Skoj med SUV:ar för flera år sen!

2013 var året när jag började att testköra bilar. Pojkdrömmen slog in och trots extremt lite betalt tog jag varje uppdrag på största allvar. Bilarna kördes till vardags och på utflykter, mestadels i närheten av Örebro och bara undantagsvis längre sträckor (Arvika).

Den första bilen jag fick att testköra för att senare skriva om mina upplevelser var en Mitsubishi Pajero av 2012 års modell. Otroligt ovanlig tyckte jag som aldrig kört en. En kvart efter upphämtning kom det en exakt likadan till Statoil Svampen i Örebro där jag fyllde bilen med diesel. Sicket sammanträffande!

Jag fick faktiskt syn på ”min” bil här i Nora sommaren 2017. Kul att ägna sig åt car spotting av f.d. testbilar. Jag lånade drygt en handfull av bilarna hos handlare i Örebro under åren 2013-2014. Jag har mött eller hamnat bakom eller sett parkerade nästan alla bilar. Regplåtars lydelse är något som sätter sig i min hjärna, troligen efter alla år stirrandes på regplåtar när jag körde taxi och färdtjänst.

Bilden ovan är tagen utanför Folkets Park i Pålsboda, en liten ort längs vägen mot Norrköping. Här växte jag upp och efter att ha kört moppe samt pappas Volvo på alla småvägar tänkte jag att detta blev ett bra testområde. Jag skulle komma att återvända hit med nästan alla testbilar de kommande åren.

Testkörningen av Pajero sammanföll med Mors dag och den dagen skulle vi på utflykt. Vi körde till Pålsboda och köpte den vidrigaste sushi på ICA där som jag någonsin smakat. Det blåste dessutom något förbenat vid badviken söder om Svennevad så vi körde västerut. Genom skogarna förbi Skogaholm och vidare till en otroligt vacker sommaräng i Skåleklint. Pajeron parkerades helt casual i gräset och familjen njöt för fulla muggar.

På vägen hem körde jag genom skogarna mot Åsbro. Strax före kyrkan möter vi en galen hantverkare (grön/vit pickup om jag minns rätt) i en högerkurva. Han kör på fel sida av vägen! Jag tvärnitar och han kastar sig ut till höger. Sicken dåre!

Den andra testbilen kom att bli en manuellt växlad Mitsubishi Outlander med 2,2-litersdiesel. Det var en demobil med strajping. Då var det coolt. Idag skulle jag inte vilja harva runt i en reklampelare om jag inte fick bra betalt.

Bilen visade sig dock passa vår familj riktigt bra. Jag hade bilen ett par dygn och hann med att testa såväl vardagslunket som långkörning. Det blev en kvällstur till Arvika och på grund av vägarbete (har jag för mig) leddes trafiken om från Karlskoga via Degerfors och skogarna söder om Kristinehamn. Där tog jag ett par über-coola bilder.

Den tredje bilen var en Hyundai ix35. Det var en älska/hata-bil. Jag gillade verkligen den starka motorn i den relativt lilla bilen. Jag hatade hur bilen såg ut: En stor kaross med alldeles för mycket plåt runt de små hjulhusen. Varje gång som jag ser en ix35 kan jag inte låta bli att störa mig på utseendet. Fast oj vad underhållande den var att köra. Däremot att åka med i den…det var ingen höjdare. Redigt trångt i baksätet och lastutrymmet likaså.

Den fjärde testbilen 2013 var BMW X1 18d. Jag hade initialt en tanke om att låna bilen några timmar under BMW:s kampanj tillsammans med Cancerfonden. När bilförsäljaren visade sig vara en fd. kollega fick jag låna bilen över natten och kunde därmed köra till bl.a. Pålsboda.

Jag uppskattade X1:an för dess komfort i framsätet och ogillade den pga dess yttermått kontra skrala utrymmen i baksätet. Och allting kändes som en liten BMW. Trångt som i en E30 fast samma stabila gång. Hade det inte varit för att konkurrensen idag är mycket större än 2013 skulle jag kunna tänka mig en X1 som bruksbil, trots dess utseende.

Den femte testbilen 2013 var Chevrolet Captiva. Det var en charmig bil. Diesel för att fungera i Europa. Inredning som en amerikanare dvs sämsta skit du kan finna. Det gick att se hur skärmen ritades upp, så långsam var datorn. 19-tumsfälgar såg coolt ut men alla ojämnheter fortplantade sig upp till kupén. Klädseln var hal som såpa.

Vi gick ut till bilen en eftermiddag. Planen var en spontankörning till Borlänge för att äta på BK. Vi valde istället Mjölby via Hjortkvarn, Borensberg osv. Men krokvägarna var nog redan i Motala där vi hade en bra eftermiddag med dottern på ett lekland (som sett bättre dagar).

Jag skrev i recensionen att inredningen är det sämsta skit jag upplevt. Marknadschefen tackade för en ärlig review. Inte så inställsam som de från andra motorjournalister.

Den sista testbilen 2013 blev även den sista bilen på uppdrag av Facit. Jag lovades lån av BMW X6, Mercedes GLE och Audi Q7. Men det var mest snack. Så jag avslutade samarbetet med att låna en sprillans ny (13 mil hade den körts) BMW X3 35d.

En grymt härlig kompakt-SUV som i testutförande kostade trekvartsmiljon kronor inkl. extrautrustningen. Dieselsexa på 313 hk och 600+ Nm. 0-100 på 5,7 sekunder. Jag hade en fantastisk vecka och körde 150 mil. Föga kunde jag ana då att de kommande åren skulle bjuda på både snabbare och dyrare testbilar.