LÄXRUT – En möjlighet som ökar intresset för skolan
OBS: Nedanstående är ett sponsrat blogginlägg publicerat 2014 när jag drev en egen firma.
Skattereduktion för läxhjälp ska slopas 1 januari 2015. Möjligheten att ge dina barn hjälp med skolgången ska begränsas. Företag som erbjuder tjänsten läxhjälp ska förminskas i betydelse. Den rödgröna regeringen går får klarhet till klarhet: De gör sitt bästa för att begränsa familjers självbestämmande och frihet. Helt i enlighet med socialistisk och vänstervriden tradition.
Reducerad skatt för läxhjälp infördes 2007 där barnpassning kunde kombineras med läxhjälp för barn i grundskola. 2013 ändrades lagen så att även elever i gymnasieskola omfattades av bestämmelserna och det blev samtidigt möjligt att separera barnpassningen från läxhjälpen. Motstånd mot beslutet kom från Skolverket, Lärarnas riksförbund och den politiska oppositionen – Inför budgetpropositionen för 2015 släppte Finansdepartementet en promemoria innehållandes ett förslag om slopad skattereduktion för läxhjälp.
Promemorians förslag är att den särskilda bestämmelsen om skattereduktion för hjälp med läxor och annat skolarbete slopas. Bestämmelserna för barnpassning ändras så att den endast omfattar barnpassning som inte mer än i ringa omfattning innefattar hjälp med läxor och annat skolarbete. Referens: Punkt 8.2 i http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/74/41/df3a092c.pdf.
För föräldrar som i flera år åtnjutit möjligheten att ge sina barn en bättre skolgång bjuds det nu på en rak vänster mitt i plytet. Staten erbjuder utbildning. Inte privata företag och absolut inte privata företag som gör vinst med hjälp av Staten. Det är faktiskt ett väldigt konstigt resonemang. Hur vore det om även fönsterputsning fick sig en slopad skattereduktion? Det finns faktiskt personer i det offentliga som kan putsa fönster. Tänk bara på alla långtidsarbetslösa och invandrare som suktar efter ett jobb. Privata företag som erbjuder fönsterputsning, vad har de på Statens domäner att göra?
Ett annat perspektiv på detta med skattereduktion för läxhjälp har varit kritiken mot att tjänsten enbart är till för de med mycket pengar. Promemorian innehåller ett skäl till slopande med referens till den kritiken: Elevers möjlighet att få hjälp med läxorna bör inte vara beroende av om de har föräldrar som har möjlighet att hjälpa dem eller betalningsförmåga för att köpa läxhjälp. Jag håller fullständigt med om det senare.
Inför att jag började författa den här texten diskuterade jag frågan med en specialpedagog. Hon pekade på vikten av att barn, oavsett förutsättningar, ges hjälp med läxor och att barnet samtidigt får stöd i att träna sina motoriska samt sociala förmågor.
Barnpassningen för grundskolebarn omfattar idag ibland läxhjälp, och den hjälpen ska inte tas bort. Den får dock enbart förekomma i ”ringa omfattning” och det är klart som korvspad att ingen förutom tjänsteleverantören och föräldrarna kommer att veta om ”ringa omfattning” ägt rum eller inte. Som tur är finns det inte idag en övervakningsmekanism i var mans hem där Staten kan spionera på barnpassaren och säkerställa att läxhjälp inte ger mer än i ringa omfattning (kanske kommer i framtiden när FRA:s uppdrag utökas till att omfatta civilbefolkningen?).
Läxhjälp är i mina ögon en ypperligt bra tjänst. Den är en förlängning av RUT och att staten på det här viset finansierar barns och ungdomars utveckling, hur kan det ses som ett fel?
Den perfekta skolmiljön innehåller kunskapstörstande och lydiga barn, behöriga lärare samt en miljö där lärande och kamratskap främjas. Alla som inte lever i en bubbla vet att den perfekta skolmiljön inte finns. Därtill kan läggas att barn är olika, har olika lätt att lära sig saker och har olika behov av hjälp med t.ex. läxor.
Skollagen (2010:800) anger att en strävan ska vara att uppväga skillnader i elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. En strävan. Läxhjälpstjänsterna tar en strävan ett steg längre och levererar det som skolan uppenbarligen misslyckats med att ge eleverna. Så istället för att förbättra skolan förbjuds indirekt den privata marknaden. Det stinker ideologi lång väg.
Skattereduktionen för läxhjälp har lett till att en marknad skapats. Flertalet skattebetalande företag har växt fram där ledning tillsammans med de anställda levererar en tjänst som grovt kan anses svara upp emot barnens behov av uppvägda skillnader (ref. 1 kap. 4 § skollagen (2010:800), som anger att en strävan ska vara att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen). Barn och ungdomar med ett behov av hjälp kan tack vare dessa företag få den hjälp de behöver.
