BJÖRN: Motor & Bilar

12+ års motorbloggande inkl. allt content från SUVTEST.se och CARTESTR.com


Sju månader har nu gått sen vi flyttade till Nora, en liten ort i nordvästra Örebro län. Det kan sägas att vi funnit oss i vår nya tillvaro nu och ser fram emot vår första vår i Nora. Och jag har dessutom börjat arbeta i Örebro med tillhörande busspendling.

När jag skriver busspendling syftar jag inte längre på vår VW-buss utan på landsortsbussen. Det har nämligen gått från ”jag tar bilen, det är bekvämt” till ”jag tar bussen, det är bekvämt”.

Som liten knodd bodde jag i Pålsboda och landsortsbussen blev på sätt och vis en livlina till den stora staden Örebro. Pålsboda bjöd bara på det mest basala: Skola, fritid, natur, mataffär, kiosk och pizzeria.

En resa till den stora staden Örebro var för det mesta spännande. Där fanns restauranger, bibliotek med motortidningar och delar av släkten. Och det var med landsortsbussen som jag kunde ta mig dit och hem igen.

Att åka buss från Nora till Örebro tar drygt 30 minuter, ibland upp emot 40 minuter. Det är rak och fin (nåja) väg. Det är inte alls lika krokigt som resan från Pålsboda till Örebro, där bussen dessutom körde en lång omväg vilket resulterade i lång restid. Närmare en timma jämfört med bilens 20 minuter.

Läs mer

Mercedes-AMG GLC 43

Våren 2017 hade jag förmånen att få köra en riktig värsting till SUV: Mercedes-AMG GLC 43 Coupé!

V6 om tre liter. Biturbo. 367 hk. 520 Nm. 9-stegad automat med manuell växling. Noll till 100 km/h på 5 sekunder.

När jag våren 2016 fick möjlighet att testa Mercedes GLS för 1,1 miljon kronor tänkte jag: Det här är det värsta och det bästa. Vad gör en biltokig trebarnspappa i en lyxbil som kostar lika mycket som ett bra hus?!

Veckan efter det satt jag vid ratten i en Mercedes GLE 400 Coupé, som bara kostade 880-tusen, fast som bjöd på högre prestanda och riktigt bra offroad-kapacitet skulle det visa sig.

Och sen kom en lång tid när jag inte lånade pressbilar. Jag valde att trappa ner lite för att finna en bättre balans. Och så kom vintern och det började suga i biltest-tarmen.

Några månader senare tog jag en tidig buss till Stockholm, pendeltåg till Sollentuna och en taxi sista biten. Utanför anläggningen stod en tam, grå GLC 43 och bredvid den en riktigt tuff vit GLC 43. Jag fick den vita!

Jag hade läst och sett flera YouTube-klipp om hur det skulle råma gott ur piporna bak om kallstart skedde med sport plus aktiverat. Det valde jag såklart. Jag hade ingen videokamera redo just då så här kommer ett klipp från senare under testveckan. Notera skrotbilen intill i garaget:

Första kilometrarna med bilen var riktigt spännande. Adrenalinet flödade. Jag tog mig till slut ut ur Stockholm och körde en rejäl omväg hem den dagen.

Testveckan var fantastisk. Jag riktigt längtade efter den tidiga morgonen när jag kunde starta upp och skjutsa dottern till dagis. Det blev många onödiga turer och omvägar hem. Allt för att testa bilen så bra som möjligt såklart.

Varje gång mina barn ser en Mercedes idag och jag frågar vad det är för bilmärke, svarar de: Kör fortare pappa!

Jag tog såklart en sväng till Pålsboda. Jag visste att ytan bakom gamla Ekonomitryck skulle bli en bra inspelningsplats. Det kom förbi ett par med en hund men inga andra bilister som störde. En härlig vårkväll med solen i rätt position:

Bilen som sådan imponerade. Inte bara tack vare prestandan utan också för mångsidigheten. Trots det sluttande taket fick hela familjen plats. Och att de ville åka en omväg hem bara för att få höra fullgas-ljudet, det spelade ingen som helst roll.

Plus & Minus hos Toyota RAV4 Hybrid

Toyota RAV4 Hybrid är en vettig bil fast ingen revolution. En lagom bil för dig som föredrar funktion framför flärd. Och för dig som också tycker att Lexus NX Hybrid är grotesk.

Toyota har sällan lanserat bilar på svenska marknaden som varit snygga. Supra, Celica och Subaru-samarbetet GT86 är undantagen. Men det är sportbilar, inte SUV:ar med kombikänsla.

Lexus däremot har under årens lopp spottat ur sig riktigt snygga bilar. Vass design och avancerad teknik, de flesta bilnördar känner säkert till prestigebygget LFA med F1-ljudande V10-motor.

Det är Lexus som serverat hybridmotorn till RAV4. Närmare bestämt NX, en knubbig lite crossover, en instegsmodell i Lexus-familjen om man så vill.

