Vida Webben ur Björn Sennbrinks perspektiv

Allt relaterat till webben..

Ett återkommande samtalsämne i min vänskapskrets är det språkliga förfallet som präglar stora delar av vårt vardagliga samhälle. Vid våra samtal brukar jag alltid få agera representant för den digitala världens språkliga brister, sannolikt som en biprodukt av min internetnärvaro.

En av mina favoritböcker är Svenska skrivregler, av Svenska språknämnden. Boken innehåller “rekommendationer för hur man skriver och utformar texter”. En annan bok som jag återkommande tar fram ur bokhyllan är Publication Manual of the American Psychological Association, även kallad APA-manualen. Med dessa båda böcker sitter jag på en uppsjö information om och rekommendationer för språklig korrekthet.

Hur omsätta teori i praktik?
Det spelar ingen roll hur många böcker jag har om skrivregler, om jag inte kan leverera en text som är innehållsrik och språkligt korrekt. Därför är mitt mål alltid att låta mina texter passera genom en uppsättning kontrollstationer innan publicering:

  1. Första stationen handlar om att se till inläggets “röda tråd”. Går det att urskilja ett sammanhang och en väg genom denna? Här har jag hjälp av personer i min närhet som fler än en gång bett mig förtydliga, byta plats på styckena eller att skriva om hela inlägg.
  2. Station nummer två handlar om att se till så att eventuella länkar, bilder eller videoklipp visas och fungerar. Det här tror jag är något som de flesta kontrollerar innan publicering, för det finns inget värre än ett inlägg där t.ex. en länk till fördjupning av ett ämne är en död länk.
  3. Den tredje och sista stationen besöker jag när inlägget är publicerat. För om jag har suttit med ett inlägg ett tag tenderar blicken att missa stavfel och konstig meningsbyggnad. Den röda tråden som jag såg tydligt innan kan vara bruten och jag måste redigera inlägget igen.

Varför språklig korrekthet?
Är det ofta som du ser stavfel i dags- eller veckopressen? Hur ofta stavas det fel i en reklamkampanj? Hur många affärsavtal finns det med tvetydiga formuleringar? Svaret på frågan om varför ditt språkbruk räknas stavas: Förtroende.

Förtroende är något som du förtjänar genom att uppvisa ett konsekvent beteende, ett ärligt beteende och ett rakt igenom korrekt språkbruk. Jag erkänner att jag inte är ett bra exempel på det senare och min blogg är troligen fylld med språkliga misstag. Men det viktigaste du kan göra är att erkänna det för dig själv och arbeta för en förbättring.

Genom att publicera texter som följer vedertagna rekommendationer för hur texter ska utformas, kommer ditt innehåll att vara i fokus mer än din stavning. Om du publicerar en text fylld med fel kommer läsaren att hänga upp sig på felen och riskera att missa vad du egentligen vill säga med texten. Det är dock sant att det finns skribenter vars texter inte alltid är språkmässigt fullkomliga och där innehållet når ut till läsarna utan att de senare hängt upp sig på språkbristerna.

På söndagen lyssnade jag min vana trogen till Sveriges Radio P1 och utan att veta det innan, snubblade mina öron över det magiska ordet “autenticitet”. Det var i programmet Kino som de menade att sökandet efter “autenticitet” var något som präglade flera filmer på Göteborgs filmfestival.

Att på ett smart sätt blanda fiktion och verklighet är nutidens melodi för filmmakare. Samma synsätt kan på ett abstrakt plan appliceras på bloggosfären. Vem avsändaren är spelar i bland större roll än det faktiska innehållet, ett faktum för all form av media.

Diskussionen om bloggosfärens makt fortsätter oförtrutet även om jag tycker mig skönja en nyansering, där samtalet går från anklagande till en öppen famn för okunniga.

Varför jag bloggar om autenticitet

  1. För det första ett IRL-projekt om bl.a. kundrelationer.
  2. För det andra ett webbprojekt som jag hoppas ska bära mer frukt i framtiden.
  3. En bok där det står skrivet att “nyckeln för att nå fram och slå igenom är autenticitet”.

