2009 Skoda Superb 2.0 TDI CR

Januari 2012 blev jag med kort varsel ombedd att transportera några kartonger från Örebro till Oslo. Det var snabba puckar som gällde och jag skulle få låna en nyare stor bil. Det visade sig vara en Skoda Superb 2.0 (sedan) av 2009 års modell, med dieselmotorn på 170 hk, 350 Nm och DSG-automatlådan.

Jag hämtade bilen på kvällen och vintermörkret omfamnade den gråmetallic ”suppan” som jag hade till förfogande. Jag som kört Volkswagen Passat i taxiyrket kände igen mig direkt. Det jag lade märke till först var skenet bakom alla knappar och vred, där Passatens blå och röda nyanser var ersatta av ett vitt och grönt sken. Jag tonade ner innerbelysningen, la i driven och rullade sakta mot ett lager för lastning av kartonger.

Tidigt nästkommande dag steg jag upp och laddade för långresan som låg framför mig. På parkeringen stod bilen kvar och det var inga problem att komma igång trots den fuktiga vinterkylan som så ofta infinner sig där jag bor. Visst knattrade det en aning från dieselmotorn med det men väl uppe i fart var det inget som avslöjade dieselmotorn utöver det härliga vridmomentet.

Norge nästa!
Det finns egentligen bara en väg till Oslo när du startar från Örebro och det är E18 västerut mot Karlskoga, Kristinehamn, Karlstad och Årjäng. Idag är det motorväg och vajerräcken hela vägen fram till Karlstad. Sträckan mellan Örebro och Leken som tidigare var sinnesjukt smal landsväg är idag dubbelfilig motorväg, vilket kortar restiden Örebro-Karlskoga med ca 15 minuter, något som alla färdtjänstchaufförer länge uppskattade då det tog ett bra tag innan Länstrafiken uppdaterade körtiderna på just den sträckan (vilket i praktiken gav chaufförerna 15 minuters välbehövlig marginal/rast).

Karlstad – ingen solskenshistoria
När jag passerar genom Karlstad slås jag av att solen inte skiner denna dag utan det blir snarare mer snö på vägen och himlen bjuder på ett tjockt ljusgrått molntäcke. Det är skönt eftersom solens strålar vintertid skapar så skarpa kontraster och ljusreflexer från snön i dikeskanten. Att det är mer snö på vägen spelar dock inte så stor roll. Superben rullar på utan problem och jag börjar så här efter 10 mil få en känsla för vad bilen har att bjuda på när det kommer till landsvägskomfort.

DSG-lådan som sitter i bilen jag kör växlar inte lika silkeslent som den gör vid landsvägskörning med en gasdriven VW Passat. Nu är det två olika motorer vars kraft som växellådorna ska tygla men ändå? En DSG-låda är en DSG-låda, eller?

Det har riktats en hel del kritik mot DSG-lådan och många taxiägare kan vittna om problemen som förekommit med DSG-lådan. Den är bra när den fungerar, den växlar snabbt och det är inte alls störande med 7 steg framåt.

När den inte fungerar så rycker den på ett sätt som t.ex. långmilade Saab 9-5 kan göra (där felet kan vara gummibussningarna för motorupphängningen, och vid gaspådrag fortplantar sig vibrationerna till resten av drivlinan vilket kan upplevas som att växellådan rycker).

Mina upplevelser av DSG-lådan är dock positiva. Jag kör på landsväg med farthållare och det är bara i uppförslut som lådan går ner ett par lägen. Nedväxlingar tenderar att upplevas som hårdare än uppväxlingar, det är samma sak med en manuellt växlad bil där det högre varvtalet gör att hela bilen får jobba hårdare för att bibehålla hastigheten.

Komfort och inredning
Jag sitter bra, nästan lika bra som i en Mercedes E-klass, på en stol som är klädd i ett tyg som även det liknar det i E-klassens bilar från tidigt 2000-tal. Stolen är elinställbar i alla ledder, ratten är justerbar och jag har allt jag behöver inom armlängds avstånd. Det är nästan lite tråkigt eftersom allting känns så tillrättalagt. Det är ingenting som överraskar och jag behöver bara styra. Vilsamt skulle någon säga.

