Post-SSWC 2012

16-19 augusti 2012 befann jag mig på Tjärö i Blekinge skärgård för att medverka på Sweden Social Web Camp. Jag hade inte planerat att åka men så vann jag FS Datas tävling och kunde efter viss övertalning hemmavid bege mig söderut tidigt på torsdagsmorgonen.

Jag valde att köra bil själv hela vägen ner till Järnaviks brygga. En resa på ca 45 mil med ett stopp i Jönköping för ett möte. Det var E4:an till Värnamo och sen 27:an vidare in i Småland. Jag hade gott om tid och när en skylt mot Karlshamn dök vek jag av. Smala landsvägar men ack så fin natur att uppleva.

Jag anlände till Järnavik vid 15-tiden efter ett kort McD-stopp i Karlshamn. Gratis parkering och en kort promenad ner till hamnen. Där väntade Sveriges Radio, bullar och färjan till Tjäro. Jag och Ola Berg tillsammans med ett par andra blev intervjudade i direktsändning. Det var premiär för mig men reportern kunde sin sak och jag fick fram vad jag tänkte på samt gjorde mig bra på bild också! Se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5234161

En båtresa senare befann jag mig så på Tjärö. Det var inga arrangörer på plats som vinkade. Det var endast förunnat kollektivet på det chartrade tåget. En promenad uppför backen och fram till receptionen. Jag var beredd på krångel eftersom vi (Daniel Erkstam vann också och vi delade rum) tillkommit så sent. Men det var inga problem och jag fick nyckeln till rum 29 i Ladugården, ett überenkelt boende men det var iaf inte ett tält!

Promenerade runt, gick förbi campingen till västra bryggan, kollade in Dödsklippan, fina båten Helene och den vackra naturen på Tjärö. Jag var ganska trött och vilade lite på rummet innan kollektivet kom till ön. Blyg som jag är tog jag få initiativ till konversation, åt middagen och somnade sött vid midnatt.

Frukosten på fredag var trevlig. Det var ICAriot och Nordkorea på samtalsagendan. Jag gick på Stormtrooper-session och första starka känslan av samhörighet sköljde över mig. Solen sken och allt var vackert. Jag hade fram till den här stunden varit allmänt skeptisk till hela SSWC och inte förstått varför alla talat så varmt om eventet.

Den andra sessionen visade sig handla om lösenordshantering. Jag hade satt mig i Lendo-konfan utan att veta ämnet. Det fanns en stol och det var inomhus. Det räckte för mig just då. Som en produkt av den sessionen fick jag dagen efter ett samtal med Erik Arnberg på Binero om detta med antal tecken för t.ex. MySQL-databaser, om varför det finns en begränsning när MD5 iallafall blir lika lång oavsett om lösenordet har 250 tecken eller tre tecken.

Första sessionen efter lunchen var vid flaggstången. Hässleholms kommunwebb + intranät ska byggas om/byggas nytt och det ville jag lyssna på utifrån min pågående ”granskning” av Sveriges kommuners webbplatser (Kommunwebb 2012 på webbsamordnare.se). Jag blev kvar där uppe även för nästkommande session. Det var där någongång som solen fick för sig att bränna mina stackars ben röda.

Aftonbladets dragning om framtida affärsmöjligheter var intressant. Det blev dock inte samma liv i luckan som på nätet dagarna före SSWC och så värst mycket nya idéer tror jag inte de fick med sig hem. Kanske det där om licensiering av innehållet kan bli något för att överleva när annonseringen minskar?

Det var nu som min andra starka upplevelse från SSWC skulle utspela sig. Jag vandrade planlöst på området och träffade Anders Olsén. Vi stod där mitt i solen, med svetten rinnandes innanför skjortan och samtalade om forum, resesajter, annonser, förtroende och relationer. Solen sken och allt var vackert.

Lördagen inleddes tidigt och jag hade bara vaknat ett par gånger under natten av Någon som snarkade i bingen intill. Första sessionen blev den om LinkedIn och eftersom jag intresserat mig för rekrytering på senare dar så blev den här session högst relevant.

Jag var rätt seg men efter ett uppiggande samtal med Anders Sporring masade jag mig ner till ”området” igen. Jag hade fått stark hemlängtan och jag vet att fler kände samma sak där i regnet. Men va sjuttsingen?! Ligga o böla när det finns så mycket att uppleva? Ut igen och vips så sprang jag på ett par bekanta ansikten.

Min upplevelse av SSWC är övervägande positiv. Det fanns rent magiska stunder som Burning Sheep, det goda samtalet med Fröken Mustasch, Mikael Engwall (Social Factory), Liselotte Norén och Marly (som bröt fotleden strax efteråt..), den braiga maten, den trevliga personalen på Tjärö och den vackra naturen.

Det fanns även stunder där jag kände mig väldigt ensam. Det är inte alltid det fungerar att kliva fram till ett tält och säga hej till en okänd, iallafall inte för mig. Det var dock några i närmaste bekantskapskretsen som lyckades förgylla min tillvaro och trots att jag längtade hem så fanns det stunder då jag ville att SSWC aldrig skulle ta slut!