Långtidstest: 1999 Renault Mégane Classic

Första generationens Renault Mégane kom hösten 1995 och ersatte Renault 19 även om mycket av innanmätet i Mégane kom från Renault 19. Det är dock inte något som en vanlig bilägare kommer att fundera särskilt mycket på. Möjligen att den silkeslena gången i en exempelvis en Toyota Corolla aldrig infinner sig i Mégane, något som kan störa dig som söker japanskt finlir. Njut istället av en fransk bil med tysk ordning på knapparna och en drivlina som är förvånansvärt tålig (för att sitta i en fransk bil).

Renault Mégane är en nätt liten bil som inte gör mycket väsen av sig. Du skulle rent av kunna kalla bilen för fransmännens svar på tyskarnas Opel Astra. En lagom bil som gör sitt jobb utan att sticka ut i mängden. Renault Mégane finns som sedan (omskriven här), halvkombi och kombi. Det finns bensin- och dieselmotorer samt manuella och automatiska växellådor.

Renault Mégane 1999 är en ful liten bil
Ur vissa vinklar och om du står på knä bredvid bilen ser den ganska tuff ut. Särskilt i fronten med sina kromade två små grillar, som tydligen ska föreställa fågelnäbbar enligt engelska Wikipedia. Jag tycker det ser ut som två stycken tvålkoppar med fejkkrom och kylflänsar i botten.

Sett i profil krävs en uppsättning alldeles för stora fälgar för att bilen ska se okej ut. Bilen lider dessutom av kliva-ner-i-bilen-sjukan som botades först i början av 2000-talet när Golf växte en klass och Opel Astra & Co snart följde efter, med högre sittposition och midjelinje.

På plats i förarstolen märker vi genast att ratten endast är ställbar i höjdled och med väldigt kort spel. Antingen har du ratten uppe i vindrutan eller så skaver den mot dina knän. Ratten är dessutom ganska vidrig med sina tjocka ekrar. Ratten är som en mindre version av ratten i all sköns Fordar (äldre Europeiska och i dagens amerikanska), med stor blaffa i mitten för airbag och breda ”ekrar” ut från mitt mot rattens klockan 8 och 4.

Förarstolen har samma smutssamlande och sträva plyschtyg som i Citroen Xsara Picasso. Dina byxben fastnar direkt och måste släpa dig på plats. Eftersom mittkonsollen tar slut efter växelspaken får du ta spjärn mot handbromsen och lyfta dig på plats i stolen, alternativt kliva ur med några extra pressveck.

Förarstolen har ett svankstöd (manuellt vred framtill på förarstolen), kan skjutas framåt och bakåt samt tippas en aningen uppåt-framåt och nedåt-bakåt. Det är bakdelen av stolen som lyfts och sänks, varför du får välja mellan lårstöd och att nå ratten (den ökända gorilla-körställningen).

Instrumentklustret är nonsensfritt och tydligt. Hastighetsmätare till höger och varvräknare till vänster med infolampor där emellan. Signalhornet sitter där det ska (på ratten) och om du trycker på knappen på torkarspaken ändras displayen under hastighetsmätaren, det är en liten färddator med räckvidd, snitthastighet och snittförbrukning.

Vrider vi blicken mot dörren så hittar vi två knappar för elfönsterhissar en bit ner på plasten, snyggt inbyggt på ovansidan av plasten som håller främre högtalaren. Där finns även spaken som styr vinklarna på de yttre backspeglarna. Knapparna till de bakre fönsterhissarna hittar du 3 cm upp från golvet ovanpå ”kardantunneln” bakom handbromsspaken. Fransmän…tur att vindrutetorkarspaken iallafall inte sitter under instrumentpanelen och att växelspaken inte kommer ut ur instrumentpanelen, som de gjorde på Renault 4 Laban.

Det vilar en svag Laban-känsla över Mégane där det mest grundläggande finns men ingeting mer. Idag finns det så mycket mer teknik i bilarna men särskilt mycket är det inte som skiljer en 15 år gammal Renault från en ny. Visst är tekniken och säkerheten mycket bättre men känslan av att sitta i en Renault har inte förändrats.