SUVTEST körde och skrev om RAV4 2.0 CVT redan sommaren 2013. Då som nu upplevdes RAV4 som oinspirerande att köra. Delvis på grund av den tröga bensinmotorn men också för den hemska steglösa CVT-lådan. En vanlig automatlåda skulle kännas bättre, med riktiga steg i fartökningen/fartminskningen och så skulle det hemska brölandet vid gaspådrag försvinna.

Det största minusposten hos RAV4 är CVT-lådan.
Den steglösa automatiska växellådan gör att snabba accelerationer blir till en plåga för ditt och omgivningens öra. Man kan tänka sig att elmotorn skulle skjuta på men icke så här. Hybridtekniken i en RAV4 är inte samma sak som i en Tesla Model S.

Den nästa största minusposten hos RAV4 är hybridmotorn.
Hybridens batteri är på tok för litet för att vara mer än lite skoj i början. Snabbt kopplas bensinmotorn på och förbrukningen vid normala svenska förhållanden blir långt från vad reklamen utlovar. När nästa generation RAV4 presenteras bör Toyota saluföra en hybrid med minst 10 gånger så stort batteri, med möjligheten att ladda vid stolpe och en elmotor som skjuter på.

Den minsta minusposten hos RAV4 är dess ålder.
Bilen kom 2013 och det märks. Faceliften piggade upp exteriört men invändigt är det tråkigt. Det finns ingen som helst lyxkänsla eller upplevelse att köra något speciellt som en hybrid kan vara. Panelen är tvådelad, där den övre känns modern och den nedre bara är gammal. Nästa generation av RAV4 måste bjuda på mer än vad som säljs nytt 2017/2018.

Fast det finns såklart bra saker med Toyota RAV4 Hybrid. Somliga rena argument för ett SUV-köp, andra som kan påverka i positiv riktning för ett köp och saker som är vettiga rent av.

Den största plusposten hos RAV4 är dess funktionalitet
Få förare och passagerare inom bilens målgrupp torde klaga på utrymmena. Det är lagom. Det är funktionellt. Inget oväntat konstigt som sticker ut. Särskilt baksätet är imponerande stort även om sätesdynan sitter aningen för nära golvet för att vara bekvämt på långfärd.

Den nästa största plusposten hos RAV4 är hybridmotorn.
Det är trots väldigt kort räckvidd en ren fröjd att styra en ljudlös bil genom stadstrafiken. Är du klok med högerfoten och lär dig köra mjukt belönas du med extra batteritid. Om det bara kunde finnas lite mer räckvidd och styrka så att fler kilometer kunde köras på ren el.

Den minsta plusposten hos RAV4 är mångsidigheten.
Fäll ner baksätes ryggstöd och du kan lasta stora saker. Det är ett helt plant lastgolv. Hybridtekniken inverkar inte på lastförmågan. Bilen är dessutom lättkörd och berättar tidigt när den inte klarar mer. Bakåtrull i brant uppförsbacke med drive-läget inkopplat vittnar om svaghet och samtidigt markerar bilen mot utmaningen.

Det är hippt att köra hybrid. Det känns bra i hjärtat och hjärnan att ratta en ”SUV” med rent samvete. Att bilen i fråga är gammalmodig skulle andra kalla för klassiskt och funktionellt. Fast särskilt mycket flärd skänker vare sig ägande eller körningen. Därför är RAV4 bra om du gillar det funktionella. Därför är RAV4 dålig om du har högre förväntningar på din bil än standard 1A.

2000 T4 Volkswagen Caravelle VR6

Vår familjebuss heter Hjulius och han har tjänat oss bra under de första 150 milen. Inga reparationer även om det såklart alltid finns saker att förbättra.

De första 10 dagarna i vår ägo fick Hjulius inte rulla alls. När vi köpte bussen satt det sommardäck monterade. När jag kom hem till Nora efter att bilen inhandlats i Skara kom frosten och ishalkan omgående. Så den första veckan lite drygt fick Hjulius snällt vara parkerad framför huset. Ingen vettig människa kör med sommardäck när det är halka.

Att få en tid för skifte av hjul, från sommar till vinter, var som väntat svårt. 10 dagars väntetid här i Nora. Lite kortare i Örebro men så fanns halkan hela tiden med i beräkningen. Till sist rullade Hjulius på friska vinterdäck, dubbade, Nokian Hakkapeliitta fram och Michelin-någonting bak.

Läs mer

Volkswagen Caravelle är en rymlig bil, det är trots allt en familjebuss. Alla får plats. Iallafall så länge ni inte är fler än 8 personer. För vår familj som består av 6 personer är det rejält luftigt inne i bilen samtidigt som alla sitter bekvämt.

Framstolarna är separata med armstöd och svankstöd samt ställbara nackskydd. Mellan stolarna är det flera decimeters tomrum i bredd. Där finns växelföraren och handbromsen + en udda placerad mugghållare längst ner mot golvet på passagerarstolens infästning.

Det är så brett mellan framstolarna att en fullvuxen person utan vidare kan vrida höften och gå bakåt i bussen om så behövs. Vi har skojat om att införskaffa en tjock-TV (15″) och ställa där. Den skulle få plats.

Läs mer