Kia lanserade nya Sorento våren 2015 och det är en stor bil med plats för upp till sju resande. Närmaste konkurrent är koncernsyskonet Hyundai Santa Fe Sport sett till prisbild hos en maxutrustad Sorento som testades här. Storleksmässigt konkurrerar Kia Sorento med t.ex. Fiat Freemont Cross AWD, Nissan X-trail och andra nästan-SUV:ar, stora bilar som befinner sig i gränslandet mellan MPV och SUV.
Kia Sorento är inte en terrängbil. Det är inte heller en minivan. Sorento är ett mellanting. En crossover med vissa SUV-attribut. Fyrhjulsdriven såklart när det behövs, annars framhjulsdriven. Det finns inga möjligheter att spärra differentialerna och det finns inga körprogram för t.ex. grus, sten eller liknande.
Du som är spekulant på en Kia Sorento köper den därför att du söker bra med utrymmen, bra långfärdskomfort och för att du inte vill betala för premium. Det sistnämnda skulle kanske en Kia-försäljare påstå är sant med Sorento. Jag tycker det motsatta. Sorento må ha en välbyggd interiör och mycket elektroniska hjälpmedel. Det Sorento faller igenom på är att ”premium” inte finns överallt. Sorento är t.ex. inget vidare att köra på dåliga svenska landsvägar. Bilen häver sig fram likt en större amerikansk SUV. Aktiv körning som det så fint heter, är inte trevligt med Sorento. En premiumbil briljerar på alla punkter.
Nej Sorento, den ska du njuta av på den fina landsvägen eller inne i en stad där du gläds åt att du ser bra åt alla håll. Att hela familjen får plats inkl. stor barnvagn och mycket last, det vittnar en annan artikel på SUVTEST om sen tidigare. Bilen är en fröjd att köra långt med, du sitter bra och har allt inom räckhåll. Möjligen att sidostöden i stolarna fram kunde vara bättre och att det saknas en edge i motorn.
Läs mer