Självmedvetenhet: Öka din, svara på 13 grundfrågor och läs mina fem svar.

Öka din självmedvetenhet

Självmedvetande är att vara medveten om att du har ett eget medvetande. Självmedvetandet är en abstrakt konstruktion dvs det är något osynligt som du förhåller dig till. Den abstrakta konstruktionen som självmedvetande innebär och ditt förhållningssätt gentemot självmedvetandet existerar tillsammans med din medvetenhet om hur du är som person och hur du uppfattas av andra.

Ett sätt som jag funnit hjälpa mig till stärkt självmedvetenhet är genom mentala samtal med mig själv och verbala samtal med andra. Det är en ständigt pågående process utan fasta syften eller mål. Stärkt självmedvetenhet hos mig handlara snarare om att jag ska kunna se på min personliga utveckling i nytt ljus så att säga. Jag kan blicka tillbaka och se hur jag agerat på olika sätt i samma typ av situationer där en stärkt självmedvetenhet bidragit till ett förändrat beteende. Genom att lyfta upp detta i samtal är det min uppfattning att det förändrade beteendet blir varaktigt, det upprätthålls över lång tid och chansen ökar för att det blir beständigt.

Frågor som hjälpt mig till ökad självmedvetenhet:

  1. Hur hanterar jag när jag blir avfärdad (rejected)? Vilka färdigheter måste jag använda för att komma vidare?
  2. Hur hanterar jag stressfyllda situationer? Vad känner jag?
  3. Hur hanterar jag mina känslor när jag upplever att jag missuppfattas?
  4. Hur hanterar jag obekväma livssituationer?
  5. Hur bra eller dålig är jag på att utöva självkontroll i aktivitet som är negativa för mig, men som jag gör ändå?
  6. Hur hanterar jag mina känslor i situationer där jag saknar kontroll över vad som sker eller kommer att ske?
  7. Vilka känslor uppkommer och hur hanterar jag dessa när en fastlagd plan ändras?
  8. Till vilken grad är jag motiverad att förbättra mig själv? Vad behöver jag för att fortsätta pusha?
  9. Vad brukar min reaktion bli på andras misstag? Finns det utrymme för alternativa tolkningar?
  10. På vilket eller vilka sätt återfår jag min energi, mitt tåga och förmåga att pusha vidare?
  11. I vilken utsträckning fullföljer jag vad jag sagt mig kunna åstadkomma? Do I walk the talk?
  12. Vad är min inställning till andra som tidigare gjort mig fysiskt eller känslomässigt illa?
  13. Hur reagerar jag på nya idéer, tankesätt och metoder för att åstadkomma saker på nya vis?

Mina svar på fem av frågorna ovan:

Ingen uppskattar att bli avfärdad. Vare sig det rör sig om en fysisk kontext eller genom att ens idé eller åsikt förringas. Fast ibland kan ett avfärdande vara ett nödvändigt steg, för aktivitetetens förädling likväl som den egna utvecklingen. Andras feedback på en idé kan faktiskt hjälpa dig vidare även om du från början tyckte dig ha ett hundraprocentigt dunderbra idé.

Stress är en dubbelriktad aktivitet. Jag brukar tala om inre och yttre stressorer utan att lägga en värdering i min förmåga att hanteras dessa två. Inre kommer från mig och yttre kommer från andra eller miljön vari jag befinner mig för stunden. Men ofta så upplever jag mig ha en bättre kontroll av inre stressorer, de yttre är oförutsägbara och även om de är förutsägbara så är mitt reaktionsmönster inte alltid samma (som gentemot inre stressorer).

Snarlikt ett avfärdande är när jag missuppfattas. Det kan vara min intention med att uttalande eller en text. Den här texten kan missuppfattas om du som läsare inte förstår syftet med texten (att genom personlig transparens bidra till att hjälpa dig eller andra till en stärkt eller ökad självmedvetenhet) eller så har du redan kollen? Att bli missuppfattad kan skapa ringar på vattnet när mottagaren väljer att reagera gentemot sin egen missuppfattning. Det öppnar för en argumentation eller iallafall en diskussion om en missuppfattning. När samtalet istället hade kunnat handla om rätt sak.

Obekväma livssituationer är när du känner att du vill befinna dig någonannastans. Det kan vara hemma, på jobbet eller på stan. Något har hänt som gör att du inte känner dig bekväm med vad du känner, ser eller hör. Det kan vara att du själv gör något eller att du ser andra göra något som du känner avsmak inför. Här finns det som jag ser det ett val; antingen så flyr du situationer (vilket kan leda till negativ förstärkning) eller så utsätter du dig för det obekväma. Det senare kan ha den positiva effekten att du genom prövningen utvecklas som person. Du blir på sätt och vis härdad inför det obekväma och det obekväma blir en del av dig. Jag fick en intensivkurs i detta när jag började köra taxi, där jag mötte tusentals människor och deras liv om än bara för några kortare bilturer.

Självkontroll (relaterat självdisciplin) är ett område som ligger mig varmt om hjärtat. Det är en drivkraft till så mycket bra i mitt eget liv. Självkontrollen hjälper mig att undvika aktiviteter som jag vet har en negativ inverkan på mig i närtid och som för mig bort från de långsiktiga målen. För ca 20 år sen hade jag bristande självkontroll och jag tänker framförallt på mitt dataspelsberoende. Då var det en social bit i det hela, vilket passade min introverta personlighet som jag hade då. På senare år har jag blivit med självmedveten och även om dataspelandet kommit åter in mitt liv genom åren så har det skett på bekostnad av socialt umgänge, tid spenderad i fysisk träning etc.