Slopat rutavdrag för läxhjälp ökar ungdomsarbetslösheten

Jag har skrivit om läxhjälp förr eftersom jag finner såväl branschen som effekterna av tjänsteleveranserna som intressanta. När jag var liten hade jag problem att koncentrera mig i skolan. Jag fick hjälp av en specialpedagog, enskilt i mellanstadiet och i grupp med andra elever i högstadiet.

Jag var väldigt duktig på ämnen som jag gillade och brydde mig inte alls om tråkiga ämnen. Jag vill idag tro att det extra stöd som jag fick bidrog till att jag lyckades någorlunda väl i gymnasiet som följde. Mina barn hoppas jag också ska få den hjälp de behöver med skolarbetet, via företag såsom SmartStudies eller via pedagoger anställda av skolorna.

Samtidigt som politikerna försvårar för såväl tjänsteleverantörer och er som köper läxhjälpstjänsterna finns det en verklighet där politikerna inte har tillträde: Det egna hemmet och vi föräldrars beslut om vad vi anser är värt att spendera pengar på.

Hemma hos oss har vi t.ex. tagit beslutet att inte låta våra barn se på TV. Det frigör drygt 2000 kr varje år i utebliven TV-avgift. Pengarna har vi valt att spara för våra barns framtida behov. Jag kan tänka mig att andra familjer gör liknande prioriteringar och därmed frigör resurser som kan spenderas på andra saker än det flyktiga i vardagen såsom t.ex. TV är. Bättre då att lägga pengarna på att betala bort reklamen i appar så att barnen kan lära sig saker jämte spelandet (som i sig kan lära barn sociala spelregler, strategi, att hushålla med resurser och att planera inför framtiden).