För 10 år sen började jag läsa psykologi vid Örebro unversitet och en kurs (på B-nivån) var Scientific Writing (vetenskapligt författande). När jag skriver det här lär jag mig om att undervisande lärare på den kursen, professor Margaret Kerr inte längre är med oss. Hon dog i mitten av november förra året och därför vill jag extra mycket trycka på att det var Margarets professionella attityd och stora kunnande inom sitt forskningsområdet som bidrog till att jag kom att uppskatta kursen Scientific Writing.

Scientific Writing handlar kortfattat om att skriva forskningsrapporter med målet att dessa ska bli publicerade i de olika journalerna som finns i forskarvärlden. Det är i dessa rapporter som fakta finns. Fakta finns inte i dags- eller fackpress. Men du har säkert läst om forskningsrön med hänvisning till “Journal of Bla Bla”. Vill du ha svart på vitt om X och Y är det dessa journals du ska läsa.

Verktyget för att skriva bra vetenskaplig rapporter inom psykologin är APA-manualen. Det är en bok fylld med detaljerade instruktioner om hur du ska skriva optimalt, om hur figurer ska se ut, om hur du skriver referenser och om hur du skriver kortfattat men ändå faktaspäckat. Det finns även litteratur för svenska språket för dig som söker det.

APA-manualen tillsammans med boken Svenska skrivregler är två verktyg som en äkta bloggare bör inneha, läsa och använda vid författande och publicering av bloggposter. Du kanske tycker att detta är överkurs. Jag tycker att du ska vårda dina texter så mycket du kan och om möjligt bara publicera välformaterade bloggposter. Men vi vet ju alla att detta bara fungerar i praktiken, eller om du är forskare?

Det händer då och då att jag författar blogginlägg enligt reglerna för forskningsrapporter. Det är ganska enkla saker i teorin men om du har ett stort ämnesområde eller om du vill leda läsaren fram till ett mål, kan det vara till gott stöd att använda vissa modeller för författande:

Varje stycke har en inledande mening som introducerar läsaren till vad stycket handlar om. Denna inledande mening verkar som del av en brygga gentemot övergången från föregående stycke. Den inledande meningen kan vara tre till fem till antalet och meningarna ger exempel inom ramen satt av den inledande meningen. Den sista eller de två sista meningarna ska sammanfatta stycket och leda besökare vidare till övergången till nästa stycke.

Varje stycke har en inledande mening som introducerar läsaren till vad stycket handlar om. Denna inledande mening verkar som del av en brygga gentemot övergången från föregående stycke. Efter den inledande meningen kommer ytterligare två till tre som ger exempel utifrån första meningen. Den sista eller möjligen de två sista meningarna ska sammanfatta stycket och leda besökare vidare till övergången till nästa stycke.

Vad jag skrev i förgående stycke var en instruktion om hur ett styckes beståndsdelar samverkar. Jag använder modellen övergång-inledning-exempel-sammanfattning-övergång där varje mening i stycket spelar en delroll. Alla stycken i den längre texten spelar på samma sätt delroller. Målet är att på flera nivåer skapa sammanhållning mellan styckena. Det är röda trådar i flera nivåer om du så vill, med möjlighet att förstå ett sammanhang även om du bara läser några st stycken.