FAMILJEBUSS – Erfarenheter: 800 mil med VW Caravelle VR6 -00

Hjulius – vår Volkswagen Caravelle – med 18 år på nacken har under hela vintern 2017/2018 tjänat oss väl i vardagstrafiken. Det har mest blivit kortare körning upp till fem mil per gång. Sommaren 2018, när det här skrivs, är de två längre körningarna avklarade och Hjulius rullar med viss protest, mer om det längre ner i texten. Välkommen att läsa:

Vintern 2018 – Att köra till och från Örebro visade sig snabbt bli väldigt dyrt. Eller inte jättedyrt. Men iallafall tillräckligt för att Hjulius skulle få stanna i de norra länsdelarna.

Faktum är att jag inte körde minibussen till Örebro på flera månader. Vi gjorde våra inköp i Nora och Lindesberg samt körde sporadiskt till en del av släkten som bor norr om Örebro.

Framåt vårkanten fortsatte körningen i de norra länsdelarna. Det var först när sommaren kom över oss som det blev lite längre körningar varav några stycken i stadstrafik.

Snittförbrukning

Hjulius har den härliga VR6-motorn vilket enligt trafikregistret ska resultera i ett snitt på 10,2 liter per 100 km. Det stämmer på sommaren. På vintern ska du räkna med närmare 12 liter per 100 km och ännu mer om du harvar runt i stadstrafik en iskall vinterdag.

Färddatorn har två lägen och det ena har registrerat ca 200 mils körning. Där berättas att snittförbrukningen är 11,2 liter per 100 km. Det är inte en oväntad siffra.

På långkörningarna nu i sommar har förbrukningen legat på eller strax under 10 liter per 100 km. Det spelar ingen roll hur mycket last som plöjs in i Hjulius i form av väskor och människor. Förbrukningen ligger iallafall på mellan 9,9 och 11 liter/100 km.

Långkörning #1 – Örebro till Kolmården till Örebro

Med ca 40 mils körning tur-och-retur på allt annat än motorväg trodde vi till en början att Hjulius skulle protestera. Så blev icke fallet. Trots ett lätt malande ljud vänster fram och den sedvanliga gungande färden levererade Hjulius utan att protestera. Vill du läsa mer om vår dagstur till Kolmården, besök bjornsennbrink.se/dagstur-till-kolmarden-med-fyra-barn-2018/

Långkörning #2 – Örebro till Västervik till Örebro

Fullt med packning, barnvagn, kläder, extramadrass och flera liter vatten styrde vi kosan i sydostlig riktning. Samma väg till Norrköping som när vi åkte till Kolmården. Inga protester från Hjulius öht på ditresan.

Sista dagen företogs en kort körning på campingen. Då började det låta höger fram. Anliggande broms? Hjullager? Konstigt eftersom bilen stått helt stilla torsdag eftermiddag till måndag förmiddag.

Första milen gjorde sig oljudet höger fram sig påmint men väl uppe i fart dränktes det av vindbrus och ljud från däcken. Fast det fanns där i bakgrunden helt olikt hur det (inte) lät på ditresan.

Väl inne i Söderköping var det broöppning (Göta Kanal) så vi stannade för tankning. På väg ut betedde sig automatlådan konstigt. Som att den inte förstod att bilen inte framfördes i 90 på landsvägen.

Ut ur en korsning vibrerade det betänkligt som om att lådan startade på tvåan vid rödljuset. Vi övervägde att stanna men fortsatte hem. Och hem kom vi.

Konstiga oljud

Det började redan under vintern med att det klapprade och knakade lite höger bak. Jag tänkte genast på stötdämparen och besökte en verkstad. En kille provkörde men tyckte inte att det lät konstigt. Sjösjuka fick jag på köpet när verkstadskillen körde slalom mellan de vita strecken för att få bilen att kränga.

Det oljudet försvann efter några tiotals mil. Istället uppkom ett malande ljud vid skarpa högersvängar, ljudet kom från vänster framhjul. Mest tydligt hördes det i långa motorvägspåfarter när bilen ska dras runt för att komma jämsides med motorvägen. Körning under 30 km/h = Inget ljud.

Och så körde vi vidare i flera 100 mil. Visst, lite oljud här och där men säg den bil som är 18 år gammal och där mekaniska delars förslitning inte gör sig påmind?

Men så körde vi hem från Västervik. Det oljudet är i skrivande stund kvar. Det är ett lågmält malande höger fram. Det borde vara hjullagret. Eller så är det fjäderbensinfästningen. Eller så är det bromsarna som kärvar kring skeva skivor. Eller så är det drivknuten för ibland knakar det till när vi kör iväg från parkerad – Uppdatering: Det var skeva bromsskivor och dåliga, lätt anliggande, bromsbelägg.

Och så det där med automatlådan som tokat sig. Vid först lugn körning i drygt en mil uppvisade lådan tendenser att vara korkad vid en snabb acceleration i stadstrafik. Det är som att dess ”smarta” funktion, att byta stil när tempot ändras, förvandlats till en trögtänkt åldring. Ett oljebyte och allra helst äkta spolning av automatlådan står på att-betala-för-listan inför hösten.

Uppdatering, juni 2019: En hel del av ovanstående frågetecken har sen publicering rätats ut. Oljud från framvagnen var bromsskivorna, knakandet i bakvagnen var en brusten fjäder och oljan i motorn är idag utbytt.