BJÖRN: Jobb och företagande – BjornSennbrink.se

Tankar, vägledning etc. kring arbetsmarknad och egenföretagande.


När jag var i USA nyligen hade jag sängen på ett kontor. Bokhyllan var fylld av IT-litteratur och bland alla manualer hittade jag en bok om Boo.com (IT-bubblan som sprack).

Gunnar Lindstedts bok om Boo.com är intressant för alla vi som på något sätt påverkades av IT-yrans uppgång och fall.

Det är pang på genom hela boken och det är egentligen bara sista sidorna vi kan vara utan, där Gunnar raljerar över att IT är hemskt och att skolbarn ska ges mer gymnastik istället för att slösa bort tiden vid datorn.

Boo.com var ett företag som under IT-yran 1998-2000. Boo.com värderades till flera hundra miljoner dollar även fast intäkterna och lönsamheten uteblivit under uppstartsfasen. De storslagna planerna var i själva verket ett luftslott uppbyggt av förväntningar om framtida vinster.

Brist på intern styrning, diffusa specifikationer om ens några, slöseri med riskkapital och ständiga förseningar av webbplatsen bidrog sakta men säkert till undergången. När sajten väl lanserades gjordes den med försening och en komplexitet som närapå omöjliggjorde köp. Lägg där till en kostnadsbild utöver det vanliga.

En annan bok på uppstartstemat är Startup: A Silicon Valley Adventure, av Jerry Kaplan. Den handlar om uppstarten av ett företag, GO, som skulle tillverka en handdator styrd med penna. Samma sak här, förväntningar och pengar som slutar med att bägge försvinner.

Där boken om Boo.com är lättläst (på svenska) är boken om GO desto svårare. Den senare innehåller väldigt detaljerade miljö- och personbeskrivningar vilket är lite tröttande i längden, men inte desto mindre intressant. Två böcker, en om webben och en om hårdvara. Läsvärt för alla som driver eget och vill få perspektiv på tillvaron.

Du har säkert hört uttrycket “det är inte inkomsterna som gör dig rik, det är de små utgifterna”.

Det här med att se över kostnaderna är verklighet för alla företagare, webbkonsulter inräknade.

För att hålla nere kostnaderna i företaget köpte jag för ett par år sen en billig dator via Dustin. De hade en kampanj på en Dell Vostro som jag har för mig gick på 3000 kr plus moms. Bara genom att strunta i gigantisk hårddisk och kraftfullt grafikkort sparade jag säkert en tusing eller så.

Vidare har jag en mobiltelefon man kan ringa med. SMS finns och en liten kamera. Jag har medvetet valt bort tryckkänsligt glas, 5-11 megapixelskamera, minitangentbord och allt annat lull-lull. Hur mycket lägger du på mobiltelefoner varje år? Hur länge måste du jobba för att tjäna in vad du betalade för din iPhone?

Bärbar dator köpte jag en för några månader sen. Samma sak här som med den stationära, det blev en billig men samtidigt fullt duglig nog att hantera de dokument och WordPress-installationer jag använder den till idag. Dessutom valde jag bort mobilt bredband, vilket iofs har behövts några gånger sen dess..

TV, nej det har jag inte. Bil, ja det kör jag men den är gammal. Drar iofs 1,3 lit/mil men jag har inga stora lån på den och den har hållt ihop snart ett år. Resor? Tja, som fd taxiräv och lite allergisk mot kollektivtrafik så blir det en del taxiresor. Men buss fungerar också t.ex. när SJ står stilla i snön.

Så vad får jag ut av detta, förutom “lön”? Jo, en stabilitet i mitt företag och privata ekonomi. Att inte tokspendera allt som kommer in är lite som att spara i aktier. Först händer ingenting, sen rör det på sig lite, det går upp, det går ner. Men det är inte becksvart i slutet av tunneln. Långt där borta skymtar en hägring: “Kostnadskontroll ger belöningar på lång sikt!”

(Vill du lära dig mer om pengar, se “Capitalism; A Love Story” @ Headweb)

En av de nya reglerna från och med årsskiftet som gäller för företagare handlar om den periodiska sammanställningen för varor och tjänster. Kör du Adsense på din blogg/webbplats är det här obligatorisk läsning.

För oss som använder eller har använt (undertecknad) Google Adsense är det här kanske något okänt. Jonny Elofsson tipsade oss dock om detta innan årsskiftet genom länkning till Anders Granströms blogginlägg om tre nya momsregler för internettjänster 2010.

Huvudregeln vid försäljning av tjänster till andra EU-länder är att du ska lämna den periodiska sammanställningen kvartalsvis. Du kan dock ansöka om att få redovisa månadsvis. Du ansöker genom att skicka in en skriftlig begäran till ditt skattekontor.

