Därför blir du arg på andra på nätet
Du blir arg därför att du omedvetet väljer att reagera utifrån din sekundära känsla, när det vore mycket bättre om du kunde bygga din reaktion på din primära känsla.
När jag hamnar i konflikt använder jag en mental bedömningsmodell som jag tränat mig att använda snabbt och direkt när konflikten uppstår. Jag har lärt mig att det alltid är bäst långsiktigt att använda bedömningsmodell, skulle det inte vara så att jag sitter med ett ”anonymt” alter ego och postar idiotkommentarer på YouTube. Det senare var något av en metafor. Jag använder mitt riktiga namn på YouTube eftersom jag är för transparens online och inte tror på att anonymitet är vägen dit.
Ponera att du kör bil och någon annan mottrafikant gör något som du uppfattar som riktat mot dig. Förmodligen så vet den andre inte vem du är utan det är din bil som han eller hon ser och tänker ”bilist” om. Din omedelbara reaktion kan vara ”nu jvlar ska jag hämnas”. Det är naturligt att känna så. Det gör jag också, eftersom jag snabbt har valt att handla baserat på min sekundära känsla.
Ett annat exempel är när du läser vad någon annan, känd eller okänd, skriver på nätet. Du reagerar starkt mot vad som skrivs och en känslovåg sköljer över dig. Du slår hårt på tangentbordet och öser ur dig alla dina känslor. Du trycker på Skicka-knappen och för några sekunder så mår du riktigt bra. Sen börjar du oroa dig. Var det verkligen så genomtänkt att skriva så där? Jag skrev mitt riktiga namn, hur kommer det här eventuellt att slå tillbaka på mig senare?
Jag har nu presenterat två exempel på där du självvalt eller icke självvalt hamnar i situationer där känslorna svallar. Det är när du befinner dig här som du kan använda samma bedömningsmodell som jag använder. Min bedömningsmodell är hämtad från den dialektiska beteendeterapin och går kortfattat ut på att du ställer dig själv tre frågor:
Hur påverkas min självrespekt av mitt valda sätt att reagera?
Hur påverkas mina kortsiktiga mål av mitt valda sätt att reagera?
Hur påverkas mina långsiktiga mål av mitt valda sätt att reagera?
Om vi tar trafiksituationen så kan din självrespekt stärkas genom att du hämnas. Du ger igen och känner dig nöjd med dig själv. Ingen ska komma och trampa på dig minsann. Om du istället hade valt att se till dina kortsiktiga mål, exempelvis köra vidare till stormarknaden med familjen utan incidenter, kan din självrespekt stärkas genom att du väljer att inte hämnas. Du uppnår dessutom ett av dina kortsiktiga mål.
På nätet är det för mig ofta min självrespekt som får ge vika när jag tampas med andras publicerade åsikter. Jag får helt enkelt leva med att jag inte kan vinna alla diskussioner som blossar upp. Jag har andra mål med min webbnärvaro än att jag ska kommentera allt hit och dit, med något slags mål om att vinna debatterna. Jag har istället långsiktiga mål med mina publiceringar, där jag länge har och ämnar att länge vara, aktiv på webben. Jag vill göra vad jag kan för att min väg framåt ska vara så jämn som möjligt. Det är mitt långsiktiga mål.
Mina kortsiktiga mål handlar om att höras i de sammanhang som gäller idag, nästa vecka och om några månader. Jag är beredd att publicera saker som i stunden kanske tenderar att låta hårda och rent av ofräscha för somliga. Jag kanske rent av retar upp någon för mig känd eller okänd utifrån mitt beteende. Men jag gör det med självrespekten i behåll. För jag har rätt att säga vad jag tycker, precis lika myckt som andra har det. Det är därför jag försvarar andras rätt att uttrycka sig, utan att jag tar parti för hans eller hennes åsikter.
Sammanfattning
Jag blommande ut rejält där på slutet när jag egentligen bara ville peka på en möjlig tolkningsmodell för varför du och andra blir arga på andra på nätet. Min bedömningsmodell är dessutom inte huggen i sten och det kan som synes appliceras på flera olika sammanhang. Jag önskar bara att du försöker bli duktigare på att reagera på dina primära känslor. Låt inte ilskan ta överhanden när det kanske i själva verket är så att du känner dig sorgsen av vad någon publicerade.