Autenticitet
En koll i Svenska Akademins ordbok gör gällande att egenskap(en) att vara autentisk handlar om äkthet och tillförlitlighet. Det är viktigt att inte ljuga, att inte överdriva och att inte aktivt söka manipulera den du försöker nå. Notera att föregående mening är en subjektiv tolkning av vad språkpoliserna i Svenska Akademin anser att ordet autenticitet betyder.

IRL-föreläsning
Det blir premiär för mig när jag om ett par veckor gör en föreläsning om kundrelationer och betydelsen av nätverkande för ens företagande. Vad jag kan säga redan nu är att autenticitet är extra viktigt här eftersom jag räknar med att få tala till både skeptiska och selektiva öron.

Det “korta” webbprojektet & relationer
Tvärt emot vad jag förespråkar om vikten av att bygga stabila kundrelationer över lång tid, kom det här webbprojektet att på mindre än en arbetsvecka gå från kontakt, till genomförande och vidare till avslut.

Andra former av relationer uppstår tack var det oväntade. Din hjärna är inställd på att hitta personer som du ser en framtid med. Det var så det gick till när jag bjöd in Kal Ström från Dagensskiva till vår lunch nu på torsdag. Det var återigen Christan Rudolf som tipsade mig och ett par minuter senare hade jag Kal Ström på Skype. Det visade sig att Kal med vänner också brukar träffas ibland. Jag ser redan fram mot Hungry Bloggers Gathering Mars 2009.

Relationer tar som bekant olika lång tid att bygga upp. En del relationer kommer ur flera års kontakter, kanske på andra plan än där du verkar idag. Tidigare arbetsgivare, släktingar och vänners vänner är troliga plattformar från vilka du får uppdrag i framtiden. För mig har det i alla relationer alltid varit viktigt att bibehålla en mått av uppriktighet.

Min fru skäller på mig när jag målar ut mina tillkortakommanden inför en uppdragsgivare. Hon har rätt i att det inte alltid är till gagn för mig själv att fokusera mer på vad jag inte kan, snarare än att lyfta fram vad jag faktiskt kan leverera. Men detta är i samklang med hur jag ser på relationer; att vara uppriktig, att hålla sig till sanningen och vad som är relevant.

Boken Unga & Tunga
Bortsett från ett par stavfel bl.a. av nyckelordet “autenticitet” är boken, av Karl Hermansson, ett stycke smart förpackad statistik. Jag kan inte låta bli att tycka om boken, särskilt med tanke på vad som sägs i början:

Det här en bok om reklam. Främst den som riktar sig till dom som fortfarande inte riktigt vet vad som ska av sina liv. Det är en del statistik och ett och annat citat. Allt är föredömligt statistiskt osäkert. Det mesta är skrivet på magkänsla.

Idag gjorde jag en lustig upptäckt. Emanuel Karlsten, webbredaktör för Dagen.se, var vänlig och sände mig en invite till Jaiku. Vid registreringen visade det sig att användarnamnet “sennbrink” redan var upptaget!

Vem f-n har tagit mitt namn tänkte jag, kollade upp sennbrink.jaiku.com och där visades ett par inlägg som jag mycket väl kände igen. Det var mina egna inlägg. Jag har alltså suttit flera månader och suktat efter en invite till Jaiku men har hela tiden haft ett konto där..

Behöver vi invites?
Jag kommenterade nyligen fenomenet invites på Bloggy och andra tjänster som är mer eller mindre under utveckling. Min hållning är att invites är av ondo och att de tvärt emot vad andra tycker, motverkar de intresseskapande strömmningarna som jag förmodar att invites ska locka till.

Hög skrytfaktor vs. personlig nytta
Visst kan det vara exotiskt att få tillgång till en tjänst före alla andra. Det kan kännas exklusivt och som att man är utvald eller rent av betrodd. Men med en ödmjuk inställning till den senaste hypen går det minst lika bra att sitta vid sidan av och observera. Det är inte alltid som du går med vinst bara för att du har tillgång till det senaste verktyget.

Ett annat perspektiv på ovanstående är att jag har den här hållning just för att jag inte alltid fått tillgång till betatjänster. Det här skulle kunna vara ett försvarstal i syfte att trycka ner känslorna av att stå utanför och inte få vara med. Eller vad tror du?