Tre år med en fransyska (C4 Grand Picasso) är över

Att äga en begagnad Citroen har sina fördelar och utmaningar. Under drygt tre års tid var vår 2008 års Citroen C4 Grand Picasso en pålitlig del av familjen, trots sina unika tekniska lösningar och frekventa reparationer.

Men med en växande familj och behov av större utrymme och högre driftsäkerhet har tiden kommit för oss att gå vidare till en nyare och större bil.

Vi köpte vår Grand Picasso privat i november 2017 och i mars 2024 rullade den vidare i någon annans ägo.

Vi kom till ett läge där vi kände oss redo att öka tryggheten i att bilen vi äger rymmer alla (barn som växer) och som bjuder på en bättre miljöklass samt ett överlag mer förutsägbart ägande kostnadsmässigt. För en gammal bil behöver lagas och upp till viss nivå kan det kännas OK. Men särskilt utrymmena kom mer och mer att bli ett aber i sammanhanget.

Det blev primärt de återkommande reparationerna och sekundär bristen på utrymme för våra behov som låg till grund för bilbytet.

Iskylan i januari dödade vårt batteri; stillastående och kostnad. Drygt ett dygn senare; vänster luftbälg ville inte mer och nästan på året efter att höger bälg gav upp, så även vänster sida. Stillastående och kostnad.

En kväll noterade jag att halvljuset höger fram var trasigt, köpte nya lampor, bytte lampan; inget sken. Provade med den som fungerade, inget sken. Mitt i den stressen lossnade en liten kromad metallhållare och for ner i motorrummet, övervägde att köpa en ny. I samma veva uppstod ett missljud typisk för dåligt fjäderbenslager höger fram. Nää, nu fick det räcka!

Men fransyskan saknas faktiskt och till skillnad från vår nya ’sportiga’ MPV var fransyskans följsamhet riktigt komfortabel med hög körbarhet även tungt lastad.

Tack vare att det istället för fjädrar bak satter luftbälgar så gick bilen plant oavsett hur mycket som lastades (upp till maxlast såklart). Till skillnad från många andra bilar av samma årgångar så gick denna inte på baken med halvljuset i trädtopparna.

Näst bäst; utrustningsnivån för pengarna. Skinn, panoramatak, solgardiner, tonade rutor och aldrig en pinal som inte fick plats. Om det inte var fråga om en väska…för det var där som bilen fallerade.

Bakom tredje sätesraden var det mer än lovligt trångt och på sin höjd gick det in en sulky eller några större paraplyer. Och benutrymmet på tredje sätesraden blev med åren allt mer..trångt.

En annan finess och ett arv från tidigare Citroen: Växelföraren på rattstången och en elektrisk manuell låda som fungerande som en automat, fast utan möjlighet till fullgasväxlingar. En liknande låda har jag kört med i en Mercedes Sprinter några gånger.

Vid varje växling sänks motorvarvet och en ny växel läggs i likt på en manuell låda. Den här bilens låda heter EGS vilket också kallas för elektrisk manuell växellåda. Bilen liksom tar bort gaspådraget vid växling, bilen saktar in och växlingen sker, innan man kan gasa iväg på nästa växel.

Sexstegad låda i vår Citroen gjorde att varvtalen hölls på normala nivåer även i högre hastigheter, men upp dit var det inte helt olikt känslan av att åka liten båt på guppande vågor. 0-100 km/h på nästan 14 sekunder, mkt pga växellådan, men väldigt bekvämt om en var på det humöret.

Att ta steget från vår trogna Citroen till en nyare bil var inte lätt, men nödvändigt. Vår nya bil erbjuder den trygghet och det utrymme vi behöver för att alla i familjen ska kunna resa bekvämt. Vi har lärt oss mycket om vad vi värderar i ett fordon, och denna kunskap har varit ovärderlig när vi gjorde vårt senaste bilköp.