Inlägg

familjebuss

Hösten 2017 väntade vi vårt fjärde barn och hade på allvar börjat leta efter en större bil, en bil med fler än fem sittplatser. Blocket-appen gick varm och många var de sjusitsiga bilarna som övervägdes…

Och så en helg dök den upp: En VW-buss (Caravelle) med få ägare, bara drygt 20-tusen mil på mätaren, mörkblå med tonade rutor och den ovanliga VR6-motorn. Den köpte vi.

Nu har vi ägt och kört bilen under drygt 9 månader. Vi har förutom flera hundra mils vardagskörning gjort två längre resor, en till Kolmården och en till Västervik, 40 respektive 60 mil tur och retur.

Det vi verkligen uppskattat med familjebussen är dess utrymmen och flexibilitet samt förmåga att svälja nästan all last vi haft lust att få in.

Vi har hittat våra platser och alla har trivts bra under bilresorna. Det har aldrig upplevts som trångt, något vi ofta upplevde med vår gamla bil.

Det som jag som förare uppskattat med familjebussen är dess storlek, dess motorkraft och framkomlighet. Att köra runt med en kantig låda i tät trafik är mycket enklare än i en vanlig personbil. Det är bara i tajta svängar som bakhjulen ibland åkt upp på trottoaren. Det bär emot att likt en stor buss ta ut svängen för att resten av bilen ska följa efter. Du sitter i princip på vänster framhjul.

Och det bästa av allt: Vi har ännu inte varit på en bilverkstad för att laga något. Visst låter det lite konstigt om bilen ibland och visst borde dämparna bytas, men det ligger inte överst på inköpslistan.

För dig som läst hela vägen hit rekommenderas ett besök på Familjebuss.se där du finner flertalet texter om vår ”Hjulius” och om du vill kan du följa livet med Hjulius på Instagram: @lifeofhjulius

2011 års modell av Toyota Avensis är en lagom familjebil. Kan du stå du ut med dålig förarstol och svampig styrning är Avensis värd att kolla närmare på om du söker alternativ till Volkswagen Passat, Honda Accord, Volvo V70 eller (beg.) Saab 9-5.

Jag har kört den aktuella Toyotan vid flera tillfällen på landsväg, motorväg, grusväg och i stadstrafk. En längre resa Örebro-Kolmården-Örebro har också legat till grund för den här köpguiden av en begagnad Toyota Avensis (2011 års modell).

Testbilens motor och växellåda
1,8 liters cylindervolym och 147 hästkrafter (ca 180 Nm i vridmoment) ut ur motorn via en steglös automatiskt växellåda (Multidrive S/CVT) är inte en racerbil. Den teknikkombinationen inbjuder snarare till lugnare körning. CVT-växellådan är dessutom en sak som kräver tillvänjning.

Läs mer

Om du kan leva med plastig inredning, handtag som lossnar, knirrande och knarrande samt noll körglädje är en tio år gammal Citroën Xsara Picasso ett bra val för dig och din familj.

Motor – Tvålitersmotorn på 136 hk vid 6000 varv (190 Nm vid 4100 varv) i kombination med automatväxellådan kallades för ”skojigt” i Expressen för tio år sen. Sett till vad som fanns på marknaden då så kanske det var sant. Idag är teknikkombination patetisk i jämförelse med vad nyare bilar kan erbjuda. Växellådan anpassar sig efter körstilen men så rätt som det är vill den växla ner till trean i nedförsbackar eller så krävs rejält gas för att initiera en nedväxling t.ex. i en backe.

Läs mer

Mercedes E 220 CDI (W210) är en bilmodell som jag kört flera tusen mil med. Jag körde de flesta milen i slutet av 1999 och påföljande år när jag arbetade som taxi- och färdtjänstchaufför i Örebro. Bilen är förmodligen en av de mest lämpliga för dig som ska kombinera mycket landsvägskörning med stadstrafik. Välj ortopediska förarstolen och du klarar lätt 100 mil på en dag.

Mercedes bygger riktigt bra men dyra bilar. Fast du behöver inte råna en bank för att ha råd att köra en riktigt bra bil. Den E-klass som jag skriver om idag kom för mer än 10 år sedan och du hittar fina exemplar för runt 40-50,000 kr hos bilhandlare. Många har gått väldigt långt och många är före detta taxibilar. Låt det inte avskräcka dig. Mercedes E-klass är en bilmodell som rätt skött kan köras många tiotusentals mil innan den ger upp.

Läs mer

Januari 2012 blev jag med kort varsel ombedd att transportera några kartonger från Örebro till Oslo. Det var snabba puckar som gällde och jag skulle få låna en nyare stor bil. Det visade sig vara en Skoda Superb 2.0 (sedan) av 2009 års modell, med dieselmotorn på 170 hk, 350 Nm och DSG-automatlådan.

Jag hämtade bilen på kvällen och vintermörkret omfamnade den gråmetallic ”suppan” som jag hade till förfogande. Jag som kört Volkswagen Passat i taxiyrket kände igen mig direkt. Det jag lade märke till först var skenet bakom alla knappar och vred, där Passatens blå och röda nyanser var ersatta av ett vitt och grönt sken. Jag tonade ner innerbelysningen, la i driven och rullade sakta mot ett lager för lastning av kartonger.

Tidigt nästkommande dag steg jag upp och laddade för långresan som låg framför mig. På parkeringen stod bilen kvar och det var inga problem att komma igång trots den fuktiga vinterkylan som så ofta infinner sig där jag bor. Visst knattrade det en aning från dieselmotorn med det men väl uppe i fart var det inget som avslöjade dieselmotorn utöver det härliga vridmomentet.

Läs mer