätt personer fortsätter att blogga om vad du skrev först. Du kan rent av få några RTs på Twitter också om du är skicklig. Du slipper dessutom leva med att någon annan ska avgöra om din åsikt är värd att kommuniceras och du behöver inte huka under hotet om censur.
Vad väljer du? Insändare eller blogg?
