Vår dotters sårbarhet och säkerhet

Sårbarhet och säkerhet – två saker som kommit att bli väldigt relevant i mitt liv som pappa. Varje dag med min dotter handlar om att balansera dessa två saker mot frihet att upptäcka och min dotters oberoende.

Jag vill inte att min dotter ska bli rädd för allting. Kanske är det därför som jag låter henne testa gränserna lite mer än vad min fru tycker är okej. Fast å andra sidan är det jag som håller tillbaka när min fru vill ta ut dottern på gården. De andra barnen är äldre, tämligen vilda och jag vill inte att min dotter ska göra sig illa.

När vi träffade min syster och hennes två sönder för några månader sen reagerade jag på hur vilda de var. De är pojkar fick jag till svar. Jag tror inte att det är sant. Jag har sett andra barn leka utan att knuffas och slåss hela tiden. Pojkar som flickor. Hur ska jag göra för att min dotter ska få både skinn på näsan och förmågan att leka utan inslag av våld?

I våras talade vi om hur vårt behov av trygghet ökat efter att vi blev föräldrar. Vägen till känslor av sårbarhet har blivit kortare och vi har blivit mer säkerhetsmedvetna. Detta ska vi hantera samtidigt som vi måste ge vår dotter spelrum att upptäcka, att uppleva nya saker och få henne att bli social tillsammans med andra barn och vuxna.

Blotta tanken på att något skulle hända oss kan göra att vi ibland känner oss mer sårbara inför synliga och latenta hotbilder. Det kan vara sjukdom, yttre påverkan av annan eller annat, och det kan handla om att den annars så starka fasaden förlorar sin styrka när all kraft går åt för att ta hand om vår dotter.

Petskydd, dörrstoppar, gömda sladdar och att binda fast köksstolarna i bordet är flera exempel på vad som kan behövs för att göra hemmamiljön säker för ett barn att vistas i. Alla våra bekvämligheter måste omprövas och vi får nedprioritera utsmycknader i syfte att minska risken för skador.

Men säkerhet för vår dotter är mer än det. Det är en process i ständig förändring, där en tidigare helt ointressant sak plötsligt blir väldigt intressant. Som pappas iPhone till exempel, spisen i köket eller (den analoga och tunga) badrumsvågen.

Vi har vid det här laget lärt oss att anpassa oss. Vi har blivit förändringsbenägna och det har hjälpt oss inte bara hemma utan även i vår kontakt med andra vuxna, privat och i arbetslivet. Så jag kan förstå arbetsgivare som gärna anställer föräldrar. Det finns dimensioner av livet som bara kommer upp till ytan när du blivit förälder.