familjebuss

Hösten 2017 väntade vi vårt fjärde barn och hade på allvar börjat leta efter en större bil, en bil med fler än fem sittplatser. Blocket-appen gick varm och många var de sjusitsiga bilarna som övervägdes…

Och så en helg dök den upp: En VW-buss (Caravelle) med få ägare, bara drygt 20-tusen mil på mätaren, mörkblå med tonade rutor och den ovanliga VR6-motorn. Den köpte vi.

Nu har vi ägt och kört bilen under drygt 9 månader. Vi har förutom flera hundra mils vardagskörning gjort två längre resor, en till Kolmården och en till Västervik, 40 respektive 60 mil tur och retur.

Det vi verkligen uppskattat med familjebussen är dess utrymmen och flexibilitet samt förmåga att svälja nästan all last vi haft lust att få in.

Vi har hittat våra platser och alla har trivts bra under bilresorna. Det har aldrig upplevts som trångt, något vi ofta upplevde med vår gamla bil.

Det som jag som förare uppskattat med familjebussen är dess storlek, dess motorkraft och framkomlighet. Att köra runt med en kantig låda i tät trafik är mycket enklare än i en vanlig personbil. Det är bara i tajta svängar som bakhjulen ibland åkt upp på trottoaren. Det bär emot att likt en stor buss ta ut svängen för att resten av bilen ska följa efter. Du sitter i princip på vänster framhjul.

Och det bästa av allt: Vi har ännu inte varit på en bilverkstad för att laga något. Visst låter det lite konstigt om bilen ibland och visst borde dämparna bytas, men det ligger inte överst på inköpslistan.

För dig som läst hela vägen hit rekommenderas ett besök på Familjebuss.se där du finner flertalet texter om vår “Hjulius” och om du vill kan du följa livet med Hjulius på Instagram: @lifeofhjulius