Relation till arbetsgivare (att vara anställd arbetstagare)

Relation till arbetsgivare (att vara anställd arbetstagare)
Jag har varit både anställd och egenföretagare de senaste 10-15 åren. Här presenterar jag olika synsätt på relationen mellan dig som anställd och din arbetsgivare.

Du som är anställd säljer din kompetens till din arbetsgivare. Det är ett sätt att se på det.
Ett annat sätt att se på det är att arbetsgivaren är snäll som ger dig ett jobb.
Ett tredje sätt att se på det är att arbetsgivaren är snäll som ger dig jobbet som du har kompetens för och nåde arbetsgivaren om du inte erhåller alla förmåner som du har rätt till, även om du inte alltid gör ett bra jobb.
Ett fjärde sätt att se på det är att du tack vare din kompetens har förståelse för att din arbetsgivare inte är mer än en människa och att hon är styrd av regler som du inte alltid ser eller förstår dig på. Jag hoppas att det fjärde synsättet är vad du föredrar, precis som jag gör.

För mig som varit anställd och företagare lyfter jag gärna fram det första synsättet, det om att du som arbetstagare säljer din kompetens till din arbetsgivare. För mig, kanske inte för andra, så är det ett hjälpmedel. Hade jag aldrig startat mitt företag hade jag kanske inte sett det ur det perspektivet, och jag vet personer som inte ser det så. För dessa personer så är arbetsgivaren den som delar ut arbetsuppgifter till hugade spekulanter där de senare bjuder under varandra för att få en bit av kakan. Det synsättet tror jag är väldigt vanligt och det leder till ett beroende. Och samtidigt en trygghet.

Trygghet skapar en komfortzon. Inom zonen är det du som har kontroll över tiden när du inte arbetar för någon annan. Du har stor möjlighet att förändra saker inom komfortzonen och utanför arbetstiden. Du måste dock vara försiktig så att förändringar inte förstör dina möjligheter att arbeta för någon annan. Kan du inte arbeta får du inte betalt och då finns risk för att komfortzonen rämnar.

Komfortzonen är dessutom begränsande där din arbetstid är som ett ankare som håller dig kvar inom zonen. Vid semester där arbetstiden inte finns i din komfortzon tillåts du att lämna bubblan/zonen och hänge dig åt all världens synder och nöjer. Men efter fyra veckors betald semester ska du tillbaka in i komfortzonen, du ska återigen bli begränsad och din egen möjlighet att påverka ditt liv kommer att styras av någon annan. Kontrollen du förlorar över ditt liv kompenseras med pengar, som du kan köpa saker för, så att du blir lycklig, eller?

Det fjärde synsättet, som förenar din kompetens med arbetsgivarens behov och där du som arbetstagare samtidigt förstår att allting inte alltid är såsom du önskar att det vore, tycker jag är en bra påbyggnad på det första synsättet. Se det ur ett vidare perspektiv, vi är människor som omger oss med regler, pengar, förväntningar och åsikter. Jag tycker att det optimala vore om alla kunde anamma det medmänskliga perspektivet först. Fast då kanske inte kapitalismen fungerar?

Ersättningsmodell: Arbeta först, få lön senare.
Arbetstider: Reglerad och lagstadgad.
Arbetsmiljö: Reglerad och kontrollerad.