PappaBlogg – BjornSennbrink.se

Björn om att vara trebarnspappa och allt relaterat till föräldrarollen.

Mary-Ester bloggar om sin uppväxt


Jag är en frisk liten donna, så frisk att jag inte besvärat mina föräldrar med annat än normalt förekommande skrik och gnäll (eftersom jag är så liten).

Natten till måndag 2 juni (2012) sov jag hemma i farmors och farfars lägenhet. Vi hade flytt stöket på vår gård och bodde en natt i en bättre lägenhet. Hemma på måndagskvällen fick jag väldigt mycket feber som pendlade mellan 38,5 och 39,9 de kommande dagarna.

Jag fick Alvedon flera gånger, ville inte äta och fick problem med magen. Sov gjorde jag när helst jag ville men inte så långa stunder i taget. På morgonen 5 juni (2012) var jag feberfri och tillbaka så att säga. Mamma och pappa gladdes stort!

Förlossningen åker ni till när barnet ska födas. Efter förlossningen får mamma stanna kvar på BB om hon vill. Du som pappa brukar få stanna om det finns plats. Bli inte förvånad om ni får dela på ett väldigt spartanskt rum. Det här är exempel på vad du ska ta med dig till bägge platser:

Egen mat
Mamma får mat av sjukhuset, du som pappa får betala om du inte har med egen mat. Jag körde med Findus värma-i-mikron-mat invirad i plastpåsar. Glöm inte att sätta namn på förpackningen, skulle någon sömndrucken annan pappa virra ut i dagrummet och kanske ta fel.

Kamera
Glömmer du den här får du skäll av din tjej resten av livet. Antingen tar du en digitalkamera eller om du har en bra mobil fungerar det också. Jag tog med min iPhone 4 som har en OK kamera. Glöm inte mobiltelefonladdaren!

Bok eller Tidning
Utbudet av böcker och tidningar kan vara begränsat. Jag tog med mig en bok om papparollen och min iPhone. Dessa två räckte gott för mig då vår tid på förlossningen bara var några timmar. Har du tänkt stanna kvar på BB efteråt eller om förlossningen blir väldigt utdragen kan det vara bra med något att sysselsätta dig med.

Läs mer

Mary-Ester bloggar om sin uppväxt


För några veckor sedan började jag låta på ett annorlunda vis. Tidigare skrek jag mest när jag ville något och mina föräldrar fick gissa sig till vad jag ville. Nu är jag bättre på att kommunicera vad jag vill.

Mitt vackra skrik har jag lyckats höja i frekvens och om jag böjer ryggen samtidigt kan jag få fram de mest hjärtskärande skriken du kan föreställa dig.

Men skrika är jobbigt så nu har jag börjat jollra. Extra roligt blir det om mina föräldrar masserar mitt tandkött och då är det skönsång som jag producerar kan ja lova.

Först kunde jag bara få fram ljuden om jag hade något i munnen, en leksak eller mina fingrar. Den här veckan har jag tagit ett steg till och låter för mig själv utan att samtidigt bita på t.ex. Molly.

”Napparna ska koka i 5 minuter”

De får inte koka för länge och har frugan sagt 5 minuter som måste jag hålla koll. Jag löste det på detta viset:

Här är första filmen: ”The Boiling of the Twin Baby Pacifiers”

När vår dotter var ett par veckor till en månad gammal tyckte hon om att somna på min bröstkorg. Det var fantastiskt på många sätt. Men så en dag ville hon inte det längre.

Barn förändras snabbt. Det är en av de största lärdomarna jag bär med mig. Det är som att verka i social media som företag, ena dagen flyter allt på som vanligt, nästa dag måste det till radikal acceptans och ett nytt angreppssätt på ett uppkommet problem. Att dottern inte längre vill somna på bröstkorgen är ett sånt problem.

När detta inträffade hade jag precis börjat med vårens stora uppdrag och mamma fick ta väldigt mycket ansvar hemma. Jag fick ta Mary-Ester lite här och där, och absolut inte några nätter eftersom jag jobbade koncentrerat vid datorn i upp till 8 timmar per dag, jag behövde min sömn.

Eftersom jag gick miste om den snabba utvecklingen, med fokus på arbete, försökte jag lösa gamla problem med gamla metoder. Om dottern skrek så la jag henne bredvid mig och gjorde som jag alltid gjort. Ibland la jag henne på bröstkorgen och det hjälpte i några minuter att jämföra med hela kvartar tidigare. Ibland fick hon skrika tills hon somnade men det resulterade alltid i att nästa sömntillfälle blev svårare.

Ett sätt som vi började anamma var tidiga promenader. Förutom att det var skönt att se alla andra skynda sig till bussen så var det uppfriskande. Jag ska erkänna dock att det inte alltid var sådär mysigt som jag vill måla upp det. Med 20 minusbjörnar som krafsar på mina kinder är det inte mysigt, bara ett nödvändigt uppoffrande.

Efter några veckor hade min arbetsbörda växt betydligt och vi levde under en press utan dess like. Jag fick belöningar på jobbsidan genom att hela tiden öka min kompetens och mamma Josefin med Mary-Ester gjorde vad hon kunde för att jag skulle slippa ta hand om vår dotter när jag behövde lägga så många timmar på uppdraget.

Vi fick ett andrum i mitten av mars men föga anade vi vad som skulle komma i april. Då i mars fick jag gå en crash course i hur jag kan göra för att hålla dottern på bra humör i vaket tillstånd och hur jag kunde kombinera gungande i famnen eller barnvagnen när det var dags för sovstund. Det var lärorikt men inte riktigt på riktigt ändå, jag hade alltid min fru att falla tillbaka på.

April kom och arbetsbördan växte ytterligare! Det var oerhört ansträngande och på toppen av isberget fick jag hjärtproblem, åkte till akuten en kväll, tog EKG och blev ordinerad vila. Den händelsen var ett uppvaknande.

Efter ett par-tre veckors oro över ekonomin kom så äntligen mina pengar. Jag svor att aldrig mer göra ett liknande jobb.

Nu var vi räddade. Återstod att lära känna min dotter.

Idag är vår tillvaro mer balanserad. Jag har den senaste veckan fått åtnjuta flera timmars extra sömn på morgonen, tack vare att vår dotter ändrat sina sovvanor. Min fru är fortfarande en ängel som tar nätterna (vi har diskuterat detta kan jag lova) och min dag börjar som tidigast 06:00. Att sitta uppe till 05 och hacka WP finns inte på kartan längre.

Att få Mary-Ester att somna är mycket lättare nu än tidigare. Jag behöver inte vandra runt i kvarteret för att söva henne, det räcker med att känna av när dotterns trötthet är närvarande och försiktigt varva ner samt placera henne i barnvagnen. Ibland tar det upp till en halvtimma för henne att somna, andra dagar går det på några minuter. Jag har fått lärt känna min dotter (igen) och hoppas att du har möjlighet att göra detsamma!