Tvångs-fertilisering – Lösningen på kvinnofällan?
BjornSennbrink.se äras idag med en gästskribent som skriver om tvångs-fertilisering som lösning på den så kallade kvinnofällan, som uppstått i vissa politikers medvetanden när det talas om ett slopande av vårdnadsbidraget – det verktyg kommuner har för att avlasta barnomsorgen och för att ge föräldrar den valfrihet vi förtjänar.
Det är väldigt mycket skriverier om den uppmärksammade kvinnofällan: att det finns flera stackars mammor som tvingas stanna hemma med sina hemska, krävande barn. De vill egentligen inget annat än komma ut på arbetsmarknaden igen, men samhället sätter press på dom att vara hemma. Så de sitter i sin tvsoffa hela dagarna, med ett eller flera barn springandes kring sina fötter och bara vantrivs. Och de som påstår sig trivas med det känner sig antagligen tvingade av sina män att säga så. Om de faktiskt talar sanning, trivs de för att de får håva in skattebetalarnas pengar i form av bidrag.
De som nu upplyst oss alla om hur hemskt detta är, jobbar även på att hitta lösningar för att hjälpa mammorna. Det finns flera förslag på hur man kan gå till väga. Ett av dom är att barn redan från 4 eller 6 månader ska kunna gå på dagis. Ett annat är att det ska bli ”dagisplikt” från 3 år. INGEN mamma ska behöva säga att hon faktiskt vill ta hand om sina barn själv! Det är uråldrigt och omodernt.
Jag vill dock hävda att det även finns en annan kvinnofälla vi glömmer belysa. Jag kallar den ”den moderna kvinnofällan”. Karriären.
Den moderna kvinnan ska skaffa sig en bra utbildning så hon snabbt kan ta sig ut i arbetslivet och klättra på karriärstegen. I vårt ojämlika samhälle tycks den ”snabba” karriären vara till för överklassen. Medan medelklassen pluggar komvux och sitter i kassan på Ica (eller är hemma med sina barn och går på bidrag), har alltså den rika överklassen möjlighet att utbilda sig. De har, tack vare sina rika föräldrar, fått privatlektioner efter skolan, presterat bäst i klassen, gått ut gymnasiet med högsta betyg och pluggar nu till advokat eller läkare. Eller ännu bättre; inom ekonomi och finans.
Efter utbildningen arbetar kvinnan hårt. Hon jobbar över mycket, betalar hög skatt och kan på fritiden konsumera flitigt. Hon har inte ens tid att tänka på ordet ’familj’.
Sen när hon närmar sig 40 kommer hon plötsligt på att hon skulle velat ha barn. Du vet… De där små människorna man vaktar en stund på morgonen och kvällen, kanske hittar på nåt kul med på helgerna, men som någon annan får uppfostra, ge mat till och rasta.
Problemet är att kvinnor efter 40 inte har lika lätt för att bli gravida.
Vad händer då med medelklassens kvinna i Ica-kassan undrar du? Jo hon hamnar lätt i samma fälla. Hon jobbar timmar och måste tacka ja till allt hon blir erbjuden. Det blir långa dagar och dessutom har hon ett annat jobb på helgerna. Kanske går hon på komvux samtidigt. Och så ska sms-lånen för platt-TVn, Thailandsresan och bakmaskinen betalas av. Den moderna kvinnofällan ja. Karriären.
Lösningen då? Den är ganska enkel. Vi inför tvångs-fertilisering! Om kvinnan vid t.ex. 30 års ålder ännu inte skaffat barn, bör hon med hjälp av IVF eller annan behandling göras gravid. Lyssna inte på henne om hon påstår att hon själv valt att vänta med att skaffa barn eller till och med inte VILL ha barn! (Eller, Gud förbjude, inte tycker om barn. Alla älskar ju barn!!) Det är den mansdominerade arbetsmarknaden som tvingar henne att säga så. Alla kvinnor borde faktisk ta sitt samhällsansvar och befolka detta land. Man behöver bara skaffa sig ett barn. Eller två barn max. Sen när det gått 6 månader lämnar hon ifrån sig barnet större delen av dagen ändå. Det blir inte till mycket besvär. Dessutom: vi slipper själva välja hur vi kvinnor vill leva…
