Jag har varit i Los Angeles vid två tillfällen. En gång i mars 1999 och senaste gången i juni 2010. Första resan vågade jag inte låna min morbrors bil men på senaste resan hade jag inte bara blivit äldre utan också haft möjligheten att på hemmaplan ratta motorstarka bilar.

Vi bodde i Hermosa Beach vilket är ett tätbebyggt område med smala gator och breda genomfartsleder. Resmålet för dagen var South Bay Galleria som ligger längs med Hawthorne Blvd i Redondo Beach. Bilresan dit tog 10-15 minuter och jag fick bilnyckeln. Första gången var det inte tal om att ge mig någon körlektion. Jag fick veta att det sitter en knapp under ratten som måste tryckas in för att bilnyckeln ska gå att ta ur tändningslåset.

Jag körde en Ford Mustang Convertible av 1990 års modell. Den vita lacken hade förädlats under åren till en slags blandning av gräddvitt och smutsgrått. Cabbtyget hade en nyans av ljusgrått i de många små sprickorna.

cartestr-la-driving-1

Tillsammans med de högprofilerade däcken och de grå fälgarna stack bilen faktiskt ut i trafikmixen. Vi såg en handfull andra Ford Mustang med samma kaross men särskilt vanliga var de inte. Vi såg desto fler Toyota Prius där i South Bay.

Bilen är lättkörd tack vare automatiska växellåda och även om du sitter lite lägre var det inga problem att navigera runt på vägarna. Vägnätet i Los Angeles är överlag ganska dåligt även om vägarna ofta är breda.

cartestr-la-driving-2

Det är väldigt många korsningar med stopplikt och rödljus som blinkar (betyder vanligtvis “stopp” och kör vidare enligt först in först ut). Generellt så är trafikreglerna som i Sverige och trafiktempot är mer sansat (utom på frivägarna och i viss centralare delar av LA).

Mustangen som jag körde hade plats för upp till fyra sittande. Två fram i varsin läderklädd stol (med röda bälten) och bak på vit skinnklädsel med aningen mindre benutrymme. Vi reste tre personer i bilen några gånger och det funkade men särskilt bekvämt för baksätespassageraren var det inte. Bagageutrymme var väldigt grunt och kort, eftersom cabbställningen tar mycket plats och kanske för att det inte är en laståsna (ref. bilens logga är en häst).

Inredningen var som sagt vitt skinn på stolarna och instrumentbrädan av svart plast. Alla vred och knappar kändes bräckliga men amerikanska bilars inredningar tenderar att hålla ihop ändå, fast de är så smäckiga.

Växelväljaren var en klumpeduns i stil med den som finns i Hummer H2 fast utan krom. Växlingarna skedde med bestämdhet och någon slags dynamik eller anpassning till körstilen kunde jag inte finna. Den gjorde sitt jobb och eftersom den skulle tygla en femliters V8 var kanske utrymme för finesser inte stora i slutet av 1980-talet när modellen lanserades.

Motorn var mysig att lyssna till även om den inte mullrade särskilt mycket. Det var mer av ett turbinljud inne i kupén tillsammans med vägbruset som cabbtyget släppte igenom. På frivägarna var det lite udda att verkligen höra bilarna som kom upp bakifrån. Det väsnades även en del från däcken så särskilt tyst reste vi inte.

Mustangen togs oss runt i South Bay och ner till Palos Verdes där vi stannade vid Wayfarer´s Chapel. Det är ett kapell som ligger på en kulle med utsikt över Stilla havet. Kyrkan har väggar och tak i glas, något jag aldrig sett förr. Se själv på http://www.wayfarerschapel.org/.

Vi körde även upp till Universal Studios, genom Beverly Hills och upp på de smala vägarna i Malibu. Vi reste tillsammans med vår gäst, via frivägarna, till San Manuel Amphitheater som är USA:s största amfibieteater utomhus med en kapacitet på upp till 65,000 åskådare. Under den ca 12 mil långa bilresan (enkel väg) tog jag massor av bilder och har flera filmklipp som kommer att bli åter-publicerade snart på YouTube-kanalen CarTestr.

Sammanfattningsvis kan jag säga att den Ford Mustang som vi lånade i Los Angeles (och vars miles under däcken jag klassar som provkörning) var helt okej. Det går alltid att hyra bil i USA och få köra en ofta V6-försedd amerikansk mellanklassbil. Det är förmodligen ett bra val om du ska köra längre sträckor med mycket packning. Vi körde bara runt i Los Angeles och även om staden är stor som Skåne är det inte alls samma sak som att köra till t.ex. Las Vegas eller ner till Mexico.

cartestr-la-driving-3

Jag har ingen direkt uppfattning om bränsleförbrukning men jag kan tänka mig att den drog mellan 1,5 och 2 liter milen i stadstrafik. Komforten var låg och utrymena skrala. Att det var en cabb med tygtak bidrog till att vägljuden ökade i styrka. En täckt kaross bjuder sannlikt på en lägre nivå vägljud. Motorn lät såklart en del och transmissionen var inte heller så ljudlös som i en nyare bil. Men ljuden och den sämre komforten kommer på köpet när du kör en äldre Mustang och kör du dessutom i Los Angeles är allting förlåtet!

Lästips om att köra bil i Los Angeles (resa.la)