2004 Citroën Xsara Picasso 2,0

Om du kan leva med plastig inredning, handtag som lossnar, knirrande och knarrande samt noll körglädje är en tio år gammal Citroën Xsara Picasso ett bra val för dig och din familj.

Motor – Tvålitersmotorn på 136 hk vid 6000 varv (190 Nm vid 4100 varv) i kombination med automatväxellådan kallades för ”skojigt” i Expressen för tio år sen. Sett till vad som fanns på marknaden då så kanske det var sant. Idag är teknikkombination patetisk i jämförelse med vad nyare bilar kan erbjuda. Växellådan anpassar sig efter körstilen men så rätt som det är vill den växla ner till trean i nedförsbackar eller så krävs rejält gas för att initiera en nedväxling t.ex. i en backe.

Växellåda – Den automatiska växellådan är okej, inte bra. Det konstaterade Teknikens Värld i mars 2003 när de provkört en Citroën Xsara Picasso 2.0 automat, exakt samma som bilen omskriven här. De skrev att lådan växlar ryckigt och oförutsägbart samt att det skriver ner egenskaperna hos en annars fin motor. TV påpekar även att farthållaren lever sitt eget liv, där inställd hastighet inte hålls utan att den pendlar hela 10 km/h under färd. När farthållaren kopplas skuttar bilen dessutom framåt för att sekunden efter låsa hastigheten, nästan. Det finns även ett sportläge på automatlådan.

Förarmiljö – Du märker direkt att något fattas. Det finns inget instrumentkluster framför/bakom ratten. Allt detta är digitalt och samlat mitt upp på instrumentpanelen. Det är en vanesak och med en digital hastighetsmätare är det svårt att köra för fort. Varvräknare finns inte. Däremot yttertemperaturmätare, som blinkar hela tiden från 4 plusgrader och lägre. Det finns en mätare för avstånd kvar på bensinen i tanken men inte så mycket mer. Skenet är ljust grönt vars styrka ställs med ett par knappar intill ditt vänstra knä på förarplats.

citroen-picasso-2004-dashboard

Kupén är ljus och tack vare den stora vindrutan syns det mesta bra och andra ser dig. Snett framåt har du en tjock A-stolpe som blir tjockare ju högre upp du försöker se förbi den. Är du lång måste du böja nacken och växelvis kolla genom sidorutan och vindrutan för att inte riskera att klippa en cyklist. När det blir snö, is, smuts och vatten är sikten snett framåt riktigt usel. Torkarbladen sveper inte hela vägen ut till listen, vilket skapar dryga decimetern av död vinkel snett framåt, något som bl.a. nämns i Vi Bilägares begtest av Xsara Picasso.

Utrymmen – Bilen har fem normalstora dörrar, med en skärning nedtill som påminner om äldre Saab-modeller. Insteget fram är av modellen upp i bilen och med ett fast tag om ratten går det att komma på plats. Dörrstopparna tenderar att sluta fungera efter 9-10 år, kolla det om du köper begagnad Picasso. Räkna med att det knakar och gnisslar om du inte ser efter gångjärnen någon gång per år.

Bilbarnstol på plats i baksätet

Bilbarnstol på plats i baksätet

Insteget till baksätet är något snävare men inga konstigheter egentligen förutom att dynan sitter tämligen nära golvet. Det senare ger en jobbig sittställning för alla som är längre än 160 cm. Teknikens Värld skrev 2000 att ”benutrymmet bak är väldigt generöst” – provkörde de samma bil? Plus för att det faktiskt är ett helt okej utrymme i längdled, där du slipper att sitta med knäna i ryggen på föraren, om du är av normallängd (vad nu det är).

Bagageutrymmet är brett och högt
Djupet i lastutrymmet finns ett par decimeter upp från golvet, innan ryggstöden för baksätesstolarna stjäl utrymme, liksom den kraftigt sluttande bakrutan.

Citroen Booty

Bilen är dessutom lättlastad eftersom det inte finns en tröskel att lyfta över, vilket dock får till följd att lättrullande last gärna ramlar ur om bilen inte står helt plant på marken. Våra barnvagnar (enkel- eller tvillingvagn) går in utan problem men sen är det tämligen fullt.

Inredning – Om du kört amerikanska bilar kommer du att känna igen dig. Det är lövtunn plast så långt du kan se. Instrumentbrädan avviker med något slags skrovligt gummimaterial liknande det på ratten(!) men förutom det är det riktigt plastigt. Plasten går igen på dörrsidorna både fram och bak. De små uppfällbara borden på framstolarnas ryggstöd, för baksätespassagerarnas förnöjelse, är lika plastiga de. Det blir inte bättre i bagaget även om du förhoppningsvis slipper komma i närkontakt med skydden runt bakre hjulhusen.

Komfort – Om vi börjar med förarplatsen så är det, som nämnts ovan, en någorlunda luftig plats i bilen. Det mest nödvändiga finns inom räckhåll, även om vissa komfortdetaljer sitter lite knepigt till nere till vänster om ratten. Bilen har luftkonditionering, elhissar och elspeglar.

Att ratten inte är ställbar mer än hjälpligt i höjdled skapar den ökända gorilla-körställningen där du förväntas ha korta ben och långa armar. Har du bägge måste benen böjas om du vill kombinera manövrering med stöd för ryggen. Det är faktiskt riktigt illa för en lång och stor förare. Även på landsväg blir det tröttsamt eftersom utrymmet vid föttern är skralt och det går inte att sträcka ut vänsterbenet på grund av att hjulhuset inkräktar på golvutrymmet.

Körglädje – Detta subjektiva mått på hur en bil är att köra måste finnas med och det kan konstateras att Citroën Xsara Picasso har noll körglädje. Bilen är väldigt framtung och vid lite forcerad körning på grusväg plogar den sig igenom kurvorna. Känslan av att köra en undermotoriserad traktor med snöplog är inte långt borta.

Ekonomi – Ska du ha bilen ofta och köra mycket i stadstrafik kommer du med stor sannolikhet att svära över förbrukningen. Automatlåda är skönt i kökörning men eftersom tekniken andas 1970-tal så är den relativa belöningen under färden något du glömmer bort så fort du måste tanka. För det måste du göra ganska ofta. Tillverkarens uppgifter ska du ta med en nypa salt. I verklig trafik så drar bilen strax under litern på motorvägen, upp emot 1,2-1,5 i stadstrafik och den släpper upp duktiga 205 gram koldioxid per kilometer.