Inlägg

Bye bye Örebro

Vi flyttar från Brickebacken och Örebro

Jag har bott i hyreslägenhet hela tiden sen jag flyttade hemifrån i början av 1998. Min första lägenhet låg på Oskarsplatsen 1 i centrala Örebro. Min morfar kände mina dåvarande grannar som kände fastighetsägaren. Jag gick före i kön och fick min första lägenhet, en enrummare på 27 kvadratmeter.

Nästa lägenhet som jag flyttade till (2004) låg i Brickebacken på Enrisvägen. Jag hade börjat läsa psykologi vid Örebro universitet och ville bo högst upp, utan grannar som klampade i taket. Lägenheten på Oskarsplatsen var nämligen extremt lyhörd. Det försvann på Enrisvägen med mig högst upp.

För en som vuxit upp i villa är det dock svårt att bli av med irritationen av att höra andra människor leva sin liv. Särskilt när de sitter på balkongen under och röker. Eller när de festar hårt onsdag, fredag och lördag. Det var med lättnad som jag 2007 flyttade till Tallrisvägen.

Här har vi bott i 9,5 år! Redigt lång tid med tanke på hur länge jag bodde i de tidigare lägenheterna. Här har vi haft våra duster med hårt festande grannar. Vi har också varit tacksamma att bo granne med döva eller hörselskadade, på det stora hela har det varit bra. Närheten till skogen, frisk luft jämfört med inne i Örebro och alltid sittplats på stadsbussen.

Tyvärr och jag måste skriva tyvärr, har de senaste årens negativa spiral för området starkt bidragit till vårt beslut att lämna Örebro. Först stängdes Coop och ersattes av MatÖppet med sitt konstiga sortiment. Centrum som förr kunde sprudla av liv är idag en ogästvänlig öppen yta med en centrumbyggnad i förfall.

Spektaklet med stängd barnavårdscentral (läs här, här, här och här) spädde ytterligare vår längtan härifrån. Tragiskt men sant. När området inte kan erbjuda en god service till oss och inga av våra barn går på dagis här, varför stanna kvar?

Nyligen föregick vi en öppen visning på en bostadsrätt på en ort ca 30 minuter från Örebro. Vi la ett bud och bad om privat visning. Vi kollade på lägenheten och skrev kontrakt samma dag. Till sommaren är vi ute ur vår lägenhet i Örebro.

Att köpa vår bostad har varit en jobbig process. Vi var på ca 10 visningar innan vi fick köpa. Inte sällan drog budgivningen iväg rejält och vi sträckte oss långt längre än vi hade kunna föreställa oss. Det fanns dock alltid någon annan med mer pengar som gjorde att vi förlorade.

Nu har vi vunnit. Vi har vunnit ett större boende. Vi har vunnit möjligheten att fortsätta leva vårt liv på en plats som vi nu på avstånd ser erbjuda både samhällsservice och en framtid för en växande småbarnsfamilj.

Closed

Uppföljning #1: Stängningen av BVC Brickebacken

En dag i rampljuset. Släkt och familj visade gillande. Mitt första blogginlägg resulterade i tre artiklar hos SVT Örebro med tillhörande intervju av ansvariga politiker och politiker i opposition. Fast det räcker inte.

Det handlar inte om att jag är faktaresistent. Jag ser problemet med att det saknas personal. Härligt dock att det faktiskt sker en rekrytering nu. Det skedde inte i januari när jag bloggade första gången om BVC-stängningen.

Beskedet just nu är jag att BVC Brickebacken ska öppna efter sommaren eller till hösten 2017. Dit är det 5-6 månader. Under tiden ska ca 560 barn med familjer skyfflas runt på andra vårdcentraler med tillhörande tidsspillan och infektionsrisk genom att små barn i onödan måste vistas på stadsbussar.

Vad händer om det inte tillkommer ny personal för att möta vårdbehovet? Kommer BVC Brickebacken att fortsätta hålla stängt?
Detta har inte ventilerats. Nu tror jag alla inblandade hoppas på det bästa. Jag efterlyser en bättre framförhållning. Problemet med att det saknas personal kan inte bara vara ett bekymmer i Brickebacken.

Det talades om att vårdcentralerna har ett gott samarbete. Om nu samarbetet är så bra, varför togs ändå beslutet att skyffla runt barnen?
Svaret var att detta övervägdes men att idén skrotades. Patientsäkerhet var argumentet. Det är svårt för mig som lekman att bemöta. Jag har för lite kunskap om vårdens processer. Det är alltså ett perfekt argument som bara kan bemötas av den politiker eller landstingsanställde med erforderliga kunskaper.

Reaktioner och inslag:

SVT Örebro: BVC-stängningen – Regionen följer inte sina egna regler
SVT Örebro: Ingen barnavårdscentral i Brickebacken

BVC Brickebacken-stängningen äventyrar nyföddas hälsa

För dig som inte vet, när du nyss fått barn går du på regelbundna kontroller, en gång i månaden, på BVC. Tyvärr erbjuds inte den möjligheten där jag bor. Jag har tidigare bloggat om att BVC Brickebacken stängts och att stängningen uppmärksammas av lokal TV-media.

På 1177 står det klart och tydligt: ”när barnet är nyfött och de närmaste månaderna därefter bör man på grund av smittorisken försöka undvika folksamlingar och nära kontakt med fler personer än nödvändigt.”

Verkligheten för mammor med nyfödda är att stängningen av BVC Brickbacken (Örebro) tvingar ut de i folksamlingar.

För att det ska bli extra tydligt: När du bor här i området kan du gå till BVC på 10-15 minuter. När du måste åka iväg tar det närmare en timma med stadsbuss. Enkel resa.

På en stadsbuss finns det många människor.
En del är friska.
Andra är inte så friska.
Att tvinga in en nyfödd i den miljön är ansvarslöst.

Visst, det finns bil. Fast alla har inte den möjligheten. En hel del familjer skulle jag tro har en mamma som är hemma med sin nyfödda. Pappan jobbar och ev. syskon är på dagis eller i skolan. Att gå till BVC i närområdet är det enklaste, att ta sig iväg kan vara en mardröm.

När du är hemma med en nyfödd måste du dessutom amma barnet. Ibland en gång per timma. Skulle du vilja dra upp bröstet på en stadsbuss inför 50 okända människor?

Stängningen av BVC Brickebacken uppmärksammas i lokal TV-media

För en tid sen bloggade jag om stängningen av BVC Brickebacken. Häromdagen ringde en reporter från SVT Tvärsnytt och undrade om jag ville ge min syn på saken i TV. Först tvekade jag eftersom jag har fullt upp med att rodda ett hushåll med tre småbarn + mitt deltidsjobb + ett uppdrag i firman.

När jag fick veta mer om hur många som drabbas av stängningen, 560 barn med familjer, valde jag dock att medverka.

Jag tycker att det är viktigt att inte vika ner sig när samhället sviker. Sluta svälja skiten. Gör vad du kan för att förändra. Även om det krävs att du berättar vem du är.

Att synas i lokal-TV kändes först lite skrämmande. Sen kom jag på att jag publicerar YouTube-klipp om bilar. Där står jag och talar in i en kamera. Tiotusentals för mig okända människor tittar.

Läs mer