Jag tycker att Skodans uppförande på vägen i kombination med landsvägskomforten är argument nog för att sukta efter en sån här bil. Jag har upplevt på nära håll vilket sjukt bra benutrymme som det är i den här bilen. Jag sitter mycket bra fram och fastän att jag är 185 cm/100 kg så finns det närmare två decimeters utrymme bakom förarstolen till framkanten på baksätet. Med passagerarstolen framdragen så är benutrymmet höger bak i par med en förlängd Mercedes S-klass. Lägg där till ett bagageutrymme som lätt sväljer både barnvagnar, matkassar och vissa IKEA-möbler. Jag har inte provkört kombimodellen men jag kan tänka mig att det är lika gott om plats där.

Har passerat gränsstationen
Väg 22 mot Lilleström är en smal väg och norrmännen är tämligen aggressiva. Kanske är det de svenska plåtarna eller det faktum att min Skoda är större än de flesta andra bilar jag möter. Ju längre norrut jag kommer desto mer svänger vägen och jag förvånas över hur snabbt norrmännen kör med tanke på vägstandarden. Jag blev vid ett tillfälle omkörd av en stor skåpbil som var sånär på att välta när han efter omkörningen (med skymd sikt) skar ner i dikeskanten med bakhjulet. Vilken tur att jag körde så tryggt och säkert…

Jag försöker tänka på vilken slags vägstandard som jag kan likna vägen i Norge med men kan inte finna någon. Kanske att vägen kan liknas vid en tur i Stockholms södra förorter men det är ändå konstigt detta. Inne i Lilleström är det mycket bilar och långa köer. Kanske beror det på vägarna eller så är det bara ett annat sätt att se på detta med bilresande i Norge jämfört med Sverige. Jag kommer iallafall snart fram till mässan, lastar av och styra tillbaka samma väg som jag kom.

Fram till svenska gränsen har jag en norrman tätt i baken och först när jag kommer över till svenska sidan vågar jag gasa på igen. Jag lämnar Norge och norrmännen bakom mig och styr tillbaka mot tryggheten. Skodan levererar när jag trycker till med högerfoten och trots det blöta väglaget så styr Skodan in bra i kurvorna och det är faktiskt ganska roligt. Men det här är inte en racerbil och efter att jag fått i mig en bit mat så är det farthållaren på igen och jag styr kosan mot Örebro.

Sammanfattning
Min upplevelse av Skoda Superb kom att sträcka sig över ca 70 mil på landsväg i Sverige och i Norge. Bilen trivs bäst när vägen är någorlunda rak och i stadstrafik fungerar den bara okej. Bilen är lång och den höga midjelinjen stjäl runt-omkring-sikt. Att backa är t.ex. ingen höjdare pga. den lilla bakrutan. Fast vem tittar i den vid färd bakåt? Bilar ska backas genom att använda de tekniska hjälpmedel som finns och genom att kolla i backspeglarna var bilen befinner sig.

På ekonomisidan så är Skoda Superb ett bra köp. Bilen är dyr som ny och de senaste åren har utbudet av begagnade Skoda Superb med senaste karossen varit lågt. Det kan ha något att göra med att kombinationen låg bränsleförbrukning och stora utrymmen är något som tilltalar allt fler. Nu kommer det en face lift till sommaren och då borde utbudet av begagnade Skoda Superb att öka en aning.

Dieseltekniken i kombination med nya material i bilarna samt en bättre mjukvara har verkligen skapat bra bilar som alla får plats i och som inte kostar skjortan. Biltillverkarna har på senare år blivit mycket bättre på att förena storbilens utrymmen och komfort med småbilens låga bränsleförbrukning: Skodan som jag körde Örebro-Oslo-Örebro drog, håll i dig nu, 5,5 liter/100 km (ca 0,55 l/milen)!

// Björn Sennbrink