12+ års motorbloggande inkl. allt content från SUVTEST.se och CARTESTR.com
Visst är det en härlig känsla som sprider sig i kroppen när motorlampan tänds? Lust och välbehag inför stundande kostsamma reparationer? Nej, sannolikt det motsatta. En lysande motorlampa är inte direkt lysande...
Våra kära familjebuss fick runt jul 2018 för sig att tända motorlampan. Bilen gick att köra som innan motorlampan tändes. Men visst var det lite konstigt att tempmätaren verkade leva sitt eget liv?
Läs mer
Nu är det bara några år kvar innan du kan köra runt i en skattebefriad Mercedes S-klass med potent V12:a under huven. Jag talar om W140-karossen, bjässen för sin tid som trots sin ålder fortfarande inger ett visst förtroende på vägen. Särskilt om du kör en 600 som du lär dig mer om idag:
En arbetsgivare till undertecknad var ett riktigt bilfreak. Han köpte t.ex. en BMW 850 för att köra som vinterbil i veckopendlingen mellan Örebro och Uppsala. Han hade en 600 SEL som pendlarbil på sommaren och den körde jag många hundra mil.
Idag är en S-klass från 1992 på gränsen till veteranbil och prestandamässigt har den inte en chans mot såväl mindre som större bilar. Men få når upp till samma känsla som en 600 SEL bjuder på vid körning.
Kassaskåpsdörrar öppnar upp till ett hav av benhård plast, glansig läderklädsel och träpaneler. På plats i förarstolen sitter du väldigt nära A-stolpen. Det är inte ett problem eftersom motorhuven framför dig nästan är i par med den hos en nyare Ford Mustang.
Läs mer
Med våren kommer av någon konstig anledning en stark lust över mig att köra bilar jag inte rattat tidigare. En pressbil är inbokad för hämtning senare i maj….den får du läsa om på SUVTEST senare.
De bilar som jag kom att provköra nu i vår blev en riktigt spännande nyhet, en otroligt underhållande klassiker och en spejsad Svensson-bil.
Först ut blev en tur i nya KIA e-Niro. Premiär för mig att köra helt elektriskt. Min bilerfarenheter tidigare är med bensin, diesel och bensin-hybrid.
Läs mer
En solig vårdag och 7 dagar efter förra veckans spännande provkörning av Kia e-Niro samt Ford Mustang styrde undertecknad återigen kosan till Lindesberg. En trevlig och tillmötesgående ägare lånade ut nya Kia Proceed till mig.
Vårens ankomst har bidragit till en allt mer trevlig trafikmiljö. Sommarbilarna börjar komma ut för luftning och vad bättre då än att provköra en av de hetaste bilarna på marknaden: Kia e-Niro!
Jodå, en e-Niro provkördes av undertecknad för att senare samla intrycken i en text om Kia e-Niro på SUVTEST. Fast när Kian parkerats byttes nycklarna mot något helt annat än en miljöbil…
En styck Ford Mustang med eftermarknads-exhaust stod redo att provköras. På med bältet, ett tryck på startknappen och alla fågelungar inom 50 meter fick på ett ögonblick bestående hörselnedsättning.
För knappt nio år sen var undertecknad på semester i Los Angeles. Där fanns en Ford Mustang av 1990 års modell tillgänglig. Vi körde runt i South Bay, en sväng till Universal Studios, Malibu, Santa Monica och runt Palos Verdes. Alltid med taket uppfällt av någon anledning.
För 20 år sen (huga vad gammal jag är) fick jag åka med i samma Ford Mustang, från Hermosa Beach till Venice Beach. Jag hade tjatat om att få åka med taket nedfällt. Det blev uppfällt tak på hemresan. Fast minnet av att åka nedcabbat glömmer man aldrig.
Så när jag nu satt i en knappt inkörd Ford Mustang igen, den här gången vid ratten, föll det sig naturligt att taket skulle fällas ner. En provkörning är en i tid kort men intensiv upplevelse, varför inte förstärka intrycken när det går?!
Jag rullade ut från parkeringen med förmaningarna i bakhuvudet om att ta det lugnt i svängarna. Något om att The Force gärna alstrade hjulspinn när man minst anade det.
De första 100 metrarna trodde jag att bilen hade punktering. Extremt spårkänslig över den tjälskadade asfalten. En fartökning och skakningarna släppte. Kalla däck, tänkte jag.
Ut på 90-vägen och jisses amalia vilket ljud. Först klassiskt V8-muller för att sekunden övergå i skönsång i par med ett rytande lejon. Noll till 100 km/h på strax under 5 sekunder, liknande prestanda som jag upplevde för två år sen i Mercedes-AMG GLC 43.
Tog det piano första milen. Ovant att ha två meter motorhuv framför ögonen samtidigt med känslan av att köra en stridsvagn med sportbilsprestanda. Jag fick dock sakta inför ett par traktorer och därmed uppleva ljudet igen vid omkörningen. Fantastiskt.
Dags att svänga av och jag begagnade paddlarna vid ratten. Oj vilken skillnad mot GLC 63 S.
Jag tryckte på paddeln, väntade en sekund(!) och först därefter ackompanjerades nedväxlingen av avgassystemet. Lite oväntat faktiskt. Men en Ford Mustang är inte samma sak som tyskt finlir med rappa växlingar. Här är det en helt annorlunda upplevelse. Massor av äkta kraft, inte något som komprimerats ihop med turbos och datoriserat ljud.
Smart som jag är lyckades jag snurra vredet i taket rätt. Tryckte på knappen intill läslampan och på några sekunder var det fri vy uppåt. En grymt härlig känsla att köra nedcabbat. Även om det bara är 10 grader varmt ute och blåser en aning.
Jag körde fram till Linde Raceway där betongfundamenten i början simulerar ljudet i en tunnel. Det smattrade på duktigt kan jag meddela. När jag parkerat bilen för några bilder sköljde det starka ha-begäret över mig. Inga förnuftiga känslor, bara starka känslor av ”Shit vad cool den här bilen är, en sån måste jag ha!”.
25 bilder senare vände jag söderut igen. Fällde upp rutorna innan det var dags att dra upp bilen till 90 km/h. Kallt om huvudet och fingrarna men vad gör det liksom?!
Jag ”missade” avfarten och körde några kilometer till. Fällde upp taket och körde med rutorna nedfällda på smala, asfalterade vägen genom skogen. Jag målade en bred ljudmatta för alla djuren i skogen att njuta av.
Upp på 90-vägen igen och åter till bilhandlaren. En svag känsla av vemod att behöva lämna tillbaka bilen. Den här kärran skulle jag gärna köra aningen längre än två mil. Svänga förbi hemma och bjuda ungarna på en åktur, precis som jag gjorde när jag hade lånat en GLC 63 S våren 2018. Jag skulle ha spelat in fler videoklipp om jag haft mer tid…
Och nej, jag låtsades inte att jag var spekulant på bilen. En bekant är säljare hos den aktuella bilfirman och när han gav mig möjligheten att få köra en sån här drömbil sa jag såklart JA!