Sverige är uppochner, bakochfram och ur tiden. Det Sverige som jag önskar mig motarbetas av den nu sittande regeringen: De vill begränsa din och min rätt att göra egna livsval – Allt i jämställdhetens och arbetslinjens namn.

Fakta: Kvinnor har lägre lön än män sett ur ett längre statistiskt perspektiv. Det bidrar bl.a. till att kvinnor får lägre pension. För att motverka det ska vårdnadsbidraget tas bort.

De talar om att det här lilla bidraget är en “mammafälla” eller en “kvinnofälla” och att det inte är “jämställt”. Målet med ett slopat vårdnadsbidrag är att tvinga kvinnor (och män) ut i arbetslivet. Det är en tankesnurra som fallerar grovt.

Än värre blir det när vi börjar tala om oavlönat arbete. Mammor och pappor som väljer att vara hemma utan att plocka ut föräldradagar ses som ett hot. Svenskarna ska arbeta. De ska betala skatt. Små barn uppfostras bäst av pedagoger på dagis/förskolor och allra helst redan från ett års ålder.

Föräldrar som väljer att inte arbeta, som inte betalar skatt och som uppfostrar sina barn själva är ett hot mot samhällskroppen, enligt Stefan Löfven och hans hantlangare. Allt detta blir väldigt underligt när vi dessutom frågar ledande lokala politiker om vad utfallet blir för kommunens ekonomi när vårdnadsbidraget tas bort:

Vårdnadsbidraget är självfinansierat i Örebro

Vårdnadsbidraget är självfinansierat i Örebro

Jag förstår att vårdnadsbidraget och andra mekanismer kan ses som ett hot mot tanken om tvåförsörjarfamiljen. Individerna ges enligt den tanken en liknande möjlighet att var och en sörja för att familjen ska ha bröd på bordet. Kvinnan är inte beroende av mannen och mannen är inte beroende av kvinnan. Bägge ges möjligheten att ordna med sin egen försörjning och för att det ska förbli möjligt finns det en barnomsorg. Detta är en viktig princip i den svenska välfärdsmodellen, enligt författarna till SOU 2001:52. Vårdnadsbidraget är enligt denna princip ett hinder eftersom det gör att kvinnan (eller mannen för den delen) inte behöver arbeta lika mycket som den andre.

Dåtid: Tvåförsörjarfamiljen blev till en institution under 1960- och 1970-talet. Tidigare låg fokus på att mannen skulle försörja familjen. Detta var 40-50 år sedan och i den tidsåldern var det sett så här i efterhand bra att fokus flyttades. Jämställdheten ökade när även kvinnan gavs möjlighet att komma i arbete, hon var inte längre bunden vid spisen så att säga. Fast att ta bort vårdnadsbidraget nu, när så många styrt upp sina liv utifrån dess existens, är att likställa med en rak vänster mitt i plytet.

Nutid: SOU 2014:28 lyfter fram Finland som ett land där vårdnadsbidraget ses som en anledning till den lägre förekomsten av jämställdhetsdiskussioner i familjepolitiken. Möjligheterna till deltidsarbete har varit sämre och andelen småbarnsmödrar på arbetsmarknaden har varit lägre än i övriga nordiska länder. Det diskuteras kring att en möjlig förklaring till detta beror på det höga uttaget av vårdnadsbidrag. Det kanske något oväntade är att finländarna anser att vårdnadsbidraget är bra, de uppskattar möjligheterna som bidraget ger eftersom det skänker ökade möjligheter att kombinera tid för familjen med barnens bästa(!) – https://www.ntnu.no/documents/10458/20990221/repo.pdf.

Det finns alltså två perspektiv på detta med vårdnadsbidrag. Vi har de (inkl. mig) som ser vårdnadsbidraget som positivt och vi har de som ser vårdnadsbidraget som ett hinder för jämställdhet i arbetslivet. Vår nu sittande regering har valt att lyssnare på de senare.

Konsekvenserna av ett slopad vårdnadsbidrag blir sannolikt att fler tvingas att sätta sina barn i händerna på en “pedagog”. Lyckligtvis finns det idag många bra förskolor och tills det att regeringen även börjar sätta käppar i hjulen för dessa ges fortfarande möjligheten att välja i viss mån. Men detta gör inte ett slopande av vårdnadsbidraget till något som jag anser ska accepteras. Vi är fortfarande en hel del som anser att vi som individer ska ha rätten att välja hur våra liv ska se ut. Staten ska inte lägga sig i detta utan istället arbeta för att våra liv ska underlättas.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.



Bild: “Mother and Child” av Jude Freeman. Bildlicens: Erkännande-IngaBearbetningar 2.0 Generisk (CC BY-ND 2.0).