BJÖRN: Restips Los Angeles – BjornSennbrink.se

Björn och Josefin Sennbrink reste till Los Angeles samt Las Vegas i juni 2010. Läs om våra upplevelser i form av små restips.


En resa till Los Angeles börjar med att du köper en flygbiljett. Du kan åka båt om du hellre vill det. Skillnaden i restid är ungefär en vecka. SAS flyger dagligen Arlanda-Chicago och därifrån flyger du vidare till Los Angeles med t.ex. United.

Flygbiljett
Du måste räkna med att få betala mellan 6 och 10,000 kr för en tur-och-retur-biljett, beroende på när på året du ska flyga och hur långt i förväg du kan boka. Detta varierar stort och vill du vara helt säker på att allting blir rätt, boka direkt på SAS.se (det du förlorar i ev. rabatt på prisjämförelsesajter har du igen i form av trygghet och kundservice skulle något gå snett).

Flygresan
Tid på flygplanet är ca 8 timmar för Sverige till Chicago. Kolla avgångarna efter en där du slipper mellanlanda i Köpenhamn. När du sitter på United-planet de sista 2,5 timmarna är du glad för varje minut som du tjänat in tidigare. Tänk på servicen, komforten och maten på planet inom USA kan vara sämre än på den långa resan. Ibland är planen mindre och inte lika moderna som de svenska.

Vårt bästa tips för Hermosa Beach är att besöka Tammie’s Corner House Cafe (190 Hermosa Avenue). Här kan det vara lite rörigt ibland men när maten serveras spelar väntetiden ingen roll längre. Vi åt här en söndagsförmiddag, fick ett bord inom ett par minuter och blev serverade vad vi beställde:

Blueberry pancakes

Blueberry pancakes

Grekisk sallad, blueberry panncakes och raspberry panncakes. Till pannkakorna: Knaperstek bacon, sirap och en iskall Heiniken.

Efter maten kan du fortsätta till fots fram till Pier Plaza för en stärkande espresso. En promenad i närområdet gör också gott för själen eller så stannar du på stranden resten av dagen. Söndagar i Hermosa Beach brukar bjuda på en hel del folk utefter strandpromenaden och stämningen är för det mesta på topp.

Las Vegas 2012 är lika mycket shopping som poker, blackjack och enarmade banditer. Det finns tusen och en möjligheter till att tömma plånboken.

Armani and Apple Stores in Las Vegas

Armani and Apple Stores in Las Vegas

Alla hotell av rang, de som finns längs med The Strip, har stora shoppingavdelningar med allt från krimskrams till finaste smyckena från Bulgari. Det finns dessutom köpcentrum (shopping malls) med över 100 olika butiker på sina håll t.ex. Las Vegas Premium Outlets North och South.

Vi reste från Arlanda 10:00 och landade i Los Angeles ca 17 timmar senare inkl. byte i Chicago. SAS levererade under hela flygningen, trevliga värdinnor, helt okej mat och bra underhållning. Ett par midair speed bumps ovanför Kanada, annars normalt med turbulens främst norr om Island, över södra Grönland och in över norra Kanada.

På flygplatsen i Chicago promenerade vi 5 minuter innan vi köade vid immigration. Det var väl skyltat och en vakt pekade ut vilken disk vi skulle gå fram till. Gränsvakten var brysk och allmänt misstänksam. Han frågade oss om varför vi varit på Zanzibar året innan, vad vi gjort där och vem vi besökt.

Vi fick även redogöra för vara jag (Björn) inte hade någon resväska med mig, vem vi skulle besöka, hur länge den personen bott i USA, vad den personen jobbar med och hur mycket pengar vi hade med oss. Vi fick även lämna våra fingeravtryck och bli fotograferade. Tre hårda stämplingar i våra pass och vi fick komma in i USA.

Ryssen framför oss blev “blacklined” dvs han fick antagligen sitta i något rum och förklara sig. Det senare kan tyvärr hända de flesta och hela upplevelsen vid immigration kan nog få vissa att vilja åka hem igen. Det är inte direkt välkomnande.

Vi gick vidare, förbi bagagebanden, tog ut den på Arlanda incheckade väskan och gick fram till ett par uniformerade vakter som frågade lite fler frågor om vad vi skulle göra i USA, innan vi blev hänvisade till United Airlines bagageinlämning. Sen var det att ta sig vidare till C17 i terminal 1. Dit kommer man med ett tåg som ser ut ungefär som de i New York. De löper på en plattform en bit upp från marken, är gratis och förarlösa. Har du svårt med balansen bör du sätta dig ner eller hålla i dig hårt. Accelerationen är ungefär i par med Stockholms tunnelbana dvs ganska hastigt och lite ryckigt.

Framme på terminal 1 gick vi till säkerhetskontrollen. Av med skorna, tröjan och upp med handbagaget. Inget pip här heller och gick vidare till vår gate. Vi köpte lite mat, fotograderade och upptäckte något vi inte visste sen tidigare: United använder “sections” när de ropar ut vilka som kan boarda flygplanet. Det stod inget om section på våra boardingkort men personalen vid disken fixade det direkt och lite senare klev vi ombord på ett ganska slitet litet flygplan som skulle ta oss vidare mot resans slutdestination: Los Angeles!

Vi har varit i Kalifornien i ett par veckor nu och imorgon ska vi tyvärr påbörja resan hem till Sverige. Vi hade gärna stannat många veckor till i den här staden men pengarna är slut och vi längtar faktiskt hem också.

Vi började dagen med en ordentlig sovmorgon, en lätt frukost hemma och därefter en rejäl lunch på Rock Cola Café längs med PCH. Inredning som på 1950-talet med röda skinnklädda soffor i små bås och egen minijukebox på bordet. Rekommenderas.

Björn beställde en Bacon Cheeseburger med Sweet Potatoe Fries, som de hällt lönnsirap över. Och kanel ovanpå sirapen. Till det en stooor strawberry milkshake. Milkshaken serverades i ett stort glas och i en plåtbunke bredvid fanns den milkshake som inte fick plats i glaset. Inga pytteportioner ala svenska McD här inte. Drygt 50 dollar för tre sådana liknande måltider, helt okej.

Efter promenaden hem lånade vi bilen för lite avslutande shopping. Det ligger ett par scrapbooking-butiker i närheten så där hamnade Jossan. Björn gick in bredvid och talade om Sverige med en 77-årig kvinna som sålde beg. böcker. Hennes farfar/morfar var från Landskrona så det var en trevlig pratstund.

Sen körde vi ner mot Palos Verdes med målet att besöka Wayfarers Church, som är ett kapell med glasväggar och glastak. Ligger inbäddat i liten talldunge på sluttningen ner mot Stilla Havet. Väldigt vackert och fridfullt.

Därefter fortsatte vi söderut, eller snarare sydost, mot San Pedro och de västra delarna av den magnifika containerhamnen. Vi körde norrut, på där 110an börjar, av på PCH och tillbaka hem till Hermosa. Kvällen avslutades med packning av resväska och en film.