Volkswagen Passat av 2010 års modell är en väldigt vanlig bil på svenska vägar. En kombination med bra totalekonomi, bra innerutrymmen och snåla motorer har gjort bilen till en tjänstebilsfavorit. Snarlik kvalitet som en Audi och billigare än en Volvo. Inte undra på att taxiåkerierna älskar bilen (eller hatar bilmodellen på grund av alla problem som varit med DSG-växellådorna).

DSG-lådan är omdiskuterad både bland företagare och privatpersoner. När den fungerar och hanterar de sju stegen framåt är den riktigt smidig. Men det finns skräckhistorier om hur lådan slutat portionera ut kraften till hjulen vid omkörningar. Särskilt taxibilar som har lådan i kombination med gasmotorn har haft många problem där lådor har bytts på rad.

Jag körde Passaten i fråga just som taxibil (2010-2011) och jag har inte råkat ut för stora problem annat än att det varit svårt att starta mjukt, det rycker gärna till vid start från stillastående och DSG-lådan har ibland en ovana att inte kunna hantera förändrade körstilar på ett bra sätt. Men när den fungerat har den varit rapp och komfortabel.

Bilen, Passat, har testats grundligt under åren av all världens motorpress. Biltesterna har ofta varit positiva och det beror på att VW Passat är en riktigt bra bil. Den är lagom på svenskt vis och klarar de flesta underlag galant, med och utan full last. Den sticker inte ut i trafikmängden sett framifrån, den har en snäll uppsyn och skulle det vara något som är annorlunda så är det de runda LED-baklyktorna.

För mig så var Passat i första hand ett arbetsredskap. Komforthöjande detaljer är alltid trevligt men inte nödvändigt. Det som jag saknade mest var ett ordentligt helljus, det inbyggda är värdelöst och uttröttande vid mörkerkörning på regnvåt landsväg. Bakåtsikten var det lite si och så med, parkeringssensorer är ett måste.

På förarplats var det lätt att få till en bra sittposition mycket tack vare att stolen gick att reglera i höjdled. Vid avspänd långkörning gick det att sitta lågt. Vid stadskörning var det skönare att sitta en bit upp, särskilt som en stor del av färdtjänst- och sjukresorna skedde inom Örebro. Det blev ca 20 mil per åttatimmarspass, runt jul och nyår upp emot 60 mil med körning till och från Stockholm eller Göteborg (riksfärdtjänst).

Passaten jag körde hade sportstolar eller vad de kan tänkas heta. Rejäla stöd för låren på sittdynan och bra stöd i svanken. Bra skjutmån på stolen och väl tilltagen tilt/teleskop för ratten. Knappar på ratten för bl.a. radiovolym. Okej känsla i vred, knappar och spakar. Premium finns inte i Passat men det som finns fungerar för det mesta. Kvaliteten på inredningen har blivit bättre även om det som sagt är en bit kvar till exempelvis BMW i känsla.

Taxiåkerier har förutom önskemål om en bra förarmiljö även tankar kring baksäteskomfort och lastutrymme. Om vi börjar med baksätet så vill jag säga att Passat av 2010 års modell har ett godkänt baksäte. Tre fullvuxna resande skaver mot varandra och benutrymmet är inte det bästa. För barn och kortare vuxna så är det faktiskt riktigt bra. Kanske att den höga midjelinjen kan vara jobbigt för korta personer som mest får se himmel och dörrsida.

Lastutrymmet i den taxibil som jag körde var tvunget att rymma minst två fullstora rullstolar och en rollator. Dessutom skulle det finns en brandsläckare och allehanda attrialjer för rengöring. På vintern skulle det finnas en liten snöskyffel. Det som inte rymdes i ordinarie förvaringsutrymmen placerades under en heltäckande plastmatta. Det var fler än en gång som jag lyfte ut en rullstol, fastnade i mattkanten och spred saker omkring mig.

Om du ska köra många blöta och smutsiga saker i lastutrymme rekommenderar jag en bagagerumsmatta. Tygmaterialet i lastutrymmet tillhör sorten där smuts verkligen fastnar och som kan vara klurigt att dammsuga bort. Att skydda lastutrymme mot väta handlar även om mer än bara rengöringsbarhet, du vill inte att bilen ska imma igen och du vill inte få fuktskador. Köper du en före detta taxi kan detta vara bra att tänka på, där bakluckan öppnats massor av gånger i ur och skur.

Att köra Passat
Lättkörd, är en bra sammanfattning av hur Passat är att köra. Lastutrymmet är lättlastat och insteget till baksätet är helt okej. På så många andra bilar är det svårt att veta var motorhuven slutar men det är en vanesak. Bilen är lätt att placera och Passaten som jag körde på standard 16-tum var riktningsstabil. Kanske att servostyrningen hade kunnat vara aningen trögare i 70+ men även det är en vanesak.

På landsväg så kommer du att uppskatta fjädringskomforten även om bilen inte sväljer alla håligheter. På gropig grusväg kommer du att svära över att ratten verkar leva sitt eget liv. Fast när grusvägen blir rak och du jobbar med gasen kommer du att ha det bra igen. Samma uppförande har Passaten på dåligt snöplogad vintergata. Inte så illa som med en liten Toyota Yaris (som är usel på guppig väg) men kanske inte riktigt vad du kan förvänta dig av en så pass bra bil i övrigt.

Saker som du ska kontrollera om du har tänkt köpa en 2010 års modell av Volkswagen Passat CNG DSG: Xenonlamporna måste du byta även om de ska räcka väldigt länge. De må lysa skarpt vid blotta anblicken men testa alltid aktuell bil i mörker. Har bilen kurvljus som på Passaten jag körde ska de tändas när blinkers slås på. Passaten jag körde hade även ett halvljus där insatserna rörde på sig. Testa på liten väg med skarpa kurvor. Det tar en halvsekund eller en hel sekund innan halvljuset lyser rakt igen. Under tiden är det becksvart framför dig.

Kolla också så att bältesfästena fram är bytta. Om bilen körts som taxi borde bytet ha skett (hela stolen måste plockas ut) och om inte kan du räkna med att du en dag inte får tyst på bältespåminnaren. Handskfacket kan också vara en källa till problem där känslan eller funktionaliteten i handtaget minskar efter flitig användning. Bak i lastutrymmet kommer sidopanelerna att lossna förr eller senare. Å andra sidan kanske du inte lastar kombin full med rullstolar varje dag?