Ett rejält SUV-test av 2018 års Toyota RAV4 med den uppskattade och åtråvärda hybridmotorn. På agendan för dagen: Köra en sprillans ny RAV4 Hybrid Örebro-Stockholm-Örebro:

17 mil på mätaren när jag började min resa en tidig morgon mitt under rasande vinter i mellansverige. En resa i jobbet till Stockholm från Örebro och hem igen. Jag satt vid ratten i en sprillans ny Toyota RAV4 Hybrid och såg fram emot resan i snöovädret. Hur ofta händer det?

Första 5 milen företogs på en mindre och väldigt kurvig landsväg (Lindesberg-Ervalla-Arboga). Här hade jag möjlighet att lära känna bilen innan det var dags för att mala motorvägen mot Eskilstuna och vidare österut.

Bakgrund

Jag testade RAV4 när den var ny. Det var en helg i juli 2013 som jag fick känna på hur den är som familjebil. Den gången med bensinmotorn om två liter kopplad till en CVT-låda.

Mitt intryck då och även nu: RAV4 är en fasligt tråkig bil att köra. Samtidigt känns den trygg i nästan alla lägen. Den är otroligt lättkörd och har en för prisklassen acceptabelt kvalitetsintryck. Du måste lägga på många värdefulla tusenlappar för att ta nästa steg i premiumtrappan.

Dagen innan jag körde till Stockholm reagerade jag på hur lätt dörrarna öppnades. Hur de kändes tunna. Helt olika den Volkswagen Caravelle jag kör till vardags. Mer om den senare kan du läsa på familjebuss.se

RAV4 känns inte rejäl på samma vis. Här är det istället “tunnare” och lite mer genomtänkt i detaljerna. En Caravelle kan närmast liknas vid en lastbil med sina rejäla vred och stora knappar. VW-bussen med sin 204 hk starka VR6-motor är dessutom ibland dubbelt så törstig som en RAV4…

RAV4:ans interiör

Exteriört är det skillnad nu än när bilen kom 2013. Fast invändigt jämfört med hur det såg ut för fyra år sen är det inte mycket nytt.

De uråldriga knapparna för elspeglar, stolsvärme, sportläge mm är fortfarande gömda i knähöjd. Fick faktiskt leta efter knapparna till stolsvärmen. Huruvida det ljusblå skenet i interiören är tjusigt är en smaksak och var sjutton sitter vredet för att ställa ner ljusstyrkan på mätarna?!

Baksätet är dock lika rymligt som tidigare, trots att ett extra batteripack letat sig dit. Lastutrymmet är även det oförändrat. Du märker inte att det sitter en hybridmotor i RAV4 innan du bemödar dig att lyfta på motorhuven.

Köra RAV4 Hybrid i stadstrafik

När batteriet är tillräckligt laddat är det en ren(!) fröjd att glida fram nästan ljudlöst. Det är lite coolt sådär, bilen viner lågmält likt en spårvagn eller ett tunnelbanetåg. Så snart du gasar bara lite och kör över 45 km/h kopplas bensinmotorn in. Övergången är inte helt sömlös och är du känslig kan det upplevas som störande med små vibrationer för det momentet.

Runt-omkring-sikten är mycket god. Testbilen hade ingen toning av rutorna vilket ytterligare underlättade. Det är annars något som förhöjer mysfaktorn, rekommenderas.

Backkameran gjorde ingen nytta alls eftersom den smutsades ner direkt. Här har asiaterna något att förbättra för att på sikt(!) öka säkerheten vid backning. Ford Explorer 2019+ har t.ex. spolning av kameran, hoppas fler tar efter det.

Om du är lång som jag (185 cm) kommer du kunna placera bilen på ett enkelt vis i tät trafik. Korta förare kommer ha mer problem med detta, särskilt framåt. Det går inte att se var motorhuven slutar. Tur att det finns autobroms skulle man köra för nära framförvarande.

Köra Toyota RAV4 på landsväg

Det ska till en övningskörare för att anse RAV4:an som svårkörd på landsväg. Trots viss svårighet även för långa förare att veta var främre stötfångare slutar, är bilen att betrakta som mycket lättkörd.

Det du kommer att sakna med landsväg och särskilt på alla andra vägar än motorvägar är mer pulver under huven. Närmare 200 hk borde bjuda på bättre resurser för omkörning.

Jämfört med 2013 års modell upplevs nya RAV4 som något mer balanserad. Det kan bero på att asfalten sommaren 2013 och packad snö på vintern 2017/2018 inte är samma underlag.