Miljöpartiet kritiserade propositionen från 2012 med argumentet att läxhjälp borde erbjudas av frivilligorganisationer. Socialdemokraterna pekade på att läxhjälpen borde komma från skolan. Vänsterpartiet körde på i gamla hjulspår och sa nej till allt som har med RUT att göra. Det förslag vi ser idag är ett hopkok av Miljöpartiet och Socialdemokraternas kritik från 2012. Skolverket pekade på att målet med lagändringen är bra men att modellen med skattereduktion riskerade att gynna penningstinna familjer snarare än de som hade störst behov av hjälpen. Det är intressant att Skolverket tog på sig rätten att avgöra behovsgraden, där resursstarka indirekt diskvalificerades.
Jag vänder mig inte emot att läxhjälps erbjuds barn och ungdomar. Det jag vänder mig mot här handlar om att jag som företagare (ej verksam i omskriven bransch) ser hur den rödgröna regeringen aktivt arbetar för att motverka näringslivet, av ideologiska snarare än ekonomiska skäl där den enskilde (kunden) hamnar i kläm:
Ett intressant avsnitt i propositionen från 2012 är konsekvensanalysen. Den berättar att förslaget beräknas medföra en minskning i statens skatteinkomster med 10 miljoner kronor för 2013, 15 miljoner kronor för 2014 och för 2015 samt 20 miljoner kronor 2016. Det var alltså inget stort bortfall i statens skatteinkomster som dåvarande alliansregering räknade med. Jag har tyvärr inte funnit siffror som visar på det verkliga utfallet. Fast å andra sidan verkar det inte som att de rödgrön gjort det heller:
Konsekvensanalysen i årets promemoria baserar sina beräkningar på läxhjälpsbranschens omsättning. Promemorian talar om en för branschen total omsättning på ca 100 miljoner kronor för 2013. Baserat på en förväntad omsättningsökning landar den totala omsättningen för läxhjälpsbranschen på ca 150 miljoner kronor under 2015. Detta är intressant ur perspektivet att slopandet av skattereduktion bygger på antaganden, inte helt och hållet på fakta.
Längre ner i promemorian står det klart och tydligt: Det saknas dock närmare uppgifter om antalet företag som är verksamma inom läxhjälpsbranschen eller storleken på dessa. Promemorian uppmärksammar (lyckligtvis) även den företagsekonomiska risken som föreligger för företag i ett uppstartsskede, de riskerar helt sonika att gå i putten eller iallafall finnas i en uppstartsfas under en längre tidsperiod än vad dess investerare räknat med när de startade.
Promemorian fortsätter med att diskutera huruvida omsättningen hos företag i läxhjälpsbranschen kommer att minska eller inte. Det talas om att företagen nu ställs inför att anpassa sig. Konkurrensen bedöms minska och de företag som har ett bredare utbud av tjänster, än andra i samma bransch, har större chans att överleva lagförändringens effekter.
En sannolikt besparande åtgärd som kommer företagen till gagn anges vara slopad tidsåtgång för administrativa arbetsuppgifter kopplade till handläggningen av fakturamodellen för skattereduktion. Tillväxtverket har uppgifter i databasen MALIN som talar om att det finns ca 9 kronor per kundorder att spara genom att inte jobba med läxrut. En klen tröst kan man tycka…
Ett slopande av skattereduktion för läxhjälp tar sitt avstamp i synen på skolan. Det är dock den svenska skolan ur ett socialistiskt perspektiv som är gällande och där finns det inte utrymme för privata initiativ. Alla ska erbjudas samma flumskola, samma korvstoppning och samma modell. Avvikelser ska hanteras genom stödinsatser och det är är här det börjar bli konstigt: 1 kap. 4 paragrafen skollagen (2010:800) anger att en strävan ska vara att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Jaha? Och på vilket sätt förminskas det arbetet av läxrut? Det är väl jättebra att det finns en bransch, som i likhet med många andra branscher, delvis förlitar sig på att det offentliga gör det möjlighet för den enskilde att köpa en subventionerad tjänst?
När jag gick i grund- och gymnasieskolan (studentexamen 1996) gick jag från en stökig till studieintresserad till skoltrött elev. Jag fick stöd i grundskolan, av en specialpedagog, och det är jag tacksam för. När gymnasiet tog vid hade jag en engagerad lärare med branscherfarenhet. Någon läxhjälp fanns det dock inte. Jag kan föreställa mig att läxhjälpstjänsten hade varit ytterligare en förstärkning som hjälpt mig till än bättre skolresultat.
Skoltröttheten ser jag som den högsta tröskeln för en elev kan ta sig över och bort ifrån. Här kan läxhjälp vara ett bra stöd, för att göra ungdomar mer intresserade av de ämnen de lär sig mer om i skolan. Det argumentet anger t.ex. Allakando, ett företag som erbjuder läxhjälp, på sin webbplats. Stiftelsen Läxhjälpen har elever som vittnar om ökat självförtroende och en ljusare syn på framtiden tack vare möjligheten att få hjälp i skolarbetet.
Läxhjälp i grundskolan tror jag är lättare att lyckas med, när det kommer till skoltrötta ungdomar är utmaningen större. Att försvåra för den insatsen genom att slopa skattereduktionen för tjänsterna tror jag på sikt kommer att leda till mer problem. När vi nu ska få ett obligatoriskt gymnasium kommer behovet av läxhjälpstjänster att öka.
