Att testa en bil

Att testa en bil är inte helt lätt. Du måste för det första ha kört många olika bilar i olika väglag, på dagen och på natten. Du måste dessutom kunna fånga dina upplevelser i farten (ho-ho) och väl hemma ska alla intryck formas till ord som målande beskriver dina åsikter så att andra har nytta utav dem.

De flesta bilar är helt okej och nya bilar är med några få undantag riktigt bra. Jämför du en 10-15 år gammal bruksbil med en ny bil så inte bara luktar den nya bilen bättre, den är också bättre på många punkter jämfört med din gamle slitvarg.

Det kanske inte stämmer om du kör en BMW 740 och sätter dig i en Nissan Micra men du förstår vad jag menar. Nya bilar liksom bara funkar och om inte skulle de förmodligen vara svårsålda.

Eftersom nya bilar tenderar att vara i princip felfria är det svårt att bilda sig en uppfattning om en bil de första timmarna. Vissa saker märks direkt t.ex. den knepiga körställningen i Hyundai ix35 som jag körde för några veckor sen. Vägbuller som tränger in i kupén är också något som är lätt att uppleva tämligen omgående.

Jag personligen behöver minst 40 mil med en bil för att jag ska få en känsla för dess egenskaper. De bilar som jag kört i syfte att skriva om mina upplevelser efteråt har jag kört ömsom landsväg, ömsom stadstrafik. Pajeron körde jag mycket små landsvägar och grusvägar med, Outlandern fick se Örebro-Arvika-Örebro och Hyundai’en rullade mest i stadstrafiken.

Jag har tagit med min fru och dotter, med tillhörande bilbarnstol och barnvagn. Detta för att simulera hur bilen uppför sig när det brukas av sin ägare och för att höra vad min fru tycker om bilen. Exempelvis baksäteskomforten under färd får jag aldrig uppleva eftersom det är jag som kör.

Ett biltest behöver inte vara en motorjournalist förunnat. En motorjournalist kan dock vara bättre på att skriva så att läsarkretsen blir nöjd. Du måste vara duktig på att skriva så att läsaren kan leva sig in i vad du upplevde där vid ratten. Det är därför som en tidning med många bloggar tenderar att bli ganska urvattnad och få se sin journalistiska ådra sina. Motorjournalister behövs.

Ett biltestblogginlägg som är författat av en lekman som råkar ha både en bred och en djup erfarenhet samt kunskap om hur olika bilar uppför sig, kan vara minst lika bra som ett test skrivet av en motorjournalist. Det ligger hos läsaren att bedöma kvaliteten på texten och om läsaren dessutom är ute efter att få veta hur en bil är i vardagen är vi amatörer ett bra komplement till de stora motortidningarnas biltester.

Att testa en bil handlar alltså om två saker: Att uppleva bilen på vägen och att omvandla upplevelserna till ord i en text. Om du behärskar bägge rekommenderar jag dig att sluta drömma och ta chansen när den ges. Det var det jag gjorde när jag blev ombedd att gästblogga på FACIT.com och även om det varit tufft i perioder så är jag glad för möjligheten att få göra det jag som yngre bara kunde drömma om.