Om du har Adsense på din blogg eller hemsida och tar emot utbetalningar samt bokför dessa som momsfri försäljning inom EU, ska du lämna in en periodisk sammanställning för tjänster. Varje rapport ska in till Skatteverket kvartalsvis.

En bok som jag läser just nu inleder med att beskriva hur organisationer utvecklats fram till dagens process- och flödesinriktade verksamheter.

Grundläggande kunskap för de flesta med minsta intresse för näringsliv men samtidigt en behövlig repetition för att förstå hur något så abstrakt som sociala nätverk kan tillåtas påverka ledarskap och företagsledning.

Mindpark skriver om hur webb 2.0 är mer än en teknisk webbtrend och definition. Jag håller med och rekommenderar också läsning av artikeln på IDG.se, där det diskuteras hur synen på ledarskap förändras.

Vissa ledare av den gamla skolan uttrycker sitt motstånd mot en ordning som värderar underhuggarnas åsikter minst lika högt som de från personen högst upp på den hierarkiska pyramiden.

En sak jag tagit med mig från min utbildning till logistiker är konceptet “spindeln mitt i nätet”. Det är sant att ett fågelperspektiv är nödvändigt men om jag inte kan samarbeta med personer oavsett var i ledarskapspyramiden som de befinner sig, kommer jag inte att bli långlivad. Eller?

Platta organisationer är ingen nyhet och har tillämpats med varierande framgång. En del verksamheter kräver tydligt ledarskap och pyramiden går inte att välta utan att företaget stjälper. Andra verksamheter är mer mottagliga för nätverkstänkandet och lyckas tack vare samordning åstadkomma underverk (IKEA som bygger möbler så de passar på lastpallen).

Boken jag läser heter “Bli en bättre coach och mentor”, av Henry Egidius. Inledningskapitlen är stundtals mest ordbajseri om hur coaching ska definieras och hur det ligger rätt i tiden osv. Men det finns en del guldkorn:

“Snabba och frekventa förändringar är nödvändiga i många verksamheter – men organisationer är av naturen tröga.”
Här är det lätt att visualisera hur pyramidens alla chefsled måste passeras innan något blir gjort, något som med en plattare organisation kanske skulle kunna genomföras snabbare. Ett personalnätverk understött av modern teknik skulle rent av kunna minimera behovet av inblandning av högre chefsled.

Låt de som berörs av förändringen komma med lösningsförslag och stimulera dem till att ta fram sådana. Dock värt att nämnas är att målstyrning inte är ett nytt fenomen men att det idag finns verktyg för att stimulera till ex. kompetensutveckling utan att förlora kontrollen.

“Det folk känner behov av är inte vägledning och instruktion om hur man ska fungera enligt givna mallar. Det är (..) hjälp att bli ännu bättre (man vill ha).”
Till sin hjälp att bli bättre har “folk” tack vare webb 2.0-teknik en stor portion kollektivt klokskap till förfogande, som Gary Hamel säger i artikeln från IDG. Vad det här visar är att tekniken finns, kunskapen finns, nätverken är högst verkliga men det finns tyvärr alldeles för många företagsledningar som inte tagit fasta på möjligheterna som kommer med det här.

Spontant verkar den här diskussionen inte skilja sig alltför mycket från teorier kring gruppdynamik och inte heller så lite olikt vad jag drillades i nyligen, med helhetsperspektiv på verksamheter, samarbete över avdelningar, förståelse för att alla mottagare i flödet är kunder, att pull är bättre än push, och att har du bara dunderkoll på allt som händer får du automatiskt makt.

Men då är vi tillbaka på toppen av pyramiden..
Med makt kommer rädslan att förlora kontrollen över vad man kämpat sig till. Varför ska en chef med underhuggare låta de senare ta steget uppåt (framåt?) i organisationen när dagen chef jobbat sig upp inom företaget, lärt sig det mesta om det mesta och nu sitter på en stor portion kunskap?

Förstår du vad jag menar? Chefen sitter på all kunskap, styr företaget och underhuggarna. Om kunskapen istället skulle spridas ner i organisation skulle den utvecklas av de som i sitt dagliga arbete har nytta av den.

Personalen kan för att återknyta till inledningen, liknas vid utvecklare och användare av program med öppen källkod. När flera, som direkt berörs, tillåts samarbeta mot det gemensamma målet om att saker ska bli bättre minskar makten som högste hönset besitter.

Frågan man kan ställa sig är; vad som är bäst?
En allvetande företagsledare utan vidare förståelse för hur ledarskap 2.0 är nyckeln till framgång eller en personalstyrka med delat hög kompetens som nätverkar fram bättre produkter och tjänster?