De tre faserna med distansarbete är dagens ämne i bloggserien “Vad gjorde Björn” – en bloggserie våren 2020 om skeenden under coronakrisen. Läs gärna första inlägget för kontext till vad som idag är en sammanfattning av primärt LinkedIn-flödets innehåll under första och andra veckan av “jobba hemifrån”, med referenser till mina erfarenheter av att livet ibland kan ta en ny vändning.

Att på morgonen (eller kvällen) lämna din bostad för en fysisk och mental förflyttning från hemma till jobb var fram till mars 2020 vardag, det som förväntades av dig som hade en arbetsplats att befinna dig på. Vissa (du?) kunde ibland jobba hemifrån för att det skulle fungera med VAB, egen sjukdom eller vad det nu var som föranledde beslutet att vara hemma, med jobb.

På en perrong står Agneta. Hon arbetar på en redovisningsbyrå i centrala Stockholm. Idag är hon på väg hem tidigt. Coronakrisen är högst verklig, oron och osäkerheten går att ta på. Flera andra står där på perrongen, också på väg hem. En del stirrar tomt framför sig, andra tappar nästan sin latte när de roddar en livesändning. Agneta försöker sig på en gynnsam tolkning av situationen: Det är som att få gå hem pga sjukdom och om det håller i sig blir det som semester, fast i april.

Hemma är det tyst och stilla. Det knarrar i golvet när hon går in i köket, det knäpper till i skåp och väggar. Hemmet är inte vant vid rörelse den här tiden på dygnet. Köksbordet rensas och laptopen ställs upp. Agneta jobbar på några timmar innan det är dags att avsluta för dagen. Kläderna hon tog på sig inför resan till jobbet imorse åker av och de sedvanliga sysslorna tar vid. Hon svänger ihop lite att äta och efteråt inser hon att klockan inte alls är 18:00, hon är bara 17:00. När hemresan på tunnelbanan redan gjorts fick hon en extratimme, utan att hon tänkte på det. Supernajs!