Lamborghini Diablo, drömbilen för många i början av 1990-talet och förmodligen än idag. Så coolt utseende, uppmjukade linjer jämfört med den kantiga Countach. Faktum är att om du ställer bilmodellerna i profil är det tydligt hur lika Countach och Diablo är, där det senare har en lite mer utdragen och avrundad nos samt ett akterparti som är närmst ikoniskt.
Läs mer
Pengar och mängden pengar är relativt. Relativt din egen eller andras förmåga att skapa pengar till dig. Vad du sen gör med pengarna är din ensak. Har du duktigt mycket med pengar kan du t.ex. köpa Sveriges dyraste bil våren 2019. Nej, det är inte en Koenigsegg.
Läs mer
Vårens ankomst har bidragit till en allt mer trevlig trafikmiljö. Sommarbilarna börjar komma ut för luftning och vad bättre då än att provköra en av de hetaste bilarna på marknaden: Kia e-Niro!
Jodå, en e-Niro provkördes av undertecknad för att senare samla intrycken i en text om Kia e-Niro på SUVTEST. Fast när Kian parkerats byttes nycklarna mot något helt annat än en miljöbil…
En styck Ford Mustang med eftermarknads-exhaust stod redo att provköras. På med bältet, ett tryck på startknappen och alla fågelungar inom 50 meter fick på ett ögonblick bestående hörselnedsättning.
För knappt nio år sen var undertecknad på semester i Los Angeles. Där fanns en Ford Mustang av 1990 års modell tillgänglig. Vi körde runt i South Bay, en sväng till Universal Studios, Malibu, Santa Monica och runt Palos Verdes. Alltid med taket uppfällt av någon anledning.
För 20 år sen (huga vad gammal jag är) fick jag åka med i samma Ford Mustang, från Hermosa Beach till Venice Beach. Jag hade tjatat om att få åka med taket nedfällt. Det blev uppfällt tak på hemresan. Fast minnet av att åka nedcabbat glömmer man aldrig.
Så när jag nu satt i en knappt inkörd Ford Mustang igen, den här gången vid ratten, föll det sig naturligt att taket skulle fällas ner. En provkörning är en i tid kort men intensiv upplevelse, varför inte förstärka intrycken när det går?!
Jag rullade ut från parkeringen med förmaningarna i bakhuvudet om att ta det lugnt i svängarna. Något om att The Force gärna alstrade hjulspinn när man minst anade det.
De första 100 metrarna trodde jag att bilen hade punktering. Extremt spårkänslig över den tjälskadade asfalten. En fartökning och skakningarna släppte. Kalla däck, tänkte jag.
Ut på 90-vägen och jisses amalia vilket ljud. Först klassiskt V8-muller för att sekunden övergå i skönsång i par med ett rytande lejon. Noll till 100 km/h på strax under 5 sekunder, liknande prestanda som jag upplevde för två år sen i Mercedes-AMG GLC 43.
Tog det piano första milen. Ovant att ha två meter motorhuv framför ögonen samtidigt med känslan av att köra en stridsvagn med sportbilsprestanda. Jag fick dock sakta inför ett par traktorer och därmed uppleva ljudet igen vid omkörningen. Fantastiskt.
Dags att svänga av och jag begagnade paddlarna vid ratten. Oj vilken skillnad mot GLC 63 S.
Jag tryckte på paddeln, väntade en sekund(!) och först därefter ackompanjerades nedväxlingen av avgassystemet. Lite oväntat faktiskt. Men en Ford Mustang är inte samma sak som tyskt finlir med rappa växlingar. Här är det en helt annorlunda upplevelse. Massor av äkta kraft, inte något som komprimerats ihop med turbos och datoriserat ljud.
Smart som jag är lyckades jag snurra vredet i taket rätt. Tryckte på knappen intill läslampan och på några sekunder var det fri vy uppåt. En grymt härlig känsla att köra nedcabbat. Även om det bara är 10 grader varmt ute och blåser en aning.
Jag körde fram till Linde Raceway där betongfundamenten i början simulerar ljudet i en tunnel. Det smattrade på duktigt kan jag meddela. När jag parkerat bilen för några bilder sköljde det starka ha-begäret över mig. Inga förnuftiga känslor, bara starka känslor av “Shit vad cool den här bilen är, en sån måste jag ha!”.
25 bilder senare vände jag söderut igen. Fällde upp rutorna innan det var dags att dra upp bilen till 90 km/h. Kallt om huvudet och fingrarna men vad gör det liksom?!
Jag “missade” avfarten och körde några kilometer till. Fällde upp taket och körde med rutorna nedfällda på smala, asfalterade vägen genom skogen. Jag målade en bred ljudmatta för alla djuren i skogen att njuta av.
Upp på 90-vägen igen och åter till bilhandlaren. En svag känsla av vemod att behöva lämna tillbaka bilen. Den här kärran skulle jag gärna köra aningen längre än två mil. Svänga förbi hemma och bjuda ungarna på en åktur, precis som jag gjorde när jag hade lånat en GLC 63 S våren 2018. Jag skulle ha spelat in fler videoklipp om jag haft mer tid…
Och nej, jag låtsades inte att jag var spekulant på bilen. En bekant är säljare hos den aktuella bilfirman och när han gav mig möjligheten att få köra en sån här drömbil sa jag såklart JA!