Hur jag förbereder ett SUV-test och hur jag jobbar med materialet (video, text, bilder) efteråt

Du känner kanske till att jag driver SUVTEST (bjornsennbrink.se), ett webbmagasin om SUV:ar och crossover-bilmodeller? Hur som helst, jag kommer nu i april och maj 2016 att köra två nya Mercedes-SUV:ar- Den första SUV:en (GLS) har jag suktat efter i två år, ända sen jag körde den mindre ML 350 våren 2014. Den andra SUV:en är en ny modell, en SUV-coupé (GLE 400) med V6-turbomotor på 333 hk.

Det som sker när jag fått mina datum är att jag kollar på tonvis av YouTube-klipp om de aktuella modellerna. Jag laddar ner instruktionsböcker och kollar på hundratals bilder.

Jag vill få en känsla för bilen innan jag tar plats vid ratten. Min fru blir tokig på mig eftersom bilar är det enda som jag pratar om. Jag vill visa henne bilder och videoklipp. Hon är måttligt road kan jag tro.

Nu startar även en process som slutar först när artikeln och tillhörande videoklipp är publicerade. Jag har tryckt in massor av information i min hjärna och sorteringsarbetet påbörjas. Jag målar upp en bild över vad jag ska göra med bilen utöver själva körningen.

• Ska det vara ett familjebilstest?
• Ska vi åka till IKEA?
• Ska vi åka på långresa?
• Bägge saker kanske?
• Ska jag undersöka offroadegenskaperna?
• Hur långt vågar jag ta det?
• Räcker det med leriga grusvägar eller ska jag fråga bonden om jag får låna hans åker?
• Hur ska jag dokumentera offroadkörningen?
• Ska jag montera videokameran på sidan av bilen?
• På motorhuven?
• Vill jag att bilen ska synas eller räcker det med ett hjul?
• Ska det köras genom vattenpölar i slowmotion?
• Ska det spruta lera upp på kameran?
• Ska jag köra på en rak väg eller ska jag ställa kameran bakom en kurva?

Ibland resulterar det i att jag försöker få med så mycket som möjligt. Det leder ofta till att jag sitter med 30 korta klipp som är omöjliga att kombinera.

Det händer också att jag i min iver säger fel fakta om en bil och måste göra en voice-over i efterhand med förlust av t.ex. motorljudet. Ett exempel på det är när jag felaktigt refererar till Mercedes xenonlampor i videobeskrivningen av Kia Sorento. Mercedes-bilen hade inte xenon, den hade LED-lampor för halv- och helljus (Intelligent Light System).

Ett sätt att motarbeta faktafel är att helt enkelt skippa tal rakt in i kamerans mikrofon. Bättre att filma och lägga på min röst i efterhand. Så länge som jag kommer ihåg att inte smacka med tuggummit under inspelningen…

Det som också kan hända är att jag glömmer bort alla mina idéer när jag väl börjat köra. Det är så roligt att bara rulla vidare.

Det kan lätt bli 20 mil på en dag utan att jag har mer än några mobilfoton och korta videosekvenser.

Det är inte mycket att hänga i julgranen.

Därför har jag på sistone börjat skriva ner alla mina idéer och punkta upp de saker som jag ska säga in i videokameran.

Att jag inte gjort det tidigare hänger samman med tiden som jag haft till förfogande med testade bilar. De tre SUV:ar som provades våren 2014 (Nissan Qashqai, Mercedes GLK och Mercedes ML) hade jag 3-4 timmar vardera med. Möjligheten att köra kom den gången även kort innan själva provdagen. Jag hade inte haft tid att förbereda mig lika mycket som jag haft nu i vår.

Video är en sak. Text med bilder som illustrerande komplement är något annat.
Här brukar jag börja med att skriva 1-2 utkast. Först ett som kallas för ”Första intrycket” och det andra som utgör grunden för den längre artikeln. Första intrycket brukar jag slutföra hemmavid vid iPad och lägga med några bilder.

Den längre artikeln förblir opublicerad tills jag plitat ner minst 1500 ord. Med pressbilarna kör jag upp emot och ibland mer än 100 mil. Att skriva lika lite som kvällstidningarna känns inte bra. Det är faktiskt lite konstigt att Expressen kör en bil i 100 mil men inte får ur sig mer än ca 1000 ord.

Första intrycket-texterna publicerar jag under själva testperioden eller direkt efteråt. Det ger mig andrum att jobba med den längre texten, som i sin tur brukar revideras flera gånger veckorna efter publicering. Det är ofta som jag hittar något som kan göras bättre. Jag har dessutom ett rating-plugin som tillsammans med egna kriterier ger varje testad SUV ett snittpoäng.

Bilderna brukar jag sällan lägga upp i original. Jag använder en iPhone 5S för foto och kör bilderna genom t.ex. Pixelmator innan publicering. Optimalt vore förstås att använda en systemkamera eller iallafall en vanlig kamera.

Samtidigt skapar jag bilder för webben och en högupplöst bild på flera MB(!) tar för lång tid att ladda ner för en besökare. Det spelar inte så stor roll alltså att jag använder en mobilkamera. Det går även att ta rejält stora bilder med videokameran, bra när jag vill visa t.ex. hela instrumentbrädan i en bild.

Bilderna från testet kommer även till användning på YouTube. I samband med uppladdning av videoklipp ges det möjlighet att lägga till en egen anpassad miniatyr. Det är den bilden som visas i sökresultaten på YouTube och på YouTube-kanalen.

Bilden läser jag in i Motion 5 där jag adderar texteffekter, ofta 3D med skuggor och ljus som faller på bokstäverna. Jag brukar även addera effekter på själva bilbilden, ibland i Motion 5 och ibland med Pixelmator (Mac). Bilderna från testet kommer dessutom till användning i videoproduktionen. När jag talar om en viss detalj har jag inte sällan en bra bild för att illustrera detta.

Sammanfattningsvis är ett SUV-test som du läst ovan något som inte bara handlar om att köra bil. Jag vill att du som läser mina SUV-tester ska få läsa något annat än en redogörelse av testbilen och att så ska ske genom en kombination av bra förberedelser, bra text och bra video samt bra bilder.

Det är lätt att köra en bil och skriva en artikel som känns blaha-blaha för en tränad läsare.

Det är en större utmaning att skapa ett SUV-test som går bortom de tekniska specifikationerna och det enkla konstaterandet. Kanske beror det senare på att jag de senaste två åren rankar före de stora motortidningarna och kvällstidningarna?