Jag är en bloggmissbrukare

När jag sätter mig på mitt hemmakontor, startar webbläsaren och loggar in på min blogg mår jag bra. När jag inte sitter här tänker jag på att blogga. Jag berättar för andra om vad jag bloggar om och hur fantastiskt det är att blogga. Jag är en bloggmissbrukare. Jag får abstinens om jag inte får blogga.

Min blogg har i över ett år nu haft en stadig ström besökare/besökare (beroende på om vi ska använda min definition, Googles definition eller definitionen som lokaltidningen använder) och jag vet att jag har hjälpt andra genom att blogga. Andra människor, som jag inte känner, har läst vad jag har skrivit och utifrån det fått hjälp med problem i sina liv. Det är fantastiskt. Hur många fler kan jag hjälpa?

BjornSennbrink.se hyser i skrivande stund fler än 100 st utkast till blogginlägg. Med nära 500 inlägg publicerade så blir det väldigt många utkast rent procentuellt. Det är viktigt att tänka på procenten. En hel del av de utkasten kommer att åka i papperskorgen men de allra flesta kommer att bli publicerade.

Att blogga ger mig en möjlighet att frigöra hjärnkapacitet. Min hjärna går nämligen på högvarv nästan hela tiden. Det är faktiskt ganska jobbigt men samtidigt en stor tillgång. Jag kan utan vidare spinna igång en text om t.ex. gröna baljväxter och skriva ett utkast. Ibland blir det bara ett utkast, som åker i papperskorgen men ibland kan det bli ett riktigt långt inlägg.

När jag började blogga i början av 2007 var mina inlägg riktigt taffliga. Det var nyhetsrapportering och jag minns att jag hade en blogg under de våldsamma bränderna som rasade i Kalifornien där på hösten. Jag hade hittat fler bra källor till information och kopierade helt sonika över informationen med vissa omskrivningar. Sen la jag på Adense och jisses vad det tickade på. Det var skoj.

Nästa bloggvåg kom 2008 när jag hade tagit min logistikexamen och insett att en lågkonjunktur inte är bästa tiden att söka jobb inom. Jag varvade mitt företagande med taxi och bloggande. Det blev en hel del om WordPress som jag nyligen hade börjat arbeta med och fram till för något år sen var dessa nu upp emot 5,5 år gamla inläggen väldigt populära. Kan det ha berott på att de som läste inläggen faktiskt fick hjälp av vad jag hade publicerat. De kanske inte kunde peka på inlägget och säga att det var direkt hjälpande men på något vis måste jag ändå ha påverkat.

Att blogga var under en tid ett skällsord och det finns en sådan enorm bredd idag att du inte kan peka på bloggande och klassificera det. Bloggandet har blivit en viktig kanal för miljontals människor som tack vare de digitala verktygen kan göra sin röster hörda. Även om det bara är de närmast sörjande som tar del av allt som publiceras.

Det här inlägget kom till utifrån tanken om att jag kanske är en bloggmissbrukare. När jag började skriva det tänkte jag första berätta om hur jag mår när jag inte skriver. Fast det är inte så roligt att läsa om. Jag antar att det är mer intressant att läsa om hur jag bloggat historiskt, som för att måla upp en bild av mig i rollen som bloggare.

Tyvärr kan du inte kommentera på min blogg just nu (mest spam ändå) men om du kände dig påverkad, negativt eller positivt, av vad du precis har läst så kan du dela inlägget på Twitter, Facebook, Tumblr eller var du helst finner lämpligt. Du kan rent av ta en skärmdump, klistra in i Word, skriva ut och trycka upp 100 st exemplar som du sätter upp på busshållplatser.


Bild: ”Addiction” av iliveisl

Licens: Erkännande-DelaLika 2.0 Generisk (CC BY-SA 2.0)