En viss spårkänslighet upplevdes genom moddsträngarna och bilen saknar tyngdkänsla över framaxeln. Bilen liksom skuttade över ojämnheter, isen och snöklumparna. Även vid omkörning på motorväg hade det inte skadat med per pondus i framdrivningen.

Bilen är dessutom inte ett under av komfort. Varje ojämnhet i vägbanan kommuniceras upp till ratten och stolen. Oerhört tröttsamt i längden och det känns billigt.

Och har du tänkt att köra en RAV4 på Autobahn bör du kanske tänka om. Vid hård sidovind började nämligen ratten vibrera som när det är punktering. Detta inträffade i 120 km/h på E18 utanför Enköping.

Hastigheten sänktes till 100 km/h och vibrationerna försvann för att senare återkomma i 50 km/h inne i Enköping, på helt slät asfalt.

Portionera ut kraften

RAV4 Hybrid med CVT-låda ska du inte tokvarva. Det är så man skäms. Det brölar men det händer knappt inget. Tricket är att köra som om det satt en diesel under huven. Jämn och fin gas upp i hastighet. Motorbromsa mycket för att ladda batteriet.

Tips: Kör som om det satt en dieselmotor i bilen, gasa försiktigt och låt CVT-växellådan sakta göra sitt jobb. Tryck inte gasen i botten. Det är det inte värt.

RAV4:ans förbrukning är helt uppåt väggarna för hög

Det sägs att bilen ska dra en halvliter bensin per mil. Det är inte sant i verkligheten. Om du kör motorvägshastighet ska du istället räkna med att bilen drar närmare 7-8 liter per 100 km. Det är inte alls dåligt. Bara väldigt långt från vad reklamen säger.

• Uppdatering mars 2018 – Bilen har nu körts ca 500 mil och förbrukningen fortsätter att vara 30-40% över från-förbrukningen som Toyota Sverige marknadsför: 800 mil senare + 250 mil senare
• Uppdatering januari 2019 – En läsare hörde av sig och uttryckte sitt missnöje över bilens höga förbrukning. Han hade samma upplevelse som jag. Kanske kommer även hans förbrukning av minska när bilen körts ett tag?

Sammanfattning av Toyota RAV4 Hybrid

Bilen är fortfarande ful. Ett trubbigt tryne och ingen grill. Gör säkerligen underverk för luftmotståndet. Det är svårt att missta RAV4 för någon annan kompakt-SUV.

Snett framifrån är RAV4 också ful som stryk. När du låter ögat spela över bilen noterar du kanske en tunn C-stolpe. Där hade Toyota kunnat satsa på en linje som bryter av. När det saknas ett separat fönster för lastutrymmet ser det bara konstigt ut. Kika på Lamborghini Urus eller Mitsubishi Eclipse Cross för att se hur illa det kan bli när bilen slutar vid C-stolpen.

RAV4 sjunger på sista versen när det kommer till interiören. Visst är det tjusigt med allt det blå och övre delen av instrumentpanelen är modern. Det är nedtill där decennier gamla knappar behöver komma upp sig i dubbel bemärkelse. En förhöjd kvalitetshöjning av plastmaterialen hade inte heller skadat. Särskilt nu eftersom tidigare budget-märken som Kia och Hyundai kommit att matcha Toyota på många fronter.

Att köra hybriden är mysigt, att se EV-läget kopplas in vid motorbroms och i nedförsbackar (motorbroms). Det krävs dock att du trycker till ordentligt på pedalen för att komma igång i korsningar och rondeller. Och förbrukningen är långt från vad Toyota Sverige marknadsför. Omöjligt att komma ner i halvlitern per mil. Räkna med 7 liter per 100 km så blir du inte besviken.

Detta är en relativt miljövänlig bruksbil där du sitter lite högre. Mycket bra xenon-halvljus. Mediokert helljus. Det känns tryggare än i en vanlig personbil och insteget är smidigt. Bullernivån i motorvägsfart är tröttande. Toyota RAV4 må sälja som smör men om några år är den ifrånsprungen av koreanerna. Sanna mina ord.

Så här testades bilen

Bilen kallstartades och kördes från Örebro till södra Stockholm. Där fick den vila drygt en timma innan färden gick vidare till Lidingö. Där fick bilen vila ett par timmar innan färden gick åter till Örebro. Det blev således mestadels landsvägskörning. Temperaturen låg stadigt runt nollan och på ditresan snöade det friskt. Vägbanorna var våta med vissa inslag av packad snö.