Om en webbtjänst har många användare, vilket värde tillför det och för vem?

Vi tar Google Plus som exempel. Hysterin vet inga gränser, alla ska in och testa det senaste från Google. Nu är dock Plus ingen revolution såsom Wave var men det är ändå något nytt och som kanske kanske kan bli en utmanare till Facebook och Twitter. Jag vet iallafall flera hundra utvecklare och PR-människor som “betatestar” Google Plus i dessa dagar, internationellt rör det väl sig om tiotusentals personer som undrar varför Google slog på stora trumman när allt de levererade var en utökad Google-profil?

Här har vi således en tjänst som har många användare, vilket värde tillför det tjänsten?
Förutom att servrarna får jobba hårdare så finns nyttan i att många samtida användare som med sitt mer eller mindre individuella beteende på tjänster, framkallar datamängder vidare analys och därmed förhoppningsvis en bättre tjänst. Att tjänsten är gratis bidrar nog till att Google Plus får anses skapa ett värde, men just nu mer för Google än för användarna i sig.

En annan tjänst som alla numer känner till är Facebook, en tjänst för relationsbyggande på ett privat och ett professionellt plan eller i en kombination. Facebook har sinnessjukt många användare (750,000,000 enligt Wikipedia) och Facebook är kanske inte lika vanlig i en familj som en TV men jag sätter en femkrona på att timmar spenderade vid Facebook på allvar kan konkurrera med antalet timmar spenderade framför TV:n.

Facebook har många användare, vilket värde tillför det tjänsten?
Facebook är, precis som Google Plus, gratis och värdet består imo i möjligheterna att finna och bygga relationer. Facebook är som en utökad telefonbok, med annonser. En del skulle hävda att annonserna tillför Facebook en extra dimension, en dimension som skapar värde för användarna (de får ta del av relevanta erbjudande, konsumera och må bra). Andra skulle hävda att annonserna är störande och att de inte tillför ett värde.

Det här inlägget publicerades 6 mars, 2009 och vad du kan läsan ovan är inledningen på en uppdatering påbörjad 13 juli, 2011. Det kommer mera..

Idag kraschade ett Boeing-plan utanför Amsterdam och all nyhetsmedia rapporterar. Men det är på mikrobloggen Twitter som du får mer än vad mediehusen kan ge dig. I skrivande stund kommer det flera nya inlägg i sekunden och det här är ett till bra exempel på hur mikrobloggar just nu är den bästa plattformen för nyhetsrapportering.

När något spektakulärt inträffar finns det alltid personer i närheten som har en mobiltelefon. Med ett SMS till t.ex. sitt Twitter-konto kan ett perspektiv på en händelse snabbt få spridning och informationen delas med andra i real-tid.

Det bästa med mikrobloggarna är öppenheten och möjligheten att på en plats följa ett stort antal personers inlägg. Du kan omöjligen själv hålla koll på vad alla tidningar skriver om, men via Twitter får du länkar till artiklar, strömmande media och textade direktrapporter.

En vanlig blogg, likt denna, har inte samma dynamik som en mikroblogg. En vanlig blogg lämpar sig bättre för (kanske) mer genomtänkta inlägg. Publiken kan vara samma som på mikrobloggarna men hastigheten är lägre på en blogg i jämförelse med en mikroblogg.

Flera tidigare händelser världen över har fått Twitter att snabbt svämma över av rapporteringar direkt från platsen. Terroristattackerna i Indien, flygplanet på Hudson-floden och rättegången mot The Pirate Bay är tre bra exempel på hur mikrobloggarna dominerat rapporteringen.

Twitter-relaterat att ha koll på idag:

  • #Schipol
  • #Amsterdam’s Schiphol
  • Bägge kombinerade

Ett återkommande samtalsämne i min vänskapskrets är det språkliga förfallet som präglar stora delar av vårt vardagliga samhälle. Vid våra samtal brukar jag alltid få agera representant för den digitala världens språkliga brister, sannolikt som en biprodukt av min internetnärvaro.

En av mina favoritböcker är Svenska skrivregler, av Svenska språknämnden. Boken innehåller “rekommendationer för hur man skriver och utformar texter”. En annan bok som jag återkommande tar fram ur bokhyllan är Publication Manual of the American Psychological Association, även kallad APA-manualen. Med dessa båda böcker sitter jag på en uppsjö information om och rekommendationer för språklig korrekthet.

Hur omsätta teori i praktik?
Det spelar ingen roll hur många böcker jag har om skrivregler, om jag inte kan leverera en text som är innehållsrik och språkligt korrekt. Därför är mitt mål alltid att låta mina texter passera genom en uppsättning kontrollstationer innan publicering:

  1. Första stationen handlar om att se till inläggets “röda tråd”. Går det att urskilja ett sammanhang och en väg genom denna? Här har jag hjälp av personer i min närhet som fler än en gång bett mig förtydliga, byta plats på styckena eller att skriva om hela inlägg.
  2. Station nummer två handlar om att se till så att eventuella länkar, bilder eller videoklipp visas och fungerar. Det här tror jag är något som de flesta kontrollerar innan publicering, för det finns inget värre än ett inlägg där t.ex. en länk till fördjupning av ett ämne är en död länk.
  3. Den tredje och sista stationen besöker jag när inlägget är publicerat. För om jag har suttit med ett inlägg ett tag tenderar blicken att missa stavfel och konstig meningsbyggnad. Den röda tråden som jag såg tydligt innan kan vara bruten och jag måste redigera inlägget igen.

Varför språklig korrekthet?
Är det ofta som du ser stavfel i dags- eller veckopressen? Hur ofta stavas det fel i en reklamkampanj? Hur många affärsavtal finns det med tvetydiga formuleringar? Svaret på frågan om varför ditt språkbruk räknas stavas: Förtroende.

Förtroende är något som du förtjänar genom att uppvisa ett konsekvent beteende, ett ärligt beteende och ett rakt igenom korrekt språkbruk. Jag erkänner att jag inte är ett bra exempel på det senare och min blogg är troligen fylld med språkliga misstag. Men det viktigaste du kan göra är att erkänna det för dig själv och arbeta för en förbättring.

Genom att publicera texter som följer vedertagna rekommendationer för hur texter ska utformas, kommer ditt innehåll att vara i fokus mer än din stavning. Om du publicerar en text fylld med fel kommer läsaren att hänga upp sig på felen och riskera att missa vad du egentligen vill säga med texten. Det är dock sant att det finns skribenter vars texter inte alltid är språkmässigt fullkomliga och där innehållet når ut till läsarna utan att de senare hängt upp sig på språkbristerna.