Det är fortfarande smäckig plast i inredningen och premium kan du se dig om en stjärnorna efter. Här det standard 1 A som gäller och inte något som ett par LED-DRL kan ersätta. Och ja, jag skriver så här i en uppdaterad version av texten, efter att ha åkt i en splitterny Renault Mégane: Samma spartanska känsla invändigt som för mer än 10 år sen, större plastsjok till instrumentpanel och bättre motor men ändå? Konservativa fransmän eller bara ren snålhet?

Passagerarstolen fram (i 1999-meggan) saknar höjdinställningen som förarstolen har. Är du riktigt lång hamnar du i taket om du inte fäller ryggstödet. Där i passagerarstolen har du dock tillgång till ett handskfack, som är designat enligt överbetts-principen, där själva luckan utgör en del av handskfackets nedre del. Det gör att du inte kan lägga stora saker där inne utan risk att allt rasar ur när du öppnar luckan. Men instruktionsboken och några näsdukar får plats. Öppningshandtaget är dessutom inte ett riktigt handtag utan du trycker med två fingrar från sidorna som på ett spänne på en ryggsäck.

Nu är vi i baksätet och vi struntar i att gråta över den hemska klädseln utan fokuserar istället på vad som kallas för benutrymme. Det funkar okej om du inte är längre än 180 cm. Om du är längre sitter du med benen isär och fötterna inkilade under stolen framför dig. Fast inga problem att få plats med ett babyskydd om du försakar benutrymmet för framstolen.

Taket har du en centimeter från huvudet och de klena nackstöden skaver dig i nacken. Plus för armstöd i mitten bak och för att baksätet är fällbart 60/40. Det är också ganska mysigt i baksätet. Jag kan tänka mig att toning av rutorna skulle göra susen.

Vi kliver ur baksätet och spanar in bagageutrymmet. Det är djupt och brett. Lasttröskeln är ganska hög och öppningen är smal. Men vi har lyckats få ner vår barnvagn här och kunnat lasta skötväska med mera ovanpå. Barnvagnen går ner med underredet mot ena väggen och liggdelen mot den andra väggen, hjulen i samma riktning som bilens. 

Om du ska lasta mycket i och ur samt om det du lastar är blött eller fuktigt rekommenderas en skyddsmatta. Bilen jag kört har alltid haft en skydd i bagaget vilket gjort att tyget är riktigt fräscht. Under luckan i golvet finns vanligt reservhjul med domkraft.

På tekniksidan är Renault Mégane en sävlig historia. Motorer finns från 1,4 till 2,0 för bensinarna och så en diesel. Femväxlad manuell låda eller automat, som gör sitt jobb utan att knota. Den manuella lådan har ganska långa slag och är lägena är lite otydliga men det funkar!

Fel och brister för Renault Mégane första generationen är:

• Vattenläckage från takmonterad antenn där vattnet rinner in i hållaren för läslamporna ovanför backspegeln. Där inne finns ett kretskort för centrallåset. Fransmän…
• Vänster bakdörr kan gå i baklås och sen efter några dagar fungera igen. Den dörrens yttre öppningshandtag kan gå sönder och det är någon fjäder inne i dörren som är klen.
• Rost i skärmkanter, nedre delen av dörren (på insidan), under bilen på en klen balk alldeles framför bakaxeln (som sattes dit vid monteringen av bilen). Ser farligt ut men balken kan slås bort med en stålhammare. Rostar gör det även bak under kromlisten (sedanmodellen Classic) vid fästpunkterna liksom i bakluckans mittersta del liksom under där kromlisten ska täcka för.
• Fram till vänster under motorn sitter signalhornet utsatt och fästet kan rosta sönder eller så rostar kontakterna och du får en tvåa på besiktningen. Riktigt plågade exemplar av Mégane kan ha ett slags filter hänga i sina sladdar rakt under höger framlykta. Du når det underifrån. Det är fästet i karossen som rostar och går av. Kolla även för rost på A-stolparna och i övre delen av vindruteramen vid övergången mot taket.

Bagageutrymmet imponerar för att vara en så pass liten bil, väghållningen är okej när bilen är olastad och bilen är på gränsen till komfortabel (som en tvättsvamp), säkerheten relativt hög och driftkostnaderna låga.

Kontentan av denna utvärdering av Renault Mégane är att bilen fungerar okej som pendlarbil och som förstabil för liten barnfamilj som inte har råd med något bättre. När inget annat ryms inom hushållsbudgeten och när behoven av bil är små samt få så får man ta vad som bjuds.

// Björn Sennbrink