När vår dotter var nyfödd sa min svägerska till min fru att njuta så mycket som möjligt. Då kändes det som att bebistiden aldrig skulle ta slut. Idag vet vi, precis som tusentals andra föräldrar, att barnets utveckling och beteende varierar över tid.

Mitt pappabloggande har kommit på skam de senaste månaderna. Dels har jag haft fullt upp i företaget sen i juli och så har det varit bilar som provkörts samt massa andra saker som kommit emellan.

Jag tror att mina blogginlägg är uppskattade. Iallafall om jag tittar på trafiken till bloggen där sökfraserna ofta är importera barnvagn, babyskydd och bb-väska. En kommentar här och där motiverar mig också att skriva mer.

Nuläget med vår dotter är att månader nu med Fem myror på paddan gett resultat. Hon kopplar bilder till ljud, porträtt till namn, bokstäver till hur de uttalas och även om räkningen inte är på topp (ett, ett, ett, ett etc. istället för ett, två, tre, fyra) så är vi glada att hon gör framsteg.

Hon kan säga halva sitt namn, vet att ta i hand när hon ska hälsa på okända människor samt är bossig mot morfars och mormors hundar (Nemo och Titus).

Hon börjat få en egen vilja, vara mer tydlig i vad hon känner och för någon månad sen började hon även att bli arg.

På olycksfronten har hon klarat sig bra. Kanske beror på det en överbeskyddande pappa som är med henne hemma en stor del av dagarna. Ett par kullorbyttor ner från soffan har inträffat men utan allvarliga men. Vi försöker tygla oss själva och inte gör en stor sak av det. Gråter hon är det en sak men att blåsa på det onda brukar räcka gott.

Vi var på akuten en gång i slutet av sommaren när vi var 99% säkra på att hon svalt en sten. Det blev lång väntan på akuten och flera undersökningar innan vi fick åka hem. Det var ett par nätter där som vi var mer oroliga än normalt. Vi såg aldrig till någon sten så kanske svalde hon den inte?

En annan intressant sak nu är att se henne interagera med andra barn. Hon kan inte leka med alla barn på gården men det finns ett par småtjejer i hennes ålder. De brukar sitta tillsammans i sandlådan och flytta sand. Att det råder språkförbistringar mellan oss päron spelar ingen roll. Barnen leker utan koll på det just nu.

Ytterligare en positiv sak med vår dotter är att hon hanterar bilresor bra. När vi åkte till hennes gammelfarmor i Falun var det inget knot. När vi körde Örebro-Motala-Örebro var det bara gnäll när hon inte fick spela på mammas iPhone längre.

Om jag ska drista mig till att skriva om något negativt så kan det vara humörsvängningarna. Tidigare så var det lätt att flytta fokus t.ex. för att lägga undan något hon inte får leka med. Nu är det lite klurigare och även om vi fortfarande är bra på att avleda uppmärksamheten har tjejen börjat lura oss i gengäld.