Superhero Björn Sennbrink

Semestern är slut. Semestern och lyxlivet vi levt i flera år. Vi köpte bostadsrätt, flyttade till Nora, fick vårt fjärde barn och har levt ett liv i lyx (utan massor av pengar) med lagom arbete, massor av fritid och mycket tid för återhämtning. Nu i början av 2019 har detta förändrats. Fortsätt läsa om mitt nya jobb.

För ett jobb, det är verkligen livet som hemma-man (jfr. hemmafru). Jag tar nätterna med yngsta barnet. Jag går upp för att lämna i skolan med de yngre barnen i släptåg. Jag lagar maten. Jag tvättar. Jag städar. Jag ser till att upprätthålla dagsschemat. Jag går ut med barnen. Jag gör vad jag kan för att underlätta för min arbetande fru. Jag är hemma-mannen Björn.

Den här arbetsrollen har jag haft tidigare, när vi bodde i Örebro. Min fru gjorde “karriär” och så snart vi köpt en bil var det jag som lämnade och hämtade på dagis. En otroligt lärorik period för mig och jag växte erfarenhetsmässigt samt att rollen gav mig ökad förståelse för vilka prövningar min fru fått möta tidigare. Jag kan inte säga att jag varit särskilt engagerad tidigare.

Att vara hemma-man är ovanligt i dagens Sverige. När jag berättar om min roll frågar många; “jaha, så du är pappaledig?”. Svaret blir “nej, jag är hemma-man”. Följdfrågan blir “jaha, hur länge då?” Svaret är “tills vidare”. Sen blir det tyst. Det blir syntax error kan jag tro.

Allt tal om jämställdhet men när det verkligen gäller är genusflummet i ilskna Facebook-forum som bortblåsta. Fast jag ser inte ner på dig för att du inte förstår. Det kommer nog en tid när du börjar förstå att livet inte är svart och vitt, att ditt perspektiv inte alltid är gällande. Eller så har du full koll, du förstår vikten av att “låta” mannen spendera tid med barnen. För småbarnsåren går fort. Det är nu och aldrig mer som gäller. Om det inte föds nya barn in i familjen vill säga. Och där är vi inte nu.

För att lyckas i hemma-mans-rollen krävs ett dagsschema och ständig kommunikation med din fru. När det här författas har befunnit mig i hemma-man-rollen i två månader. Även om jag varit här förut är det en process som jag vet kommer att mynna ut i en ständigt förbättrad planering av dagarna i grova drag.

Vissa tider på dagen är fasta. De ändras inte om inte sjukdom eller annat oväntat kommer i vägen. Frukost äts på en bestämd tid. Mellis äts på en bestämd tid. Lunch äts på en bestämd tid. Middag äts på en bestämd tid. Däremellan ska hemmet tas om hand. Däremellan ska barnens behov mötas. Däremellan ska mina behov mötas och de hos mina kunder samt arbetsgivare.

Jag tror att jag de kommande månaderna kommer att förändras som person. Jag ser det inte nu men det kommer. Jag kommer att ha en mycket bättre koll på hemmet, barnen och mina egna behov framåt sommaren.

Jag tror inte att det här kommer att sluta i kaos. Det vore väldigt konstigt om så skulle ske. Jag har gjort det här tidigare och det fungerade. Jag menar, om min fru klarar av det så är väl jag man nog att vara hemma-man?